Psalms 132

1 O Lord, remember David, and all his meekness.

En visa i högre choren. Tänk, Herre, uppå David, och uppå allt hans lidande;

2 How he swore to the Lord, he vowed a vow to the God of Jacob:

Hvilken Herranom svor, och lofvade dem mägtiga i Jacob:

3 If I shall enter into the tabernacle of my house: if I shall go up into the bed wherein I lie:

Jag vill icke gå i mins hus hyddo, eller lägga mig på mine sängs lägre;

4 If I shall give sleep to my eyes, or slumber to my eyelids,

Jag vill icke låta mina ögon sofva, eller mina ögnalock sömnoga vara;

5 Or rest to my temples: until I find out a place for the Lord, a tabernacle for the God of Jacob.

Tilldess jag må finna ett rum för Herranom, till en boning dem mägtiga i Jacob.

6 Behold we have heard of it in Ephrata: we have found it in the fields of the wood.

Si, vi höre derom i Ephrata; vi hafve funnit det på skogsmarkene.

7 We will go into his tabernacle: We will adore in the place where his feet stood.

Vi vilje gå in uti hans boningar, och tillbedja inför hans fotapall.

8 Arise, O Lord, into thy resting place: thou and the ark, which thou hast sanctified.

Herre, statt upp till dina ro, du och din magts ark.

9 Let thy priests be clothed with justice: and let thy saints rejoice.

Låt dina Prester kläda sig med rättfärdighet, och dina heliga glädja sig.

10 For thy servant David’s sake, turn not away the face of thy anointed.

Tag icke bort dins smordas regemente, for din tjenare Davids skull.

11 The Lord hath sworn truth to David, and he will not make it void: of the fruit of thy womb I will set upon thy throne.

Herren hafver svorit David en sannan ed, der skall han intet ifrå träda: Jag skall sätta dig dins lifs frukt uppå din stol.

12 If thy children will keep thy covenant, and these my testimonies which I shall teach them: Their children also for evermore shall sit upon thy throne.

Om dina barn hålla mitt förbund, och min vittnesbörd, som jag dem lärandes varder, så skola ock deras barn sitta på dinom stol evinnerliga.

13 For the Lord hath chosen Sion: he hath chosen it for his dwelling.

Ty Herren hafver utvalt Zion, och hafver lust till att bo der.

14 This is my rest for ever and ever: here will I dwell, for I have chosen it.

Detta är min hvila evinnerliga, här vill jag bo; ty här behagar mig väl.

15 Blessing, I will bless her widow: I will satisfy her poor with bread.

Jag vill välsigna dess spis, och gifva dess fattigom bröd nog.

16 I will clothe her priests with salvation: and her saints shall rejoice with exceeding great joy.

Dess Prester vill jag bekläda med salighet, och dess helige skola glädja sig.

17 There will I bring forth a horn to David: I have prepared a lamp for my anointed.

Dersammastäds skall uppgå Davids horn; jag hafver tillredt minom smorda ena lykto.

18 His enemies I will clothe with confusion: but upon him will my sanctification flourish.

Hans fiendar vill jag bekläda med skam; men öfver honom skall hans krona blomstras.