Psalms 12

1 Unto the end; for the octave, a psalm for David. Save me, O Lord, for there is now no saint: truths are decayed from among the children of men.

För sångmästaren, till Seminít; en psalm av David. Fräls, HERRE; ty de fromma äro borta, de trogna äro försvunna ifrån människors barn.

2 They have spoken vain things every one to his neighbour: with deceitful lips, and with a double heart have they spoken.

De tala lögn, den ene med den andre; med hala läppar tala de, och med dubbelt hjärta.

3 May the Lord destroy all deceitful lips, and the tongue that speaketh proud things.

HERREN utrote alla hala läppar, den tunga som talar stora ord,

4 Who have said: We will magnify our tongue; our lips are our own; who is Lord over us?

dem som säga: "Genom vår tunga äro vi starka, våra läppar stå oss bi; vem är herre över oss?"

5 By reason of the misery of the needy, and the groans of the poor, now will I arise, saith the Lord. I win set him in safety; I will deal confidently in his regard.

"Eftersom de arma lida övervåld och de fattiga klaga, vill jag nu stå upp", säger HERREN; "jag vill skaffa frälsning åt den som längtar därefter."

6 The words of the Lord are pure words: as silver tried by the fire, purged from the earth refined seven times.

HERRENS tal är ett rent tal, likt silver som rinner ned mot jorden, luttrat i degeln, renat sju gånger.

7 Thou, O Lord, wilt preserve us: and keep us from this generation for ever.

Du, HERRE, skall bevara dem, du skall beskydda dem för detta släkte evinnerligen.

8 The wicked walk round about: according to thy highness, thou best multiplied the children of men.

Ty runt omkring dem vandra de ogudaktiga, då nu uselheten är rådande bland människors barn.