Psalms 11

1 Unto the end. A psalm for David. In the Lord I put my trust: how then do you say to my soul: Get thee away from hence to the mountain like a sparrow?

För sångmästaren; av David. Till HERREN Har jag tagit min tillflykt. Huru kunnen I då säga till mig: »Flyn såsom fåglar till edert berg;

2 For, lo, the wicked have bent their bow; they have prepared their arrows in the quiver; to shoot in the dark the upright of heart.

ty se, de ogudaktiga spänna bågen, de hava lagt sin pil på strängen, för att i mörkret skjuta på de rättsinniga.

3 For they have destroyed the things which thou hast made: but what has the just man done?

När grundvalarna upprivas, vad kan då den rättfärdige uträtta?»

4 The Lord is in his holy temple, the Lord’s throne is in heaven. His eyes look on the poor man: his eyelids examine the sons of men.

HERREN är i sitt heliga tempel, HERRENS tron är i himmelen; hans ögon skåda, hans blickar pröva människors barn.

5 The Lord trieth the just and the wicked: but he that loveth iniquity hateth his own soul.

HERREN prövar den rättfärdige; men den ogudaktige och den som älskar våld, dem hatar hans själ.

6 He shall rain snares upon sinners: fire and brimstone and storms of winds shall be the portion of their cup.

Han skall låta ljungeldssnaror regna över de ogudaktiga; eld och svavel och glödande vind, det är den kalk som bliver dem beskärd.

7 For the Lord is just, and hath loved justice: his countenance hath beheld righteousness.

Ty HERREN är rättfärdig, han älskar rättfärdigheten; de redliga skola skåda hans ansikte.