Psalms 109
1 Unto the end, a psalm for David.
En Psalm Davids, till att föresjunga. Gud, mitt lof, tig icke;
2 O God, be not thou silent in thy praise: for the mouth of the wicked and the mouth of the deceitful man is opened against me.
Ty de hafva upplåtit sin ogudaktiga och falska mun emot mig, och tala emot mig med falska tungor.
3 They have spoken against with deceitful tongues; and they have compassed me about with words of hatred; and have fought against me without cause.
Och de tala hätskeliga emot mig allestäds, och strida emot mig utan sak.
4 Instead of making me a return of love, they detracted me: but I gave myself to prayer.
Derföre, att jag älskar dem, äro de emot mig; men jag beder.
5 And they repaid me evil for good: and hatred for my love.
De bevisa mig ondt för godt, och hat för min kärlek.
6 Set thou the sinner over him: and may the devil stand at his right hand.
Sätt ogudaktiga öfver honom, och Satan stånde på hans högra hand.
7 When he is judged, may he go out condemned; and may his prayer be turned to sin.
Den som sig af honom lära låter, hans lefverne vare ogudaktigt, och hans bön vare synd.
8 May his days be few: and his bishopric let another take.
Varde hans dagar få, och hans ämbete tage en annar.
9 May his children be fatherless, and his wife a widow.
Varde hans barn faderlös, och hans hustru enka.
10 Let his children be carried about vagabonds, and beg; and let them be cast out of their dwellings.
Hans barn gånge husvill och tigge, och söke, såsom de der förderfvade äro.
11 May the userer search all his substance: and let strangers plunder his labours.
De ockrare utsuge allt det han hafver, och de främmande bortröfve hans gods.
12 May there be none to help him: nor none to pity his fatherless offspring.
Och ingen bevise honom godt, och ingen förbarme sig öfver hans faderlösa.
13 May his posterity be cut off; in one generation may his name be blotted out.
Hans efterkommande varde utrotade; deras namn varde i androm led utplånad.
14 May the iniquity of his fathers be remembered in the sight of the Lord: and let not the sin of his mother be blotted out.
På hans fäders missgerning varde tänkt för Herranom, och hans moders synd varde intet utplånad.
15 May they be before the lord continually, and let the memory of them perish from the earth:
Herren låte dem aldrig komma utu sin ögnasyn, och deras åminnelse varde utrotad på jordene;
16 Because he remembered not to show mercy,
Derföre att han så platt ingen barmhertighet hade; utan förföljde den elända och fattiga, och den bedröfvada, till att dräpa honom.
17 But persecuted the poor man and the beggar; and the broken in heart, to put him to death.
Och han ville hafva förbannelse, den skall ock komma honom; han ville icke välsignelse, så skall hon ock vara långt ifrå honom.
18 And he loved cursing, and it shall come unto him: and he would not have blessing, and it shall be far from him. And he put on cursing, like a garment: and it went in like water into his entrails, and like oil in his bones.
Och han drog förbannelse uppå sig, såsom sina skjorto; och hon är ingången i hans inelfver, såsom vatten, och såsom olja uti hans ben.
19 May it be unto him like a garment which covereth him; and like a girdle with which he is girded continually.
Hon varde honom såsom en klädnad, den han uppå sig hafver, och såsom ett bälte, der han allestädes omgjordar sig med.
20 This is the work of them who detract me before the Lord; and who speak evils against my soul.
Alltså ske dem af Herranom, som mig emot äro, och tala ondt emot mina själ.
21 But thou, O Lord, do with for thy names sake: because thy mercy is sweet. Do thou deliver me.
Men du, Herre, Herre, var du med mig för ditt Namns skull; ty din nåd är min tröst, fräls mig.
22 For I am poor and needy, and my heart is troubled within me.
Ty jag är fattig och elände; mitt hjerta är bedröfvadt i mig.
23 I am taken away like the shadow when it declineth: and I am shaken off as locusts.
Jag går bort såsom en skugge, den fördrifven varder, och varder förjagad såsom gräshoppor.
24 My knees are weakened through fasting: and my flesh is changed for oil.
Min knä äro svage af fasto, och mitt kött är magert, och hafver ingen fetma.
25 And I am become a reproach to them: they saw me and they shaked their heads,
Och jag måste vara deras begabberi; när de se mig, rista de sitt hufvud.
26 Help me, O Lord my God; save me according to thy mercy.
Gör mig bistånd, Herre, min Gud; hjelp mig efter dina nåd;
27 And let them know that this is thy hand: and that thou, O Lord, hast done it.
Att de måga förnimma, att det är din hand; att du, Herre, detta gör.
28 They will curse and thou will bless: let them that rise up against me be confounded: but thy servant shall rejoice.
Förbanna de, så välsigna du; sätta de sig emot mig, så varde de till skam; men din tjenare glädje sig.
29 Let them that detract me be clothed with shame: and let them be covered with the their confusion as with a double cloak.
Mine motståndare varde med försmädelse beklädde, och varde med sine skam öfvertäckte, såsom med en kjortel.
30 I will give great thanks to the Lord with my mouth: and in the midst of many I will praise him.
Jag vill mycket tacka Herranom med min mun, och lofva honom ibland många.
31 Because he hath stood at the right hand of the poor, to save my soul from persecutors.
Ty han står dem fattiga på högra handene, att han skall hjelpa honom ifrå dem som hans lif fördöma.
