Psalms 106
1 Alleluia. Give glory to the Lord, for he is good: for his mercy endureth for ever.
Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
2 Who shall declare the powers of the Lord? who shall set forth all his praises?
Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?
3 Blessed are they that keep judgment, and do justice at all times.
Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.
4 Remember us, O Lord, in the favour of thy people: visit us with thy salvation.
Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,
5 That we may see the good of thy chosen, that we may rejoice in the joy of thy nation: that thou mayst be praised with thy inheritance.
så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.
6 We have sinned with our fathers: we have acted unjustly, we have wrought iniquity.
Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.
7 Our fathers understood not thy wonders in Egypt: they remembered not the multitude of thy mercies: And they provoked to wrath going up to the sea, even the Red Sea.
Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.
8 And he saved them for his own name’s sake: that he might make his power known.
Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.
9 And he rebuked the Red Sea, and it was dried up: and he led them through the depths, as in a wilderness.
Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.
10 And he saved them from the hand of them that hated them: and he redeemed them from the hand of the enemy.
Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.
11 And the water covered them that afflicted them: there was not one of them left.
Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.
12 And they believed his words: and they sang his praises.
Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.
13 They had quickly done, they forgot his works: and they waited not for his counsels.
Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.
14 And they coveted their desire in the desert: and they tempted God in the place without water.
De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.
15 And he gave them their request: and sent fulness into their souls.
Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.
16 And they provoked Moses in the camp, Aaron the holy one of the Lord.
Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.
17 The earth opened and swallowed up Dathan: and covered the congregation of Abiron.
Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.
18 And a fire was kindled in their congregation: the flame burned the wicked.
Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.
19 They made also a calf in Horeb: and they adored the graven thing.
De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;
20 And they changed their glory into the likeness of a calf that eateth grass.
sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.
21 They forgot God, who saved them, who had done great things in Egypt,
De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,
22 Wondrous works in the land of Cham: terrible things in the Red Sea.
så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.
23 And he said that he would destroy them: had not Moses his chosen stood before him in the breach: To turn away his wrath, lest he should destroy them.
Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.
24 And they set at nought the desirable land. They believed not his word,
De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.
25 And they murmured in their tents: they hearkened not to the voice of the Lord.
De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.
26 And he lifted up his hand over them: to overthrow them in the desert;
Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,
27 And to cast down their seed among the nations, and to scatter them in the countries.
att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.
28 They also were initiated to Beelphegor: and ate the sacrifices of the dead.
Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.
29 And they provoked him with their inventions: and destruction was multiplied among them.
De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.
30 Then Phinees stood up, and pacified him: and the slaughter ceased.
Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;
31 And it was reputed to him unto justice, to generation and generation for evermore.
det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.
32 They provoked him also at the waters of contradiction: and Moses was afflicted for their sakes:
De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.
33 Because they exasperated his spirit. And he distinguished with his lips.
Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.
34 They did not destroy the nations of which the Lord spoke unto them.
De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,
35 And they were mingled among the heathens, and learned their works:
utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.
36 And served their idols, and it became a stumblingblock to them.
De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.
37 And they sacrificed their sons, and their daughters to devils.
Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.
38 And they shed innocent blood: the blood of their sons and of their daughters which they sacrificed to the idols of Chanaan. And the land was polluted with blood,
Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.
39 And was defiled with their works: and they went aside after their own inventions.
Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.
40 And the Lord was exceedingly angry with his people: and he abhorred his inheritance.
Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.
41 And he delivered them into the hands of the nations: and they that hated them had dominion over them.
Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.
42 And their enemies afflicted them: and they were humbled under their hands:
Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.
43 Many times did he deliver them. But they provoked him with their counsel: and they were brought low by their iniquities.
Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.
44 And he saw when they were in tribulation: and he heard their prayer.
Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.
45 And he was mindful of his covenant: and repented according to the multitude of his mercies.
Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.
46 And he gave them unto mercies, in the sight of all those that had made them captives.
Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.
47 Save us, O Lord, our God: and gather us from among nations: That we may give thanks to thy holy name, and may glory in thy praise.
Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov. ----
48 Blessed be the Lord the God of Israel, from everlasting to everlasting: and let all the people say: So be it, so be it.
Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: "Amen, Halleluja!" Femte boken
