Psalms 105
1 Alleluia. Give glory to the Lord, and call upon his name: declare his deeds among the Gentiles.
Tacker Herranom, och prediker hans Namn; förkunner hans verk ibland folken.
2 Sing to him, yea sing praises to him: relate all his wondrous works.
Sjunger om honom, och lofver honom; taler om all hans under.
3 Glory ye in his holy name: let the heart of them rejoice that seek the Lord.
Lofver hans helga Namn; deras hjerta, som Herran söka, glädje sig.
4 Seek ye the Lord, and be strengthened: seek his face evermore.
Fråger efter Herranom, och efter hans magt; söker hans ansigte alltid.
5 Remember his marvellous works which he hath done; his wonders, and the judgments of his mouth.
Tänker uppå hans underliga verk, som han gjort hafver; uppå hans under, och uppå hans ord;
6 O ye seed of Abraham his servant; ye sons of Jacob his chosen.
I Abrahams hans tjenares säd, I Jacobs hans utkorades barn.
7 He is the Lord our God: his judgments are in all the earth.
Han är Herren vår Gud; han dömer i hela verldene.
8 He hath remembered his covenant for ever: the word which he commanded to a thousand generations.
Han tänker evinnerliga uppå sitt förbund; på det ord han lofvat hafver till mång tusend, slägte ifrå slägte;
9 Which he made to Abraham; and his oath to Isaac:
Det han gjort hafver med Abraham; och på eden med Isaac;
10 And he appointed the same to Jacob for a law, and to Israel for an everlasting testament:
Och satte det Jacob till en rätt, och Israel till ett evigt förbund;
11 Saying: To thee will I give the land of Chanaan, the lot of your inheritance.
Och sade: Dig vill jag gifva det landet Canaan, edars arfs lott;
12 When they were but a small number: yea very few, and sojourners therein:
Då de få och ringa voro, och främlingar derinne.
13 And they passed from nation to nation, and from one kingdom to another people.
Och de foro ifrå folk till folk; ifrå det ena riket till annat folk.
14 He suffered no man to hurt them: and he reproved kings for their sakes.
Han lät ingen menniska göra dem skada, och näpste Konungar för deras skull:
15 Touch ye not my anointed: and do no evil to my prophets.
Kommer intet vid mina smorda, och görer intet ondt minom Prophetom.
16 And he called a famine upon the land: and he broke in pieces all the support of bread.
Och han lät en dyr tid komma i landet, och förtog dem allt bröds uppehälle.
17 He sent a man before them: Joseph, who was sold for a slave.
Han sände en man framför dem; Joseph vardt såld till en träl.
18 They humbled his feet in fetters: the iron pierced his soul,
De tvingade hans fötter i fjettrar; hans kropp måste jern ligga;
19 Until his word came. The word of the Lord inflamed him.
Tilldess hans ord kom, och Herrans tal pröfvade honom.
20 The king sent, and he released him: the ruler of the people, and he set him at liberty.
Då sände Konungen bort, och lät gifva honom lös; herren öfver folken böd låta honom ut.
21 He made him master of his house, and ruler of all his possession.
Han satte honom till en herra öfver sitt hus; till en föreståndare öfver alla sina ägodelar;
22 That he might instruct his princes as himself, and teach his ancients wisdom.
Att han skulle undervisa hans Förstar, efter sitt sätt, och lära hans äldsta vishet.
23 And Israel went into Egypt: and Jacob was a sojourner in the land of Cham.
Och Israel for in uti Egypten, och Jacob vardt en främling i Hams land.
24 And he increased his people exceedingly: and strengthened them over their enemies,
Och han lät sitt folk svåliga växa, och gjorde dem mägtigare än deras fiender.
25 He turned their heart to hate his people: and to deal deceitfully with his servants.
Han förvände deras hjerta, så att de hans folk hätske vordo, och tänkte till att förtrycka hans tjenare med list.
26 He sent Moses his servant: Aaron the man whom he had chosen.
Han sände sin tjenare Mose; Aaron, den han utvalt hade.
27 He gave them power to shew his signs, and his wonders in the land of Cham.
De samme gjorde hans tecken ibland dem, och hans under i Hams land.
28 He sent darkness, and made it obscure: and grieved not his words.
Han lät mörker komma, och gjordet mörkt; och de voro icke hans ordom ohörsamme.
29 He turned their waters into blood, and destroyed their fish.
Han förvände deras vatten i blod, och dräp deras fiskar.
30 Their land brought forth frogs, in the inner chambers of their kings.
Deras land gaf myckna paddor ifrå sig; ja, uti deras Konungars kamrar.
31 He spoke, and there came divers sorts of flies and sciniphs in all their coasts.
Han sade, då kom ohyra; löss uti alla deras landsändar.
32 He gave them hail for rain, a burning fire in the land.
Han gaf dem hagel till regn; eldslåga uti deras land;
33 And he destroyed their vineyards and their fig trees: and he broke in pieces the trees of their coasts.
Och slog deras vinträ och fikonaträ, och förderfvade trän i deras landsändar.
34 He spoke, and the locust came, and the bruchus, of which there was no number.
Han sade, då kommo gräshoppor, gräsmatkar otalige;
35 And they devoured all the grass in their land, and consumed all the fruit of their ground.
Och de uppåto allt gräset i deras land, och uppfrätte frukten på deras mark;
36 And he slew all the firstborn in their land: the firstfruits of all their labour.
Och slog allt förstfödt uti deras land, alla deras första arfvingar.
37 And he brought them out with silver and gold: and there was not among their tribes one that was feeble.
Och han förde dem ut med silfver och guld, och ibland deras slägter var ingen krank.
38 Egypt was glad when they departed: for the fear of them lay upon them.
Egypten var glad, att de utdrogo; ty deras fruktan var uppå dem fallen.
39 He spread a cloud for their protection, and fire to give them light in the night.
Han utsträckte en molnsky till skjul, och eld om nattena till att lysa.
40 They asked, and the quail came: and he filled them with the bread of heaven.
De bådo, och han lät komma åkerhöns; och han mättade dem med himmelsbröd.
41 He opened the rock, and waters flowed: rivers ran down in the dry land.
Han öppnade bergsklippona, och vatten flöt derut, så att bäcker flöto i torra öknene.
42 Because he remembered his holy word, which he had spoken to his servant Abraham.
Ty han tänkte på sitt helga ord, det han till Abraham sin tjenare talat hade.
43 And he brought forth his people with joy, and his chosen with gladness.
Alltså förde han sitt folk ut med fröjd, och sina utkorade med glädje;
44 And he gave them the lands of the Gentiles: and they possessed the labours of the people:
Och gaf dem Hedningarnas land, så att de folks gods intogo;
45 That they might observe his justifications, and seek after his law.
På det de skulle hålla hans rätter, och bevara hans lag. Halleluja.
