Psalms 102
1 The prayer of the poor man, when he was anxious, and poured out his supplication before the Lord. Hear, O Lord, my prayer: and let my cry come to thee.
Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN. HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
2 Turn not away thy face from me: in the day when I am in trouble, incline thy ear to me. In what day soever I shall call upon thee, hear me speedily.
Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
3 For my days are vanished like smoke: and my bones are grown dry like fuel for the fire.
Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
4 I am smitten as grass, and my heart is withered: because I forgot to eat my bread.
Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
5 Through the voice of my groaning, my bone hath cleaved to my flesh.
För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
6 I am become like to a pelican of the wilderness: I am like a night raven in the house.
Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
7 I have watched, and am become as a sparrow all alone on the housetop.
Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
8 All the day long my enemies reproached me: and they that praised me did swear against me.
Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
9 For I did eat ashes like bread, and mingled my drink with weeping.
Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
10 Because of thy anger and indignation: for having lifted me up thou hast thrown me down.
för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
11 My days have declined like a shadow, and I am withered like grass.
Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
12 But thou, O Lord, endurest for ever: and thy memorial to all generations.
Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
13 Thou shalt arise and have mercy on Sion: for it is time to have mercy on it, for the time is come.
Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
14 For the stones thereof have pleased thy servants: and they shall have pity on the earth thereof.
Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
15 And the Gentiles shall fear thy name, O Lord, and all the kings of the earth thy glory.
Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
16 For the Lord hath built up Sion: and he shall be seen in his glory.
när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
17 He hath had regard to the prayer of the humble: and he hath not despised their petition.
när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
18 Let these things be written unto another generation: and the people that shall be created shall praise the Lord:
Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
19 Because he hath looked forth from his high sanctuary: from heaven the Lord hath looked upon the earth.
att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
20 That he might hear the groans of them that are in fetters: that he might release the children of the slain:
för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
21 That they may declare the name of the Lord in Sion: and his praise in Jerusalem;
på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
22 When the people assemble together, and kings, to serve the Lord.
när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
23 He answered him in the way of his strength: Declare unto me the fewness of my days.
Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
24 Call me not away in the midst of my days: thy years are unto generation and generation.
Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
25 In the beginning, O Lord, thou foundedst the earth: and the heavens are the works of thy hands.
I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
26 They shall perish but thou remainest: and all of them shall grow old like a garment: And as a vesture thou shalt change them, and they shall be changed.
de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
27 But thou art always the selfsame, and thy years shall not fail.
Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.
28 The children of thy servants shall continue: and their seed shall be directed for ever.
Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.
