Psalms 10
1 Why, O Lord, hast thou retired afar off? why dost thou slight us in our wants, in the time of trouble?
Varför, HERRE, står du så långt ifrån och fördöljer dig i nödens tider?
2 Whilst the wicked man is proud, the poor is set on fire: they are caught in the counsels which they devise.
Genom de ogudaktigas övermod måste den arme lida. Må de fångas i de ränker som de hava uttänkt!
3 For the sinner is praised in the desires of his soul: and the unjust man is blessed.
Ty den ogudaktige berömmer sig av sin själs lystnad, och den rovgirige talar förgripligt och föraktar HERREN.
4 The sinner hath provoked the Lord according to the multitude of his wrath he will not seek him:
Den ogudaktige säger i sitt högmod: "Han frågar icke därefter." "Det finnes ingen Gud", så äro alla hans tankar.
5 God is not before his eyes: his ways are filthy at all times. Thy judgments are removed from his sight: he shall rule over all his enemies.
Trygga äro alltid hans vägar, dina domar gå högt över hans blickar; alla sina ovänner räknar han för intet.
6 For he hath said in his heart: I shall not be moved from generation to generation, and shall be without evil.
Han säger i sitt hjärta: "Jag skall icke vackla, över mig skall i evighet ingen olycka komma."
7 His mouth is full of cursing, and of bitterness, and of deceit: under his tongue are labour and sorrow.
Hans mun är full av förbannelse, av svek och förtryck; hans tunga gömmer olycka och fördärv.
8 He sitteth in ambush with the rich in private places, that he may kill the innocent.
Han lägger sig i försåt vid gårdarna, i lönndom vill han dräpa den oskyldige; hans ögon lura på den olycklige.
9 His eyes are upon the poor man: He lieth in wait in secret like a lion in his den. He lieth in ambush that he may catch the poor man: to catch the poor, whilst he draweth him to him.
Han ligger i försåt på lönnligt ställe, såsom ett lejon i sitt snår, han ligger i försåt för att gripa den arme; han griper den arme, i det han drager honom in i sitt nät.
10 In his net he will bring him down, he will crouch and fall, when he shall have power over the poor.
Han trycker sig ned, han ligger på lur, och de olyckliga falla i hans klor.
11 For he hath said in his heart: God hath forgotten, he hath turned away his face not to see to the end.
Han säger i sitt hjärta: "Gud förgäter det, han har dolt sitt ansikte, han ser det aldrig."
12 Arise, O Lord God, let thy hand be exalted: forget not the poor.
Stå upp, HERRE; Gud, upplyft din hand, förgät icke de arma.
13 Wherefore hath the wicked provoked God? for he hath said in his heart: He will not require it.
Varför skall den ogudaktige få förakta Gud och säga i sitt hjärta att du icke frågar därefter?
14 Thou seest it, for thou considerest labour and sorrow: that thou mayst deliver them into thy hands. To thee is the poor man left: thou wilt be a helper to the orphan.
Du har ju sett det, ty du giver akt på olycka och jämmer, för att taga det i din hand. Åt dig överlämnar den olycklige sin sak; du blev den faderlöses hjälpare.
15 Break thou the arm of the sinner and of the malignant: his sin shall be sought, and shall not be found.
Bryt sönder den ogudaktiges arm, och hemsök de ondas ogudaktighet, så att du icke mer finner den.
16 The Lord shall reign to eternity, yea, for ever and ever: ye Gentiles shall perish from his land.
Ja, HERREN är konung alltid och evinnerligen; hedningarna utrotas ur hans land.
17 The Lord hath heard the desire of the poor: thy ear hath heard the preparation of their heart.
De ödmjukas trängtan hör du, HERRE; du gör deras hjärtan ståndaktiga; du låter ditt öra giva akt
18 To judge for the fatherless and for the humble, that man may no more presume to magnify himself upon earth.
för att skaffa den faderlöse och förtryckte rätt, så att människor, komna av jord, ej längre vålla skräck.
