Proverbs 1
1 The parables of Solomon, the son of David, king of Israel.
Detta är Salomos Ordspråk, Davids sons, Israels Konungs;
2 To know wisdom, and instruction:
Till att deraf lära vishet och tukt;
3 To understand the words of prudence: and to receive the instruction of doctrine, justice, and judgment, and equity:
Förstånd, klokhet, rättfärdighet, dom och fromhet;
4 To give subtilty to little ones, to the young man knowledge and understanding.
Att de fåkunnige måga varda vise, och de ynglingar förnuftige och försigtige.
5 A wise man shall hear and shall be wiser: and he that understandeth, shall possess governments.
Den der vis är, han hörer till, och förbättrar sig; och den der förståndig är, han tager vid råd;
6 He shall understand a parable, and the interpretation, the words of the wise, and their mysterious sayings.
Att han skall förstå ordspråk, och deras uttydelse; de visas läro, och deras gåtor.
7 The fear of the Lord is the beginning of wisdom. Fools despise wisdom and instruction.
Herrans fruktan är begynnelsen till att lära; de galna förakta vishet och tuktan.
8 My son, hear the instruction of thy father, and forsake not the law of thy mother:
Min son, hör dins faders tuktan, och förlåt icke dine moders bud;
9 That grace may be added to thy head, and a chain of gold to thy neck.
Ty detta är dino hufvude en skön prydning, och en kedja om din hals.
10 My son, if sinners shall entice thee, consent not to them.
Min son, om skalkar locka dig, så följ icke;
11 If they shall say: Come with us, let us lie in wait for blood, let us hide snares for the innocent without cause:
Om de säga: Gack med oss, vi vilje vakta efter blod, och gildra för den oskyldiga utan sak;
12 Let us swallow him up alive like hell, and whole as one that goeth down into the pit. (Sheol h7585)
Vi vilje dem uppsluka lefvande, såsom helvetet; och de fromma, såsom dem der neder i grafvena fara; (Sheol h7585)
13 We shall find all precious substance, we shall fill our houses with spoils.
Vi vilje finna stora ägodelar; vi vilje fylla vår hus med rof;
14 Cast in thy lot with us, let us all have one purse.
Vågat med oss; en pung skall vara allas våras.
15 My son, walk not thou with them, restrain thy foot from their paths.
Min son, vandra intet den vägen med dem; vakta din fot för deras stig.
16 For their feet run to evil, and make haste to shed blood.
Ty deras fötter löpa till det ondt är, och skynda sig till att utgjuta blod.
17 But a net is spread in vain before the eyes of them that have wings.
Ty det är fåfängt utkasta nät för foglarnas ögon;
18 And they themselves lie in wait for their own blood, and practise deceits against their own souls.
Och vakta de sjelfve efter hvarsannars blod; och den ene står efter den andras lif.
19 So the wage of every covetous man destroy the souls of the possessors.
Alltså göra alle girige, att den ene tager dem andra lifvet bort.
20 Wisdom preacheth abroad, she uttereth her voice in the streets:
Visheten klagar ute, och låter höra sig på gatomen.
21 At the head of multitudes she crieth out, in the entrance of the gates of the city she uttereth her words, saying:
Hon ropar i partomen ut för folket; hon talar sin ord i stadenom:
22 O children, how long will you love childishness, and fools covet those things which are hurtful to themselves, and the unwise hate knowledge?
Huru länge viljen I, fåkunnige, fåkunnige vara; och de bespottare lust hafva till gabberi, och de galne hata lärdom?
23 Turn ye at my reproof: behold I will utter my spirit to you, and will shew you my words.
Vänder eder till mitt straff; si, jag vill utsäga eder min anda, och göra eder min ord kunnig.
24 Because I called, and you refused: I stretched out my hand, and there was none that regarded.
Efter jag nu kallar, och I neken det; jag räcker mina hand ut, och ingen aktar dertill;
25 You have despised all my counsel, and have neglected my reprehensions.
Och I låten fara all min råd, och viljen icke mitt straff;
26 I also will laugh in your destruction, and will mock when that shall come to you which you feared.
Så vill jag ock le åt edro ofärd, och begabba eder, när det kommer som I frukten;
27 When sudden calamity shall fall on you, and destruction, as a tempest, shall be at hand: when tribulation and distress shall come upon you:
När öfver eder kommer, såsom en storm, det I frukten, och edor ofärd såsom ett väder; när öfver eder kommer ångest och nöd.
28 Then shall they call upon me, and I will not hear: they shall rise in the morning and shall not find me:
Då skola de åkalla mig, men jag skall intet svara; de skola bittida söka mig, och intet finna;
29 Because they have hated instruction and received not the fear of the Lord,
Derföre, att de hatade lärdom, och ville icke hafva Herrans fruktan;
30 Nor consented to my counsel, but despised all my reproof.
Ville icke mitt råd, och lastade all min straff.
31 Therefore they shall eat the fruit of their own way, and shall be filled with their own devices.
Så skola de äta af sins väsendes frukt, och af sin råd mätte varda;
32 The turning away of little ones shall kill them, and the prosperity of fools shall destroy them.
Att de fåkunnigas luste dräper dem, och de galnas lycka förgör dem.
33 But he that shall hear me, shall rest without terror, and shall enjoy abundance, without fear of evils.
Men den mig hörer, han skall säker blifva, och nog hafva, och för intet ondt frukta.
