< Proverbs 9 >
1 Wisdom hath built herself a house, she hath hewn her out seven pillars.
Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sitt sjutal av pelare.
2 She hath slain her victims, mingled her wine, and set forth her table.
Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin, hon har jämväl dukat sitt bord
3 She hath sent her maids to invite to the tower, and to the walls of the city:
Sina tjänarinnor har hon utsänt och låter ropa ut sin bjudning uppe på stadens översta höjder:
4 Whosoever is a little one, let him come to me. And to the unwise she said:
»Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:
5 Come, eat my bread, and drink the wine which I have mingled for you.
»Kommen och äten av mitt bröd, och dricken av vinet som jag har blandat.
6 Forsake childishness, and live, and walk by the ways of prudence.
Övergiven eder fåkunnighet, så att I fån leva, och gån fram på förståndets väg.
7 He that teacheth a scorner, doth an injury to himself: and he that rebuketh a wicked man, getteth himself a blot.
(Den som varnar en bespottare, han får skam igen, och den som tillrättavisar en ogudaktig får smälek därav.
8 Rebuke not a scorner lest he hate thee. Rebuke a wise man, and he will love thee.
Tillrättavisa icke bespottaren, på det att han icke må hata dig; tillrättavisa den som är vis, så skall han älska dig.
9 Give an occasion to a wise man, and wisdom shall be added to him. Teach a just man, and he shall make haste to receive it.
Giv åt den vise, så bliver han ännu visare; undervisa den rättfärdige, så lär han än mer.
10 The fear of the Lord is the beginning of wisdom: and the knowledge of the holy is prudence.
HERRENS fruktan är vishetens begynnelse, och att känna den Helige är förstånd.)
11 For by me shall thy days be multiplied, and years of life shall be added to thee.
Ty genom mig skola dina dagar bliva många och levnadsår givas dig i förökat mått.
12 If thou be wise, thou shalt be so to thyself: and if a scorner, thou alone shalt bear the evil.
Är du vis, så är din vishet dig själv till gagn, och är du en bespottare, så umgäller du det själv allena.»
13 A foolish woman and clamorous, and full of allurements, and knowing nothing at all,
En dåraktig, yster kvinna är fåkunnigheten, och intet förstå hon.
14 Sat at the door of her house, upon a seat, in a high place of the city,
Hon har satt sig vid ingången till sitt hus, på sin stol, högt uppe i staden,
15 To call them that pass by the way, and go on their journey:
för att ropa ut sin bjudning till dem som färdas på vägen, dem som där vandra sin stig rätt fram:
16 He that is a little one, let him turn to me. And to the fool she said:
»Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:
17 Stolen waters are sweeter, and hid den bread is more pleasant.
»Stulet vatten är sött, bröd i lönndom smakar ljuvligt.»
18 And he did not know that giants are there, and that her guests are in the depths of hell. (Sheol )
han vet icke att det bär till skuggornas boning, hennes gäster hamna i dödsrikets djup. (Sheol )