Proverbs 6
1 My son, if thou be surety for thy friend, thou hast engaged fast thy hand to a stranger.
Min son, varder du lofvetsman för din nästa, så hafver du häktat dina hand intill en främmanda;
2 Thou art ensnared with the words of thy mouth, and caught with thy own words.
Du äst invefvad med dins muns tal, och gripen uti dins muns ord.
3 Do therefore, my son, what I say, and deliver thyself: because thou art fallen into the hand of thy neighbour. Run about, make haste, stir up thy friend:
Så gör dock, min son, alltså, och undsätt dig; ty du äst kommen dinom nästa i händer; löp, skynda dig, och drif din nästa.
4 Give not sleep to thy eyes, neither let thy eyelids slumber.
Låt icke din ögon sofva, eller din ögnahvarf sömnig vara.
5 Deliver thyself as a doe from the hand, and as a bird from the hand of the fowler.
Uthjelp dig, såsom en rå utu handene, och såsom en fogel utu foglafängarens hand.
6 Go to the ant, O sluggard, and consider her ways, and learn wisdom:
Gack bort till myrona, du later; se uppå hennes seder, och lär.
7 Which, although she hath no guide, nor master, nor captain,
Ändock hon ingen Första eller höfvitsman, eller herra hafver,
8 Provideth her meat for herself in the summer, and gathereth her food in the harvest.
Tillreder hon dock likväl sitt bröd om sommaren, och samkar sin mat i andene.
9 How long wilt thou sleep, O sluggard? when wilt thou rise out of thy sleep?
Huru länge ligger du, later? När vill du uppstå af dinom sömn?
10 Thou wilt sleep a little, thou wilt slumber a little, thou wilt fold thy hands a little to sleep:
Ja, sof ännu litet, tag der ännu en sömn före; lägg ännu litet händerna tillhopa, att du må sofva;
11 And want shall come upon thee, as a traveller, and poverty as a man armed. But if thou be diligent, thy harvest shall come as a fountain, and want shall flee far from thee.
Så skall fattigdomen med hast komma öfver dig, såsom en vandrare, och armod såsom en väpnad man.
12 A man that is an apostate, an unprofitable man, walketh with a perverse mouth,
En bedrägelig menniska, en skadelig man går med vrångom mun;
13 He winketh with the eyes, presseth with the foot, speaketh with the finger.
Vinkar med ögonen, tecknar med foten, viser med fingren;
14 With a wicked heart he deviseth evil, and at all times he soweth discord.
Tänker alltid något ondt och argt i sitt hjerta, och kommer trätor åstad.
15 To such a one his destruction shall presently come, and he shall suddenly be destroyed, and shall no longer have any remedy.
Derföre skall honom hans ofärd hasteliga komma; och skall med snarhet sönderbråkad varda, så att der ingen hjelp vara skall.
16 Six things there are, which the Lord hateth, and the seventh his soul detesteth:
Si, sex stycke hatar Herren, och vid det sjunde hafver han en styggelse:
17 Haughty eyes, a lying tongue, hands that shed innocent blood,
Högfärdig ögon, falsk tungo, händer som utgjuta oskyldigt blod;
18 A heart that deviseth wicked plots, feet that are swift to run into mischief,
Hjerta som med arga list umgår, fötter som snare äro till att göra skada;
19 A deceitful witness that uttereth lies, and him that soweth discord among brethren.
Ett falskt vittne som icke skämmes att tala lögn, och den der träto emellan bröder åstadkommer.
20 My son, beep the commandments of thy father, and forsake not the law of thy mother.
Min son, bevara dins faders bud, och låt icke fara dine moders lag.
21 Bind them in thy heart continually, and put them about thy neck.
Bind dem tillhopa på ditt hjerta dageliga, och häng dem på din hals;
22 When thou walkest, let them go with thee: when thou sleepest, let them keep thee; and when thou awakest, talk with them.
När du går, att de leda dig; när du ligger, att de bevara dig; när du uppvaknar, att de äro ditt tal.
23 Because the commandment is a lamp, and the law a light, and reproofs of instruction are the way of life:
Ty budet är en lykta, och lagen är ett ljus; och tuktans straff är lifsens väg;
24 That they may keep thee from the evil woman, and from the flattering tongue of the stranger.
På det du må bevarad blifva för en ond qvinno; för enes främmandes släta tungo.
25 Let not thy heart covet her beauty, be not caught with her winks:
Låt hennes dägelighet icke göra dig lusta i ditt hjerta, och förtag dig icke på hennes ögnahvarf.
26 For the price of a harlot is scarce one loaf: but the woman catcheth the precious soul of a man.
Ty en sköka tager enom sitt bröd ifrå; men en gift qvinna fångar ädla lifvet.
27 Can a man hide fire in his bosom, and his garments not burn?
Kan ock någor behålla eld i barmen, så att hans kläder icke brinna?
28 Or can he walk upon hot coals, and his feet not be burnt?
Huru skulle någor gå på glöd, så att hans fötter icke brände varda?
29 So he that goeth in to his neighbour’s wife, shall not be clean when he shall touch her.
Alltså går det honom, som till sins nästas hustru går; der blifver ingen ostraffad, den vid henne kommer.
30 The fault is not so great when a man hath stolen: for he stealeth to fill his hungry soul:
Det är enom tjuf icke så stor skam, om han stjäl till att mätta sina själ, då honom hungrar;
31 And if he be taken he shall restore sevenfold, and shall give up all the substance of his house.
Och om han gripen varder, gifver han det sjufaldt igen, och lägger dertill alla ägodelarna i sitt hus.
32 But he that is an adulterer, for the folly of his heart shall destroy his own soul:
Men den som med ene qvinno hor bedrifver, han är en dåre, och förer sitt lif uti förderf.
33 He gathereth to himself shame and dishonour, and his reproach shall not be blotted out:
Dertill skall plåga och skam komma uppå honom, och hans skam skall intet utskrapad varda.
34 Because the jealousy and rage of the husband will not spare in the day of revenge,
Ty mansens harm hafver nit, och skonar intet på hämndenes tid;
35 Nor will he yield to any man’s prayers, nor will he accept for satisfaction ever so many gifts.
Och ser icke till någon person, den försona måtte; och tager intet vid, om du än mycket skänka ville.
