Proverbs 13
1 A wise son heareth the doctrine of his father: but he that is a scorner, beareth not when he is reproved.
En vis son låter fadren tukta sig; men en bespottare lyder icke straff.
2 Of the fruit of his own mouth shall a man be filled with good things: but the soul of transgressors is wicked.
Munsens frukt nyttjar man; men de föraktare tänka icke annat än vrånghet.
3 He that keepeth his mouth, keepeth his soul: but he that hath no guard on his speech shall meet with evils.
Den sin mun bevarar, han bevarar sitt lif; men den som sin mun orådeliga upplåter, han kommer i förskräckelse.
4 The sluggard willeth and willeth not: but the soul of them that work, shall be made fat.
Den late begärar, och får dock intet; men de trefne få nog.
5 The just shall hate a lying word: but the wicked confoundeth, and shall be confounded.
Den rättfärdige är lögnenes fiende; men den ogudaktiga skämmer, och försmäder.
6 Justice keepeth the way of the innocent: but wickedness overthroweth the sinner.
Rättfärdighet bevarar den oskyldiga; men det ogudaktiga väsendet förer en till synd.
7 One is as it were rich, when he hath nothing: and another is as it were poor, when he hath great riches.
Mången är fattig i stor rikedom, och mången är rik i sinom fattigdom.
8 The ransom of a man’s life are his riches: but he that is poor beareth not reprehension.
Med rikedom kan en hjelpa sitt lif; men en fattig man hörer icke straff.
9 The light of the just giveth joy: but the lamp of the wicked shall be put out.
De rättfärdigas ljus gör gladsamma; men de ogudaktigas lykta skall utslockna.
10 Among the proud there are always contentions: but they that do all things with counsel, are ruled by wisdom.
Ibland de högmodiga är alltid träta; men vishet gör förnuftigt folk.
11 Substance got in haste shall be diminished: but that which by little and little is gathered with the hand shall increase.
Rikedom varder liten, när man förslöser honom; men det man tillsammanhåller, det varder stort.
12 Hope that is deferred afflicteth the soul: desire when it cometh is a tree of life.
Det hopp, som fördröjes, gör ängslo i hjertat; men när det kommer, som man begärar, det är ett lifsträ.
13 Whosoever speaketh ill of any thing, bindeth himself for the time to come: but he that feareth the commandment, shall dwell in peace. Deceitful souls go astray in sins: the just are merciful, and shew mercy.
Den som föraktar ordet, han förderfvar sig sjelf; men den som fruktar budet, han skall få frid.
14 The law of the wise is a fountain of life, that he may decline from the ruin of death.
Dens visas lära är en lefvandes källa, till att undvika dödsens snaro.
15 Good instruction shall give grace: in the way of scorners is a deep pit.
Ett godt råd bekommer väl; men de föraktares väg gör ondt.
16 The prudent mall doth all things with counsel: but he that is a fool, layeth open his folly.
En kloker gör all ting med förnuft men en dåre utsprider dårskap.
17 The messenger of the wicked shall fall into mischief: but a faithful ambassador is health.
Ett ogudaktigt bådskap bär ondt fram; men ett troget båd är helsosamt.
18 Poverty and shame to him that refuseth instruction: but he that yieldeth to reproof, shall be glorified.
Den som tuktan låter fara, han hafver fattigdom och skam; den sig gerna straffa låter, han skall till äro komma.
19 The desire that is accomplished, delighteth the soul: fools hate them that flee from evil things.
När det kommer, som man begärar, det gör hjertana godt; men den som flyr det onda, han är dem galnom en styggelse.
20 He that walketh with the wise, shall be wise: a friend of fools shall become like to them.
Den som med visom omgår, han varder vis; men den som de dårars stallbroder är, han får olycko.
21 Evil pursueth sinners: and to the just good shall be repaid.
Det onda följer syndarena efter; men dem rättfärdigom varder godt vedergullet.
22 The good man leaveth heirs, sons, and grandsons: and the substance of the sinner is kept for the just.
Den gode skall hafva arfvingar intill barnabarn, men syndarens gods skall varda spardt till den rättfärdiga.
23 Much food is in the tillage of fathers: but for others it is gathered with out judgment.
Mycken spis är uti de fattigas åker; men somliga församla med orätt.
24 He that spareth the rod hateth his son: but he that loveth him correcteth him betimes.
Den sitt ris spar, han hatar sitt barn; men den som det kärt hafver, han näpser det i tid.
25 The just eateth and filleth his soul: but the belly of the wicked is never to be filled.
Den rättfärdige äter, att hans själ må mätt varda; men de ogudaktigas buk hafver aldrig nog.
