Numbers 20

1 And the children of Israel, and all the multitude came into the desert of Sin, in the first month: and the people abode in Cades. And Mary died there, and was buried in the same place.

Och Israels barn, hela menigheten, kommo in i öknen Sin i den första månaden, och folket stannade i Kades; där dog Mirjam och blev där också begraven.

2 And the people wanting water, came together against Moses and Aaron:

Och menigheten hade intet vatten; då församlade de sig emot Mose och Aron.

3 And making a sedition, they said: Would God we had perished among our brethren before the Lord.

Och folket begynte tvista med Mose och sade: "O att också vi hade fått förgås, när våra broder förgingos inför HERRENS ansikte!

4 Why have you brought out the church of the Lord into the wilderness, that both we and our cattle should die?

Varför haven I fört HERRENS församling in i denna öken, så att vi och vår boskap måste dö här?

5 Why have you made us come up out of Egypt, and have brought us into this wretched place which cannot be sowed, nor bringeth forth figs, nor vines, nor pomegranates, neither is there any water to drink?

Och varför haven I fört oss upp ur Egypten och låtit oss komma till denna svåra plats, där varken säd eller fikonträd eller vinträd eller granatträd växa, och där intet vatten finnes att dricka?"

6 And Moses and Aaron leaving the multitude, went into the tabernacle of the covenant, and fell flat upon the ground, and cried to the Lord, and said: O Lord God, hear the cry of this people, and open to them thy treasure, a fountain of living water, that being satisfied, they may cease to murmur. And the glory of the Lord appeared over them.

Men Mose och Aron gingo bort ifrån församlingen till uppenbarelsetältets ingång och föllo ned på sina ansikten. Då visade sig HERRENS härlighet för dem.

7 And the Lord spoke to Moses, saying:

Och HERREN talade till Mose och sade:

8 Take the rod, and assemble the people together, thou and Aaron thy brother, and speak to the rock before them, and it shall yield waters. And when thou hast brought forth water out of the rock, all the multitude and their cattle shall drink.

"Tag staven, och församla menigheten, du med din broder Aron, och talen till klippan inför deras ögon, så skall den giva vatten ifrån sig; så skaffar du fram vatten åt dem ur klippan och giver menigheten och dess boskap att dricka.

9 Moses therefore took the rod, which was before the Lord, as he had commanded him,

Då tog Mose stav en från dess plats inför HERRENS ansikte, såsom han hade bjudit honom.

10 And having gathered together the multitude before the rock, he said to them: Hear, ye rebellious and incredulous: Can we bring you forth water out of this rock?

Och Mose och Aron sammankallade församlingen framför klippan; där sade han till dem: "Hören nu, I gensträvige; kunna vi väl ur denna klippa skaffa fram vatten åt eder?"

11 And when Moses had lifted up his hand, and struck the rock twice with the rod, there came forth water in great abundance, so that the people and their cattle drank,

Och Mose lyfte upp sin hand och slog på klippan med sin stav två gånger; då kom mycket vatten ut, så att menigheten och dess boskap fick dricka.

12 And the Lord said to Moses and Aaron: Because you have not believed me, to sanctify me before the children of Israel, you shall not bring these people into the land, which I will give them.

Men HERREN sade till Mose och Aron: "Eftersom I icke trodden på mig och icke höllen mig helig inför Israels barns ögon, därför skolen I icke få föra denna församling in i det land som jag har givit dem."

13 This is the Water of contradiction, where the children of Israel strove with words against the Lord, and he was sanctified in them.

Detta var Meribas vatten, där Israels barn tvistade med HERREN, och där han bevisade sig helig på dem.

14 In the mean time Moses sent messengers from Cades to the king of Edom, to say: Thus saith thy brother Israel: Thou knowest all the labour that hath come upon us:

Och Mose skickade sändebud från Kades till konungen i Edom och lät säga: "Så säger din broder Israel: Du känner alla de vedermödor som vi hava haft att utstå,

15 In what manner our fathers went down into Egypt, and there we dwelt a long time, and the Egyptians afflicted us and our fathers.

huru våra fäder drogo ned till Egypten, och huru vi bodde i Egypten i lång tid, och huru vi och våra fäder blevo illa behandlade av egyptierna.

16 And how we cried to the Lord, and he heard us, and sent an angel, who hath brought us out of Egypt. Lo, we are now in the city of Cades, which is in the uttermost of thy borders,

Men vi ropade till HERREN, och han hörde vår röst och sände en ängel som förde oss ut ur Egypten; och se, vi äro nu i Kades, staden som ligger vid gränsen till ditt område.

17 And we beseech thee that we may have leave to pass through thy country. We will not go through the fields, nor through the vineyards, we will not drink the waters of thy wells, but we will go by the common highway, neither turning aside to the right hand, nor to the left, till we are past thy borders.

Låt oss tåga genom ditt land. Vi skola icke taga vägen över åkrar och vingårdar, och icke dricka vatten ur brunnarna; stora vägen skola vi gå, utan att vika av vare sig till höger eller till vänster, till dess vi hava kommit igenom ditt område."

18 And Edom answered them: Thou shalt not pass by me: if thou dost I will come out armed against thee.

Men Edom svarade honom: "Du får icke tåga genom mitt land. Om du det gör, skall jag draga ut emot dig med svärd."

19 And the children of Israel said: We will go by the beaten way: and if we and our cattle drink of thy waters, we will give thee what is just: there shall be no difficulty in the price, only let us pass speedily.

Men Israels barn sade till honom: "På den allmänna farvägen skola vi draga fram, och om jag eller min boskap dricker av ditt vatten, skall jag betala det. Jag begär ju ingenting: allenast att få tåga vägen fram härigenom."

20 But he answered: Thou shalt not pass. And immediately he came forth to meet them with an infinite multitude, and a strong hand,

Han svarade: "Nej, du får icke tåga härigenom." Och Edom drog ut mot honom med mycket folk och ned stor makt.

21 Neither would he condescend to their desire to grant them passage through his borders. Wherefore Israel turned another way from him.

Då alltså Edom icke tillstadde Israel att tåga genom sitt område, vek Israel av och gick undan för honom.

22 And when they had removed the camp from Cades, they came to mount Her, which is in the borders of the land of Edom:

Och de bröto upp från Kades. Och Israels barn, hela menigheten, kommo till berget Hor.

23 Where the Lord spoke to Moses:

Och HERREN talade till Aron på berget Hor, vid gränsen till Edoms land, och sade:

24 Let Aaron, saith he, go to his people: for he shall not go into the land which I have given the children of Israel, because he was incredulous to my words, at the waters of contradiction.

"Aron skall samlas till sina fäder: han skall icke komma in i det land som jag har givit åt Israels barn; ty I voren gensträviga mot min befallning vid Meribas vatten.

25 Take Aaron and his son with him, and bring them up into mount Hor:

Tag nu Aron och hans son Eleasar med dig, och för dem upp på berget Hor,

26 And when thou hast stripped the father of his vesture, thou shalt vest therewith Eleazar his son: Aaron shall be gathered to his people, and die there.

och tag av Aron hans kläder och sätt dem på hans son Eleasar. Så skall Aron samlas till sina fäder och I dö där."

27 Moses did as the Lord had commanded: and they went up into mount Hor before all the multitude.

Och Mose gjorde såsom HERREN hade bjudit; och de stego upp på berget Hor inför hela menighetens ögon.

28 And when he had stripped Aaron of his vestments, he vested Eleazar his son with them. And Aaron being dead in the top of the mountain, he came down with Eleazar.

Och Mose tog av Aron hans kläder och satte dem på hans son Eleasar. Och Aron dog där uppe på bergets topp; men Mose och Eleasar stego ned från berget.

29 And all the multitude seeing that Aaron was dead, mourned for him thirty days throughout all their families.

Och när hela menigheten förnam att Aron hade givit upp andan, begräto de honom i trettio dagar, hela Israels hus.