Luke 24
1 And on the first day of the week, very early in the morning, they came to the sepulchre, bringing the spices which they had prepared.
Men på första veckodagen kommo de, tidigt i själva dagbräckningen, till graven med de välluktande kryddor som de hade tillrett.
2 And they found the stone rolled back from the sepulchre.
Och de funno stenen vara bortvältrad från graven.
3 And going in, they found not the body of the Lord Jesus.
Då gingo de ditin, men funno icke Herren Jesu kropp.
4 And it came to pass, as they were astonished in their mind at this, behold, two men stood by them, in shining apparel.
När de nu icke visste vad de skulle tänka härom, se, då stodo två man framför dem i skinande kläder.
5 And as they were afraid, and bowed down their countenance towards the ground, they said unto them: Why seek you the living with the dead?
Och de blevo förskräckta och böjde sina ansikten ned mot jorden. Då sade mannen till dem »Varför söken I den levande bland de döda?
6 He is not here, but is risen. Remember how he spoke unto you, when he was in Galilee,
Han är icke har, han är uppstånden. Kommen ihåg vad han talade till eder, medan han ännu var i Galileen, huru han sade:
7 Saying: The Son of man must be delivered into the hands of sinful men, and be crucified, and the third day rise again.
'Människosonen måste bliva överlämnad i syndiga människors händer och bliva korsfäst; men på tredje dagen skall han uppstå igen.'»
8 And they remembered his words.
Då kommo de ihåg hans ord.
9 And going back from the sepulchre, they told all these things to the eleven, and to all the rest.
Och de vände tillbaka från graven och omtalade allt detta för de elva och för alla de andra. --
10 And it was Mary Magdalen, and Joanna, and Mary of James, and the other women that were with them, who told these things to the apostles.
Kvinnorna voro Maria från Magdala och Johanna och den Maria som var Jakobs moder. Och jämväl de andra kvinnorna instämde med dem och sade detsamma till apostlarna.
11 And these words seemed to them as idle tales; and they did not believe them.
Deras ord syntes dock för dessa vara löst tal, och de trodde dem icke.
12 But Peter rising up, ran to the sepulchre, and stooping down, he saw the linen cloths laid by themselves; and went away wondering in himself at that which was come to pass.
Men Petrus stod upp och skyndade till graven; och när han lutade sig ditin såg han där allenast linnebindlarna. Sedan gick han hem till sitt, uppfylld av förundran över det som hade skett.
13 And behold, two of them went, the same day, to a town which was sixty furlongs from Jerusalem, named Emmaus.
Men två av dem voro samma dag stadda på vandring till en by som hette Emmaus, och som låg sextio stadiers väg från Jerusalem.
14 And they talked together of all these things which had happened.
Och de samtalade med varandra om allt detta som hade skett.
15 And it came to pass, that while they talked and reasoned with themselves, Jesus himself also drawing near, went with them.
Medan de nu samtalade och överlade med varandra, nalkades Jesus själv och gick med dem.
16 But their eyes were held, that they should not know him.
Men deras ögon voro tillslutna, så att de icke kände igen honom.
17 And he said to them: What are these discourses that you hold one with another as you walk, and are sad?
Och han sade till dem: »Vad är det I talen om med varandra, medan I gån här?» Då stannade de och sågo bedrövade ut.
18 And the one of them, whose name was Cleophas, answering, said to him: Art thou only a stranger to Jerusalem, and hast not known the things that have been done there in these days?
Och den ene, som hette Kleopas, svarade och sade till honom: »Du är väl en främling i Jerusalem, den ende som icke har hört vad där har skett i dessa dagar?»
19 To whom he said: What things? And they said: Concerning Jesus of Nazareth, who was a prophet, mighty in work and word before God and all the people;
Han frågade dem: »Vad då?» De svarade honom: »Det som har skett med Jesus från Nasaret, vilken var en profet, mäktig i gärningar och ord inför Gud och allt folket:
20 And how our chief priests and princes delivered him to be condemned to death, and crucified him.
huru nämligen våra överstepräster och rådsherrar hava utlämnat honom till att dömas till döden och hava korsfäst honom.
21 But we hoped, that it was he that should have redeemed Israel: and now besides all this, today is the third day since these things were done.
Men vi hoppades att han var den som skulle förlossa Israel. Och likväl, till allt detta kommer att det redan är tredje dagen sedan detta skedde.
22 Yea and certain women also of our company affrighted us, who before it was light, were at the sepulchre,
Men nu hava därjämte några av våra kvinnor gjort oss häpna; ty sedan de bittida på morgonen hade varit vid graven
23 And not finding his body, came, saying, that they had also seen a vision of angels, who say that he is alive.
och icke funnit hans kropp, kommo de igen och sade att de till och med hade sett en änglasyn, och änglarna hade sagt att han levde.
24 And some of our people went to the sepulchre, and found it so as the women had said, but him they found not.
Och när några av dem som voro med oss gingo bort till graven, funno de det vara så som kvinnorna hade sagt, men honom själv sågo de icke.»
25 Then he said to them: O foolish, and slow of heart to believe in all things which the prophets have spoken.
Då sade han till dem: »O, huru oförståndiga ären I icke och tröghjärtade till att tro på allt vad profeterna hava talat!
26 Ought not Christ to have suffered these things, and so to enter into his glory?
Måste icke Messias lida detta, för I att så ingå i sin härlighet?»
27 And beginning at Moses and all the prophets, he expounded to them in all the scriptures, the things that were concerning him.
Och han begynte att genomgå Moses och alla profeterna och uttydde för dem vad som i alla skrifterna var sagt om honom.
28 And they drew night to the town, whither they were going: and he made as though he would go farther.
När de nu nalkades byn dit de voro på väg, ställde han sig som om han ville gå vidare.
29 But they constrained him; saying: Stay with us, because it is towards evening, and the day is now far spent. And he went in with them.
Men de nödgade honom och sade: »Bliv kvar hos oss, ty det lider mot aftonen, och dagen nalkas redan sitt slut.» Då gick han ditin och stannade kvar hos dem.
30 And it came to pass, whilst he was at table with them, he took bread, and blessed, and brake, and gave to them.
Och när han nu låg till bords med dem, tog han brödet och välsignade och bröt det och räckte åt dem.
31 And their eyes were opened, and they knew him: and he vanished out of their sight.
Därvid öppnades deras ögon, så att de kände igen honom. Men då försvann han ur deras åsyn.
32 And they said one to the other: Was not our heart burning within us, whilst he spoke in this way, and opened to us the scriptures?
Och de sade till varandra: »Voro icke våra hjärtan brinnande i oss, när han talade med oss på vägen och uttydde skrifterna för oss?»
33 And rising up, the same hour, they went back to Jerusalem: and they found the eleven gathered together, and those that were staying with them,
Och i samma stund stodo de upp och vände tillbaka till Jerusalem; och de funno där de elva församlade, så ock de andra som hade slutit sig till dem.
34 Saying: The Lord is risen indeed, and hath appeared to Simon.
Och dessa sade: »Herren är verkligen uppstånden, och han har visat sig för Simon.»
35 And they told what things were done in the way; and how they knew him in the breaking of the bread.
Då förtäljde de själva vad som hade skett på vägen, och huru han hade blivit igenkänd av dem, när han bröt brödet.
36 Now whilst they were speaking these things, Jesus stood in the midst of them, and saith to them: Peace be to you; it is I, fear not.
Medan de nu talade härom, stod han själv mitt ibland dem och sade till dem: »Frid vare med eder.
37 But they being troubled and frightened, supposed that they saw a spirit.
Då blevo de förfärade och uppfylldes av fruktan och trodde att det var en ande de sågo.
38 And he said to them: Why are you troubled, and why do thoughts arise in your hearts?
Men han sade till dem: »Varför ären I så förskräckta, och varför uppstiga tvivel i edra hjärtan?
39 See my hands and feet, that it is I myself; handle, and see: for a spirit hath not flesh and bones, as you see me to have.
Sen här mina händer och mina fötter, och sen att det är jag själv; ja, tagen på mig och sen. En ande har ju icke kött och ben, såsom I sen mig hava.»
40 And when he had said this, he shewed them his hands and feet.
Och när han hade sagt detta, visade han dem sina händer och sina fötter.
41 But while they yet believed not, and wondered for joy, he said: Have you any thing to eat?
Men då de ännu icke trodde, för glädjes skull, utan allenast förundrade sig, sade han till dem: »Haven I här något att äta?»
42 And they offered him a piece of a broiled fish, and a honeycomb.
Då räckte de honom ett stycke stekt fisk och något av en honungskaka;
43 And when he had eaten before them, taking the remains, he gave to them.
och han tog det och åt därav i deras åsyn.
44 And he said to them: These are the words which I spoke to you, while I was yet with you, that all things must needs be fulfilled, which are written in the law of Moses, and in the prophets, and in the psalms, concerning me.
Och han sade till dem: »Det är såsom jag sade till eder, medan jag ännu var bland eder, att allt måste fullbordas, som är skrivet om mig i Moses' lag och hos profeterna och i psalmerna.»
45 Then he opened their understanding, that they might understand the scriptures.
Därefter öppnade han deras sinnen, så att de förstodo skrifterna.
46 And he said to them: Thus it is written, and thus it behoved Christ to suffer, and to rise again from the dead, the third day:
Och han sade till dem: »Det är så skrivet, att Messias skulle lida och på tredje dagen uppstå från de döda,
47 And that penance and remission of sins should be preached in his name, unto all nations, beginning at Jerusalem.
och att bättring till syndernas förlåtelse i hans namn skulle predikas bland alla folk, och först i Jerusalem.
48 And you are witnesses of these things.
I kunnen vittna härom.
49 And I send the promise of my Father upon you: but stay you in the city till you be endued with power from on high.
Och se, jag vill sända till eder vad min Fader har utlovat. Men I skolen stanna kvar här i staden, till dess I från höjden bliven beklädda med kraft.»
50 And he led them out as far as Bethania: and lifting up his hands, he blessed them.
Sedan förde han dem ut till Betania; och där lyfte han upp sina händer och välsignade dem.
51 And it came to pass, whilst he blessed them, he departed from them, and was carried up to heaven.
Och medan han välsignade dem, försvann han ifrån dem och blev upptagen till himmelen.
52 And they adoring went back into Jerusalem with great joy.
Då tillbådo de honom och vände sedan tillbaka till Jerusalem, uppfyllda av stor glädje.
53 And they were always in the temple, praising and blessing God. Amen.
Och de voro sedan alltid i helgedomen och lovade Gud.
