John 11
1 Now there was a certain man sick, named Lazarus, of Bethania, of the town of Mary and Martha her sister.
Och en man vid namn Lasarus låg sjuk; han var från Betania, den by där Maria och hennes syster Marta bodde.
2 (And Mary was she that anointed the Lord with ointment, and wiped his feet with her hair: whose brother Lazarus was sick.)
Det var den Maria som smorde Herren med smörjelse och torkade hans fötter med sitt hår. Och nu låg hennes broder Lasarus sjuk.
3 His sisters therefore sent to him, saying: Lord, behold, he whom thou lovest is sick.
Då sände systrarna bud till Jesus och läto säga: "Herre, se, han som du har så kär ligger sjuk."
4 And Jesus hearing it, said to them: This sickness is not unto death, but for the glory of God: that the Son of God may be glorified by it.
När Jesus hörde detta, sade han: "Den sjukdomen är icke till döds, utan till Guds förhärligande, så att Guds Son genom den bliver förhärligad."
5 Now Jesus loved Martha, and her sister Mary, and Lazarus.
Och Jesus hade Marta och hennes syster och Lasarus kära.
6 When he had heard therefore that he was sick, he still remained in the same place two days.
När han nu hörde att denne låg sjuk, stannade han först två dagar där han var;
7 Then after that, he said to his disciples: Let us go into Judea again.
men därefter sade han till lärjungarna: "Låt oss gå tillbaka till Judeen."
8 The disciples say to him: Rabbi, the Jews but now sought to stone thee: and goest thou thither again?
Lärjungarna sade till honom: "Rabbi, nyligen ville judarna stena dig, och åter går du dit?"
9 Jesus answered: Are there not twelve hours of the day? If a man walk in the day, he stumbleth not, because he seeth the light of this world:
Jesus svarade: "Dagen har ju tolv timmar; den som vandrar om dagen, han stöter sig icke, ty han ser då denna världens ljus.
10 But if he walk in the night, he stumbleth, because the light is not in him.
Men den som vandrar om natten, han stöter sig, ty han har då intet som lyser honom."
11 These things he said; and after that he said to them: Lazarus our friend sleepeth; but I go that I may awake him out of sleep.
Sedan han hade talat detta, sade han ytterligare till dem: "Lasarus, vår vän, har somnat in; men jag går för att väcka upp honom ur sömnen."
12 His disciples therefore said: Lord, if he sleep, he shall do well.
Då sade hans lärjungar till honom: "Herre, sover han, så bliver han frisk igen."
13 But Jesus spoke of his death; and they thought that he spoke of the repose of sleep.
Men Jesus hade talat om hans död; de åter menade att han talade om vanlig sömn.
14 Then therefore Jesus said to them plainly: Lazarus is dead.
Då sade Jesus öppet till dem: "Lasarus är död.
15 And I am glad, for your sakes, that I was not there, that you may believe: but let us go to him.
Och för eder skull, för att I skolen tro, gläder jag mig över att jag icke var där. Men låt oss nu gå till honom."
16 Thomas therefore, who is called Didymus, said to his fellow disciples: Let us also go, that we may die with him.
Då sade Tomas, som kallades Didymus, till de andra lärjungarna: "Låt oss gå med, för att vi må dö med honom."
17 Jesus therefore came, and found that he had been four days already in the grave.
När så Jesus kom dit, fann han att den döde redan hade legat fyra dagar i graven.
18 (Now Bethania was near Jerusalem, about fifteen furlongs off.)
Nu låg Betania nära Jerusalem, vid pass femton stadier därifrån,
19 And many of the Jews were come to Martha and Mary, to comfort them concerning their brother.
och många judar hade kommit till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över deras broder.
20 Martha therefore, as soon as she heard that Jesus had come, went to meet him: but Mary sat at home.
Då nu Maria fick höra att Jesus kom, gick hon honom till mötes; men Maria satt kvar hemma.
21 Martha therefore said to Jesus: Lord, if thou hadst been here, my brother had not died.
Och Marta sade till Jesus: "Herre, hade du varit här, så vore min broder icke död.
22 But now also I know that whatsoever thou wilt ask of God, God will give it thee.
Men jag vet ändå att allt vad du beder Gud om, det skall Gud giva dig."
23 Jesus saith to her: Thy brother shall rise again.
Jesus sade till henne: "Din broder skall stå upp igen."
24 Martha saith to him: I know that he shall rise again, in the resurrection at the last day.
Marta svarade honom: "Jag vet att han skall stå upp, vid uppståndelsen på den yttersta dagen."
25 Jesus said to her: I am the resurrection and the life: he that believeth in me, although he be dead, shall live:
Jesus svarade till henne: "Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig, han skall leva, om han än dör;
26 And every one that liveth, and believeth in me, shall not die for ever. Believest thou this? (aiōn g165)
och var och en som lever och tror på mig, han skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?" (aiōn g165)
27 She saith to him: Yea, Lord, I have believed that thou art Christ the Son of the living God, who art come into this world.
Hon svarade honom: "Ja, Herre, jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma i världen."
28 And when she had said these things, she went, and called her sister Mary secretly, saying: The master is come, and calleth for thee.
När hon hade sagt detta, gick hon bort och kallade på Maria, sin syster, och sade hemligen till henne: "Mästaren är här och kallar dig till sig."
29 She, as soon as she heard this, riseth quickly, and cometh to him.
När hon hörde detta, stod hon strax upp och gick åstad till honom.
30 For Jesus was not yet come into the town: but he was still in that place where Martha had met him.
Men Jesus hade ännu icke kommit in i byn, utan var kvar på det ställe där Marta hade mött honom.
31 The Jews therefore, who were with her in the house, and comforted her, when they saw Mary that she rose up speedily and went out, followed her, saying: She goeth to the grave to weep there.
Då nu de judar, som voro inne i huset hos Maria för att trösta henne, sågo att hon så hastigt stod upp och gick ut, följde de henne, i tanke att hon gick till graven för att gråta där.
32 When Mary therefore was come where Jesus was, seeing him, she fell down at his feet, and saith to him: Lord, if thou hadst been here, my brother had not died.
När så Maria kom till det ställe där Jesus var och fick se honom, föll hon ned för hans fötter och sade till honom: "Herre, hade du varit där, så vore min broder icke död."
33 Jesus, therefore, when he saw her weeping, and the Jews that were come with her, weeping, groaned in the spirit, and troubled himself,
Då nu Jesus såg henne gråta och såg jämväl att de judar, som hade kommit med henne, gräto, upptändes han i sin ande och blev upprörd
34 And said: Where have you laid him? They say to him: Lord, come and see.
och frågade: "Var haven I lagt honom?" De svarade honom: "Herre, kom och se." Och Jesus grät.
35 And Jesus wept.
Då sade judarna: "Se huru kär han hade honom!"
36 The Jews therefore said: Behold how he loved him.
Men somliga av dem sade:
37 But some of them said: Could not he that opened the eyes of the man born blind, have caused that this man should not die?
"Kunde icke han, som öppnade den blindes ögon, ock hava så gjort att denne icke hade dött?"
38 Jesus therefore again groaning in himself, cometh to the sepulchre. Now it was a cave; and a stone was laid over it.
Då upptändes Jesus åter i sitt innersta och gick bort till graven. Den var urholkad i berget, och en sten låg framför ingången.
39 Jesus saith: Take away the stone. Martha, the sister of him that was dead, saith to him: Lord, by this time he stinketh, for he is now of four days.
Jesus sade: "Tagen bort stenen." Då sade den dödes syster Marta till honom: "Herre, han luktar redan, ty han har varit död i fyra dygn."
40 Jesus saith to her: Did not I say to thee, that if thou believe, thou shalt see the glory of God?
Jesus svarade henne: "Sade jag dig icke, att om du trodde, skulle du få se Guds härlighet?"
41 They took therefore the stone away. And Jesus lifting up his eyes said: Father, I give thee thanks that thou hast heard me.
Då togo de bort stenen. Och Jesus lyfte upp sina ögon och sade: "Fader, jag tackar dig för att du har hört mig.
42 And I knew that thou hearest me always; but because of the people who stand about have I said it, that they may believe that thou hast sent me.
Jag visste ju förut att du alltid hör mig; men för folkets skull, som står här omkring, säger jag detta, för att de skola tro att det är du som har sänt mig."
43 When he had said these things, he cried with a loud voice: Lazarus, come forth.
När han hade sagt detta, ropade han med hög röst: "Lasarus, kom ut."
44 And presently he that had been dead came forth, bound feet and hands with winding bands; and his face was bound about with a napkin. Jesus said to them: Loose him, and let him go.
Och han som hade varit död kom ut, med händer och fötter inlindade i bindlar och med ansiktet inhöljt i en duk. Jesus sade till dem: "Lösen honom, och låten honom gå."
45 Many therefore of the Jews, who were come to Mary and Martha, and had seen the things that Jesus did, believed in him.
Många judar, som hade kommit till Maria och hade sett vad Jesus hade gjort, trodde då på honom.
46 But some of them went to the Pharisees, and told them the things that Jesus had done.
Men några av dem gingo bort till fariséerna och omtalade för dem vad Jesus hade gjort.
47 The chief priests therefore, and the Pharisees, gathered a council, and said: What do we, for this man doth many miracles?
Då sammankallade översteprästerna och fariséerna en rådsförsamling och sade: "Vad skola vi taga oss till? Denne man gör ju många tecken.
48 If we let him alone so, all will believe in him; and the Romans will come, and take away our place and nation.
Om vi skola låta honom så fortfara, skola alla tro på honom, och romarna komma då att taga ifrån oss både land och folk."
49 But one of them, named Caiphas, being the high priest that year, said to them: You know nothing.
Men en av dem, Kaifas, som var överstepräst för det året, sade till dem: "I förstån intet,
50 Neither do you consider that it is expedient for you that one man should die for the people, and that the whole nation perish not.
och I besinnen icke huru mycket bättre det är för eder att en man dör för folket, än att hela folket förgås."
51 And this he spoke not of himself: but being the high priest of that year, he prophesied that Jesus should die for the nation.
Detta sade han icke av sig själv, utan genom profetisk ingivelse, eftersom han var överstepräst för det året; ty Jesus skulle dö för folket.
52 And not only for the nation, but to gather together in one the children of God, that were dispersed.
Ja, icke allenast "för folket"; han skulle dö också för att samla och förena Guds förskingrade barn.
53 From that day therefore they devised to put him to death.
Från den dagen var deras beslut fattat att döda honom.
54 Wherefore Jesus walked no more openly among the Jews; but he went into a country near the desert, unto a city that is called Ephrem, and there he abode with his disciples.
Så vandrade då Jesus icke längre öppet bland judarna, utan drog sig undan till en stad som hette Efraim, på landsbygden, i närheten av öknen; där stannade han kvar med sina lärjungar.
55 And the pasch of the Jews was at hand; and many from the country went up to Jerusalem, before the pasch to purify themselves.
Men judarnas påsk var nära, och många begåvo sig då, före påsken, från landsbygden upp till Jerusalem för att helga sig.
56 They sought therefore for Jesus; and they discoursed one with another, standing in the temple: What think you that he is not come to the festival day?
Och de sökte efter Jesus och sade till varandra, där de stodo i helgedom: "Vad menen I? Skall han då alls icke komma till högtiden?"
57 And the chief priests and Pharisees had given a commandment, that if any man knew where he was, he should tell, that they might apprehend him.
Och översteprästerna och fariséerna hade utfärdat påbud om att den som finge veta var han fanns skulle giva det till känna, för att de måtte kunna gripa honom.
