Job 41
1 Canst thou draw out the leviathan with a hook, or canst thou tie his tongue with a cord?
Kan du draga upp Leviatan med krok och med en metrev betvinga hans tunga?
2 Canst thou put a ring in his nose, or bore through his jaw with a buckle?
Kan du sätta en sävhank i hans nos eller borra en hake genom hans käft?
3 Will he make many supplications to thee, or speak soft words to thee?
Menar du att han skall slösa på dig många böner eller tala till dig med mjuka ord?
4 Will he make a covenant with thee, and wilt thou take him to be a servant for ever?
Att han skall vilja sluta fördrag med dig, så att du finge honom till din träl för alltid?
5 Shalt thou play with him as with a bird, or tie him up for thy handmaids?
Kan du hava honom till leksak såsom en fågel och sätta honom i band åt dina tärnor?
6 Shall friends cut him in pieces, shall merchants divide him?
Pläga fiskarlag köpslå om honom och stycka ut hans kropp mellan krämare?
7 Wilt thou fill nets with his skin, and the cabins of fishes with his head?
Kan du skjuta hans hud full med spjut och hans huvud med fiskharpuner?
8 Lay thy hand upon him: remember the battle, and speak no more.
Ja, försök att bära hand på honom du skall minnas den striden och skall ej föra så mer.
9 Behold his hope shall fail him, and in the sight of all he shall be cast down.
Nej, den sådant vågar, hans hopp bliver sviket, han fälles till marken redan vid hans åsyn.
10 I will not stir him up, like one that is cruel: for who can resist my countenance?
Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?
11 Who hath given me before that I should repay him? All things that are under heaven are mine.
Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.
12 I will not spare him, nor his mighty words, and framed to make supplication.
Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.
13 Who can discover the face of his garment? or who can go into the midst of his mouth?
Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?
14 Who can open the doors of his face? his teeth are terrible round about.
Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.
15 His body is like molten shields, shut close up with scales pressing upon one another.
Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.
16 One is joined to another, and not so much as any air can come between them:
Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.
17 They stick one to another and they hold one another fast, and shall not be separated.
Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.
18 His sneezing is like the shining of fire, and his eyes like the eyelids of the morning.
När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.
19 Out of his mouth go forth lamps, like torches of lighted fire.
Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.
20 Out of his nostrils goeth smoke, like that of a pot heated and boiling.
Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.
21 His breath kindleth coals, and a flame cometh forth out of his mouth.
Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.
22 In his neck strength shall dwell, and want goeth before his face.
På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.
23 The members of his flesh cleave one to another: he shall send lightnings against him, and they shall not be carried to another place.
Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.
24 His heart shall be as hard as a stone, and as firm as a smith’s anvil.
Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.
25 When he shall raise him up, the angels shall fear, and being affrighted shall purify themselves.
När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.
26 When a sword shall lay at him, it shall not be able to hold, nor a spear, nor a breastplate.
Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.
27 For he shall esteem iron as straw, and brass as rotten wood.
Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.
28 The archer shall not put him to flight, the stones of the sling are to him like stubble.
Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;
29 As stubble will he esteem the hammer, and he will laugh him to scorn who shaketh the spear.
ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.
30 The beams of the sun shall be under him, and he shall strew gold under him like mire.
På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.
31 He shall make the deep sea to boil like a pot, and shall make it as when ointments boil.
Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.
32 A path shall shine after him, he shall esteem the deep as growing old.
Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.
33 There is no power upon earth that can be compared with him who was made to fear no one.
Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.
34 He beholdeth every high thing, he is king over all the children of pride.
På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
