< Job 37 >
1 At this my heart trembleth, and is moved out of its place.
Deraf förskräcker sig mitt hjerta, och bäfvar.
2 Hear ye attentively the terror of his voice, and the sound that cometh out of his mouth.
Hörer hans rösts skall, och det ljud som utaf hans mun går.
3 He beholdeth under all the heavens, and his light is upon the ends of the earth.
Han ser under alla himlar, och hans ljus skin uppå jordenes ändar.
4 After it a noise shall roar, he shall thunder with the voice of his majesty, and shall not be found out, when his voice shall be heard.
Efter honom bullrar dundret, han dundrar med ett stort skall; och när hans dundrande hördt varder, kan man intet förhålla det.
5 God shall thunder wonderfully with his voice, he that doth great and unsearchable things.
Gud dundrar med sitt dunder grufveliga, och gör stor ting, och varder dock intet känd.
6 He commandeth the snow to go down upon the earth, and the winter rain, and the shower of his strength.
Han talar till snön, så är han straxt här på jordene, och till regnskuren, så är regnskuren der med magt.
7 He sealeth up the hand of all men, that every one may know his works.
Man förgömmer sig ibland alla menniskor, att folket skall känna hans verk.
8 Then the beast shall go into his covert, and shall abide in his den.
Vilddjuret kryper uti skjul, och blifver i sitt rum.
9 Out of the inner parts shall a tempest come, and cold out of the north.
Sunnanefter kommer väder, och nordanefter köld.
10 When God bloweth there cometh frost, and again the waters are poured out abundantly.
Af Guds anda kommer frost, och stort vatten, då han utgjuter.
11 Corn desireth clouds, and the clouds spread their light:
De tjocke skyar skilja sig, att klart skall varda, och igenom molnet utbrister hans ljus.
12 Which go round about, whithersoever the will of him that governeth them shall lead them, to whatsoever he shall command them upon the face of the whole earth:
Han vänder skyarna hvart han vill, att de skola göra allt det han bjuder dem på jordenes krets;
13 Whether in one tribe, or in his own land, or in what place soever of his mercy he shall command them to be found.
Ehvad det är öfver en slägt, eller öfver ett land, då man finner honom barmhertigan.
14 Hearken to these things, Job: Stand, and consider the wondrous works of God.
Akta deruppå, Job; statt och förnim Guds under.
15 Dost thou know when God commanded the rains, to shew his light of his clouds?
Vetst du, när Gud låter detta komma öfver dem; och när han låter sina skyars ljus utgå?
16 Knowest thou the great paths of the clouds, and the perfect knowledges?
Vetst du, huru skyarna utsprida sig; hvilka under de fullkomlige veta;
17 Are not thy garments hot, when the south wind blows upon the earth?
Att din kläder varm äro, då landet är stilla af sunnanväder?
18 Thou perhaps hast made the heavens with him, which are most strong, as if they were of molten brass.
Ja, du utbreder icke skyarna med honom, hvilke starke äro, och anseende såsom en grund.
19 Shew us what we may say to him: for we are wrapped up in darkness.
Låt oss höra hvad vi skole säga honom; förty vi räcke icke intill honom för mörker.
20 Who shall tell him the things I speak? even if a man shall speak, he shall be swallowed up.
Ho skall förtälja honom hvad jag talar? Om någor talar, han varder uppsluken.
21 But now they see not the light: the air on a sudden shall be thickened into clouds, and the wind shall pass and drive them away.
Nu ser man icke ljuset, som inom skyn lyser; men när vädret blås, göres det klart.
22 Cold cometh out of the north, and to God praise with fear.
Ifrå nordan kommer guld, den förskräckelige Gudi till lof;
23 We cannot find him worthily: he is great in strength, and in judgment, and in justice, and he is ineffable.
Men den Allsmägtiga kunna de intet finna, den så stor är i magtene; ty han måste ingen räkenskap göra af sinom rätt och rättfärdigom sakom.
24 Therefore men shall fear him, and all that seem to themselves to be wise, shall not dare to behold him.
Derföre måste menniskorna frukta honom, och han fruktar inga visa.