Job 32
1 So these three men ceased to answer Job, because he seemed just to himself.
De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.
2 And Eliu the son of Barachel the Buzite, of the kindred of Ram, was angry and was moved to indignation: now he was angry against Job, because he said he was just before God.
Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;
3 And he was angry with his friends because they had not found a reasonable answer, but only had condemned Job.
och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job.
4 So Eliu waited while Job was speaking, because they were his elders that were speaking.
Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.
5 But when he saw that the three were not able to answer, he was exceedingly angry.
Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.
6 Then Eliu the son of Barachel the Buzite answered and said: I am younger in days, and you are more ancient; therefore hanging down my head, I was afraid to shew you my opinion.
Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade; Ung till åren är jag, I däremot ären gamla. Därför höll jag mig tillbaka och var försagd och lade ej fram för eder min mening.
7 For I hoped that greater age would speak, and that a multitude of years would teach wisdom.
Jag tänkte: "Må åldern tala, och må årens mängd förkunna visdom."
8 But, as I see, there is a spirit in men, and the inspiration of the Almighty giveth understanding.
Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.
9 They that are aged are not the wise men, neither do the ancients understand judgment.
Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.
10 Therefore I will speak: Hearken to me, I also will shew you my wisdom.
Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag.
11 For I have waited for your words, I have given ear to your wisdom, as long as you were disputing in words.
Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram.
12 And as long as I thought you said some thing, I considered: but, as I see, there is none of you that can convince Job, and answer his words.
Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.
13 Lest you should say: We have found wisdom, God hath cast him down, not man.
Nu mån I icke säga: "Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan nedslå denne."
14 He hath spoken nothing to me, and I will not answer him according to your words.
Skäl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.
15 They were afraid, and answered no more, and they left off speaking.
Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist.
16 Therefore because I have waited, and they have not spoken: they stood, and answered no more:
Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar!
17 I also will answer my part, and will shew my knowledge.
Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag.
18 For I am full of matter to speak of, and the spirit of my bowels straiteneth me.
Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder.
19 Behold, my belly is as new wine which wanteth vent, which bursteth the new vessels.
Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.
20 I will speak and take breath a little: I will open my lips, and will answer.
Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara.
21 I will not accept the person of man, and I will not level God with man.
Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.
22 For I know not how long I shall continue, and whether after a while my Maker may take me away.
Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!
