Job 31
1 I made a covenant with my eyes, that I would not so much as think upon a virgin.
Ett förbund slöt jag med mina ögon: aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.
2 For what part should God from above have in me, and what inheritance the Almighty from on high?
Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?
3 Is not destruction to the wicked, and aversion to them that work iniquity?
Ofärd kommer ju över de orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.
4 Doth not he consider my ways, and number all my steps?
Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?
5 If I have walked in vanity, and my foot hath made haste to deceit:
Har jag väl umgåtts med lögn, och har min fot varit snar till svek?
6 Let him weigh me in a just balance, and let God know my simplicity.
Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.
7 If my step hath turned out of the way, and if my heart hath followed my eyes, and if a spot hath cleaved to my hands:
Hava mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt efter mina ögon, eller låder vid min händer en fläck?
8 Then let me sow and let another eat: and let my offspring be rooted out.
Då må en annan äta var jag har sått, och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.
9 If my heart hath been deceived upon a woman, and if I have laid wait at my friend’s door:
Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?
10 Let my wife be the harlot of another, and let other men lie with her.
Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.
11 For this is a heinous crime, and a most grievous iniquity.
Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,
12 It is a fire that devoureth even to destruction, and rooteth up all things that spring.
en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.
13 If I have despised to abide judgment with my manservant, or my maidservant, when they had any controversy against me:
Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig?
14 For what shall I do when God shall rise to judge? and when he shall examine, what shall I answer him?
Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?
15 Did not he that made me in the womb make him also: and did not one and the same form me in the womb?
Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.
16 If I have denied to the poor what they desired, and have made the eyes of the widow wait:
Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?
17 If I have eaten my morsel alone, and the fatherless hath not eaten thereof:
Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?
18 (For from my infancy mercy grew up with me: and it came out with me from my mother’s womb: )
Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.
19 If I have despised him that was perishing for want of clothing, and the poor man that had no covering:
Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?
20 If his sides have not blessed me, and if he were not warmed with the fleece of my sheep:
Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?
21 If I have lifted up my hand against the fatherless, even when I saw myself superior in the gate:
Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?
22 Let my shoulder fall from its joint, and let my arm with its bones be broken.
Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.
23 For I have always feared God as waves swelling over me, and his weight I was not able to bear.
Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.
24 If I have thought gold my strength, and have said to fine gold: My confidence:
Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?
25 If I have rejoiced over my great riches, and because my hand had gotten much.
Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?
26 If I beheld the sun when it shined, and the moon going in brightness:
Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,
27 And my heart in secret hath rejoiced, and I have kissed my hand with my mouth:
att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?
28 Which is a very great iniquity, and a denial against the most high God.
Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.
29 If I have been glad at the downfall of him that hated me, and have rejoiced that evil had found him.
Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?
30 For I have not given my mouth to sin, by wishing a curse to his soul.
Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.
31 If the men of my tabernacle have not said: Who will give us of his flesh that we may be filled?
Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?
32 The stranger did not stay without, my door was open to the traveller.
Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.
33 If as a man I have hid my sin, and have concealed my iniquity in my bosom.
Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,
34 If I have been afraid at a very great multitude, and the contempt of kinsmen hath terrified me: and I have not rather held my peace, and not gone out of the door.
av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?
35 Who would grant me a hearer, that the Almighty may hear my desire; and that he himself that judgeth would write a book,
Ack att någon funnes, som ville höra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmäktige må nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!
36 That I may carry it on my shoulder, and put it about me as a crown?
Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra, såsom en krona skulle jag fästa den på mig.
37 At every step of mine I would pronounce it, and offer it as to a prince.
Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg, lik en furste skulle jag då träda inför honom.
38 If my land cry against me, and with it the furrows thereof mourn:
Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra?
39 If I have eaten the fruits thereof without money, and have afflicted the soul of the tillers thereof:
Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv?
40 Let thistles grow up to me instead of wheat, and thorns instead of barley.
Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.
