Job 29
1 Job also added, taking up his parable, and said:
Åter hov Job upp sin röst och kvad:
2 Who will grant me, that I might be according to the months past, according to the days in which God kept me?
Ack att jag vore såsom i forna månader, såsom i de dagar då Gud gav mig sitt beskydd,
3 When his lamp shined over my head, and I walked by his light in darkness?
då hans lykta sken över mitt huvud och jag vid hans ljus gick fram genom mörkret!
4 As I was in the days of my youth, when God was secretly in my tabernacle?
Ja, vore jag såsom i min mognads dagar, då Guds huldhet vilade över min hydda,
5 When the Almighty was with me: and my servants round about me?
då ännu den Allsmäktige var med mig och mina barn stodo runt omkring mig,
6 When I washed my feet with butter, and the rock poured me out rivers of oil?
då mina fötter badade i gräddmjölk och klippan invid mig göt ut bäckar av olja!
7 When I went out to the gate of the city, and in the street they prepared me a chair?
När jag då gick upp till porten i staden och intog mitt säte på torget,
8 The young men saw me, and hid themselves: and the old men rose up and stood.
då drogo de unga sig undan vid min åsyn, de gamla reste sig upp och blevo stående.
9 The princes ceased to speak, and laid the finger on their mouth.
Då höllo hövdingar tillbaka sina ord och lade handen på munnen;
10 The rulers held their peace, and their tongue cleaved to their throat.
furstarnas röst ljöd då dämpad, och deras tunga lådde vid gommen.
11 The ear that heard me blessed me, and the eye that saw me gave witness to me:
Ja, vart öra som hörde prisade mig då säll, och vart öga som såg bar vittnesbörd om mig;
12 Because I had delivered the poor man that cried out; and the fatherless that had no helper.
ty jag räddade den betryckte som ropade, och den faderlöse, den som ingen hjälpare hade.
13 The blessing of him that was ready to perish came upon me, and I comforted the heart of the widow.
Den olyckliges välsignelse kom då över mig, och änkans hjärta uppfyllde jag med jubel.
14 I was clad with justice: and I clothed myself with my judgment, as with a robe and a diadem.
I rättfärdighet klädde jag mig, och den var såsom min klädnad; rättvisa bar jag såsom mantel och huvudbindel.
15 I was an eye to the blind, and a foot to the lame.
Ögon blev jag då åt den blinde, och fötter var jag åt den halte.
16 I was the father of the poor: and the cause which I knew not, I searched out most diligently.
Jag var då en fader för de fattiga, och den okändes sak redde jag ut.
17 I broke the jaws of the wicked man, and out of his teeth I took away the prey.
Jag krossade den orättfärdiges käkar och ryckte rovet undan hans tänder.
18 And I said: I shall die in my nest, and as a palm tree shall multiply my days.
Jag tänkte då: "I mitt näste skall jag få dö, mina dagar skola bliva många såsom sanden.
19 My root is opened beside the waters, and dew shall continue in my harvest.
Min rot ligger ju öppen för vatten, och i min krona faller nattens dagg.
20 My glory shall always be renewed, and my bow in my hand shall be repaired.
Min ära bliver ständigt ny, och min båge föryngras i min hand."
21 They that heard me, waited for my sentence, and being attentive held their peace at my counsel.
Ja, på mig hörde man då och väntade, man lyssnade under tystnad på mitt råd.
22 To my words they durst add nothing, and my speech dropped upon them.
Sedan jag hade talat, talade ingen annan; såsom ett vederkvickande flöde kommo mina ord över dem.
23 They waited for me as for rain, and they opened their mouth as for a latter shower.
De väntade på mig såsom på regn, de spärrade upp sina munnar såsom efter vårregn.
24 If at any time I laughed on them, they believed not, and the light of my countenance fell not on earth.
När de misströstade, log jag emot dem, och mitt ansiktes klarhet kunde de icke förmörka.
25 If I had a mind to go to them, I sat first, and when I sat as a king, with his army standing about him, yet I was a comforter of them that mourned.
Täcktes jag besöka dem, så måste jag sitta främst; jag tronade då såsom en konung i sin skara, lik en man som har tröst för de sörjande.
