Job 27
1 Job also added, taking up his parable, and said:
Åter hov Job upp sin röst och kvad:
2 As God liveth, who hath taken away my judgment, and the Almighty, who hath brought my soul to bitterness,
Så sant Gud lever, han som har förhållit mig min rätt, den Allsmäktige, som har vållat min själs bedrövelse:
3 As long as breath remaineth in me, and the spirit of God in my nostrils,
aldrig, så länge ännu min ande är i mig och Guds livsfläkt är kvar i min näsa,
4 My lips shall not speak iniquity, neither shall my tongue contrive lying.
aldrig skola mina läppar tala vad orättfärdigt är, och min tunga bära fram oärligt tal.
5 God forbid that I should judge you to be just: till I die I will not depart from my innocence.
Bort det, att jag skulle giva eder rätt! Intill min död låter jag min ostrafflighet ej tagas ifrån mig.
6 My justification, which I have begun to hold, I will not forsake: for my heart doth not reprehend me in all my life.
Vid min rättfärdighet håller jag fast och släpper den icke, mitt hjärta förebrår mig ej för någon av mina dagar.
7 Let my enemy be as the ungodly, and my adversary as the wicked one.
Nej, såsom ogudaktig må min fiende stå där och min motståndare såsom orättfärdig.
8 For what is the hope of the hypocrite if through covetousness he take by violence, and God deliver not his soul?
Ty vad hopp har den gudlöse när hans liv avskäres, när hans själ ryckes bort av Gud?
9 Will God hear his cry, when distress shall come upon him?
Månne Gud skall höra hans rop, när nöden kommer över honom?
10 Or can he delight himself in the Almighty, and call upon God at all times?
Eller kan en sådan hava sin lust i den Allsmäktige, kan han åkalla Gud alltid?
11 I will teach you by the hand of God, what the Almighty hath, and I will not conceal it.
Jag vill undervisa eder om huru Gud går till väga; huru den Allsmäktige tänker, vill jag icke fördölja.
12 Behold you all know it, and why do you speak vain things without cause?
Dock, I haven ju själva allasammans skådat det; huru kunnen I då hängiva eder åt så fåfängliga tankar?
13 This is the portion of a wicked man with God, and the inheritance of the violent, which they shall receive of the Almighty.
Hören vad den ogudaktiges lott bliver hos Gud, vilken arvedel våldsverkaren får av den Allsmäktige:
14 If his sons be multiplied, they shall be for the sword, and his grandsons shall not be filled with bread.
Om hans barn bliva många, så är vinningen svärdets; hans avkomlingar få ej bröd att mätta sig med.
15 They that shall remain of him, shall be buried in death, and his widows shall not weep.
De som slippa undan läggas i graven genom pest, och hans änkor kunna icke hålla sin klagogråt.
16 If he shall heap together silver as earth, and prepare raiment as clay,
Om han ock hopar silver såsom stoft och lägger kläder på hög såsom lera,
17 He shall prepare indeed, but the just man shall be clothed with it: and the innocent shall divide the silver.
så är det den rättfärdige som får kläda sig i vad han lägger på hög, och den skuldlöse kommer att utskifta silvret.
18 He hath built his house as a moth, and as a keeper he hath made a booth.
Det hus han bygger bliver så förgängligt som malen, det skall likna skjulet som vaktaren gör sig.
19 The rich man when he shall sleep shall take away nothing with him: he shall open his eyes and find nothing.
Rik lägger han sig och menar att intet skall tagas bort; men när han öppnar sina ögon, är ingenting kvar.
20 Poverty like water shall take hold on him, a tempest shall oppress him in the night.
Såsom vattenfloder taga förskräckelser honom fatt, om natten rövas han bort av stormen.
21 A burning wind shall take him up, and carry him away, and as a whirlwind shall snatch him from his place.
Östanvinden griper honom, så att han far sin kos, den rycker honom undan från hans plats.
22 And he shall cast upon him, and shall not spare: out of his hand he would willingly flee.
Utan förskoning skjuter Gud sina pilar mot honom; för hans hand måste han flykta med hast.
23 He shall clasp his hands upon him, and shall hiss at him, beholding his place.
Då slår man ihop händerna, honom till hån; man visslar åt honom på platsen där han var.
