Job 24
1 Times are not hid from the Almighty: but they that know him, know not his days.
Hvi skulle tiderna dem Allsmägtiga icke fördolda vara? Och de honom känna, se intet hans dagar?
2 Some have removed landmarks, have taken away flocks by force, and fed them.
De flytta råmärken, de röfva bort hjorden, och föda honom.
3 They have driven away the ass of the fatherless, and have taken away the widow’s ox for a pledge.
De drifva bort de faderlösas åsna, och taga enkones oxa till pant.
4 They have overturned the way of the poor, and have oppressed together the meek of the earth.
De fattige måste vika för dem, och de torftige i landena måste förgömma sig.
5 Others like wild asses in the desert go forth to their work: by watching for a prey they get bread for their children.
Si, vilddjuren i öknene gå ut, såsom de pläga, bittida till rofs, att de skola bereda mat för ungarna.
6 They reap the field that is not their own, and gather the vintage of his vineyard whom by violence they have oppressed.
De uppskära af den åker, som dem intet tillhörer; och berga den vingård, som de med orätt hafva.
7 They send men away naked, taking away their clothes who have no covering in the cold:
De nakna låta de ligga, och låta dem intet öfvertäckelse i frostena, hvilkom de deras kläder borttagit hafva;
8 Who are wet, with the showers of the mountains, and having no covering embrace the stones.
Så att de måste hålla sig i bergskrefvom, när en regnskur af bergen faller neder uppå dem; efter de eljest ingen råd hafva.
9 They have violently robbed the fatherless, and stripped the poor common people.
De slita barnet ifrå bröstet, och göra det faderlöst; och göra menniskorna fattiga med pantande.
10 From the naked and them that go without clothing, and from the hungry they have taken away the ears of corn.
Den nakna låta de gå utan kläder, och dem hungroga borttaga de axen.
11 They have taken their rest at noon among the stores of them, who after having trodden the winepresses suffer thirst.
De tvinga dem till att göra oljo uppå deras qvarn, och trampa deras pressar, och låta dem likväl törsta.
12 Out of the cities they have made men to groan, and the soul of the wounded hath cried out, and God doth not suffer it to pass unrevenged.
De göra folket i staden suckande, och dess slagnas själar ropande; och Gud straffar dem intet.
13 They have been rebellious to the light, they have not known his ways, neither have they returned by his paths.
Derföre äro de affallne ifrå ljusena, och känna icke dess väg, och vända icke om till dess stigar igen.
14 The murderer riseth at the very break of day, he killeth the needy, and the poor man: but in the night he will be as a thief.
I lysningene står mördaren upp, och dräper den fattiga och torftiga; och om nattena är han som en tjuf.
15 The eye of the adulterer observeth darkness, saying: No eye shall see me: and he will cover his face.
Horkarlens öga hafver akt på skymningena, och säger: Mig ser intet öga; och han förtäcker sitt anlete.
16 He diggeth through houses in the dark, as in the day they had appointed for themselves, and they have not known the light.
I mörkrena bryter han sig in i husen; om dagen gömma de sig med hvarannan, och vilja intet veta af ljusena.
17 If the morning suddenly appear, it is to them the shadow of death: and they walk in darkness as if it were in light.
Ty om än morgonen kommer dem, är det dem såsom ett mörker; förty han förnimmer mörkrens förskräckelse.
18 He is light upon the face of the water: cursed be his portion on the earth, let him not walk by the way of the vineyards.
Han far lätteliga åstad såsom uppå ett vatten; hans håfvor varda icke stora i landena, och han brukar intet sin vingård.
Helvetet tager bort dem som synda, såsom hette och torka förtärer snövattnet bort. (Sheol h7585)
20 Let mercy forget him: may worms be his sweetness: let him be remembered no more, but be broken in pieces as an unfruitful tree.
De barmhertige skola förgäta honom; hans lust varder full med matk; man skall icke mer tänka uppå honom; han skall sönderbruten varda såsom ett ruttet trä.
21 For he hath fed the barren that beareth not, and to the widow he hath done no good.
Han hafver bedröfvat den ensamma, som intet föder; och enkone hafver han intet godt gjort;
22 He hath pulled down the strong by his might: and when he standeth up, he shall not trust to his life.
Och hafver dragit de mägtiga under sig med sine kraft. När han står, skall han icke viss vara uppå sitt lif.
23 God hath given him place for penance, and he abuseth it unto pride: but his eyes are upon his ways.
Han gör sig sjelf en trygghet, der han sig uppå förlåter; dock se hans ögon uppå deras handel.
24 They are lifted up for a little while and shall not stand, and shall be brought down as all things, and shall be taken away, and as the tops of the ears of corn they shall be broken.
De äro en liten tid upphäfne; men de varda omintet, och undertryckte, och taga en ända såsom all ting; och såsom agnar på axen skola de afslagne varda.
25 And if it be not so, who can convince me that I have lied, and set my words before God?
Är det icke så? Nu väl, ho vill straffa mig för lögn, och göra min ord om intet?
