Job 20
1 Then Sophar the Naamathite answered, and said:
Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:
2 Therefore various thoughts succeed one another in me, and my mind is hurried away to different things.
På sådant tal giva mina tankar mig ett svar, än mer, då jag nu är så upprörd i mitt inre.
3 The doctrine with which thou reprovest me, I will hear, and the spirit of my understanding shall answer for me.
Smädlig tillrättavisning måste jag höra, och man svarar mig med munväder på förståndigt tal.
4 This I know from the beginning, since man was placed upon the earth,
Vet du då icke att så har varit från evig tid, från den stund då människor sattes på jorden:
5 That the praise of the wicked is short, and the joy of the hypocrite but for a moment.
att de ogudaktigas jubel varar helt kort och den gudlöses glädje ett ögonblick?
6 If his pride mount up even to heaven, and his head touch the clouds:
Om än hans förhävelse stiger upp till himmelen och hans huvud når intill molnen,
7 In the end he shall be destroyed like a dunghill, and they that has seen him shall say: Where is he?
Så förgås han dock för alltid och aktas lik sin träck; de som sågo honom måste fråga: "Var är han?"
8 As a dream that fleeth away he shall not be found, he shall pass as a vision of the night:
Lik en dröm flyger han bort, och ingen finner honom mer; han förjagas såsom en syn om natten.
9 The eyes that had seen him, shall see him no more, neither shall his place any more behold him.
Det öga som såg honom ser honom icke åter, och hans plats får ej skåda honom mer.
10 His children shall be oppressed with want, and his hands shall render him his sorrow.
Hans barn måste gottgöra hans skulder till de arma, hans händer återbära hans vinning.
11 His bones shall be filled with the vices of his youth, and they shall sleep with him in the dust.
Bäst ungdomskraften fyller hans ben, skall den ligga i stoftet med honom.
12 For when evil shall be sweet in his mouth, he will hide it under his tongue.
Om än ondskan smakar ljuvligt i hans mun, så att han gömmer den under sin tunga,
13 He will spare it, and not leave it, and will hide it in his throat.
är rädd om den och ej vill gå miste därom, utan håller den förvarad inom sin gom,
14 His bread in his belly shall be turned into the gall of asps within him.
så förvandlas denna kost i hans inre, bliver huggormsetter i hans liv.
15 The riches which he hath swallowed; he shall vomit up, and God shall draw them out of his belly.
Den rikedom han har slukat måste han utspy; av Gud drives den ut ur hans buk.
16 He shall suck the head of asps, and the viper’s tongue shall kill him.
Ja, huggormsgift kommer han att dricka, av etterormens tunga bliver han dräpt.
17 (Let him not see the streams of the river, the brooks of honey and of butter.)
Ingen bäck får vederkvicka hans syn, ingen ström med flöden av honung och gräddmjölk.
18 He shall be punished for all that he did, and yet shall not be consumed: according to the multitude of his devices so also shall he suffer.
Sitt fördärv måste han återbära, han får ej njuta därav; hans fröjd svarar ej mot den rikedom han har vunnit.
19 Because he broke in and stripped the poor: he hath violently taken away a house which he did not build.
Ty mot de arma övade han våld och lät dem ligga där; han rev till sig hus som han ej kan hålla vid makt.
20 And yet his belly was not filled: and when he hath the things he coveted, he shall not be able to possess them.
Han visste ej av någon ro för sin buk, men han skall icke rädda sig med sina skatter.
21 There was nothing left of his meat, and therefore nothing shall continue of his goods:
Intet slapp undan hans glupskhet, därför äger och hans lycka intet bestånd.
22 When he shall be filled, he shall be straitened, he shall burn, and every sorrow shall fall upon him.
Mitt i hans överflöd påkommer honom nöd, och envar eländig vänder då mot honom sin hand.
23 May his belly be filled, that God may send forth the wrath of his indignation upon him, and rain down his war upon him.
Ja, så måste ske, för att hans buk må bliva fylld; sin vredes glöd skall Gud sända över honom och låta den tränga såsom ett regn in i hans kropp.
24 He shall flee from weapons of iron, and shall fall upon a bow of brass.
Om han flyr undan för vapen av järn, så genomborras han av kopparbågens skott.
25 The sword is drawn out, and cometh forth from its scabbard, and glittereth in his bitterness: the terrible ones shall go and come upon him.
När han då drager i pilen och den kommer ut ur hans rygg, när den ljungande udden kommer fram ur hans galla, då falla dödsfasorna över honom.
26 All darkness is hid in his secret places: a fire that is not kindled shall devour him, he shall be afflicted when left in his tabernacle.
Idel mörker är förvarat åt hans skatter; till mat gives honom eld som brinner utan pust, den förtär vad som är kvar i hans hydda.
27 The heavens shall reveal his iniquity, and the earth shall rise up against him.
Himmelen lägger hans missgärning i dagen, och jorden reser sig upp emot honom.
28 The offspring of his house shall be exposed, he shall be pulled down in the day of God’s wrath.
Vad som har samlats i hans hus far åter sin kos, likt förrinnande vatten, på vredens dag.
29 This is the portion of a wicked man from God, and the inheritance of his doings from the Lord.
Sådan lott får en ogudaktig människa av Gud, sådan arvedel har av Gud blivit bestämd åt henne.
