Job 18
1 Then Baldad the Suhite answered, and said:
Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:
2 How long will you throw out words? understand first, and so let us speak.
Huru länge skolen I gå på jakt efter ord? Kommen till förstånd; sedan må vi talas vid.
3 Why are we reputed as beasts, and counted vile before you?
Varför skola vi aktas såsom oskäliga djur, räknas i edra ögon såsom ett förstockat folk?
4 Thou that destroyest thy soul in thy fury, shall the earth be forsaken for thee, and shall rocks be removed out of their place?
Du som i din vrede sliter sönder dig själv, menar du att dör din skull jorden skall bliva öde och klippan flyttas bort från sin plats?
5 Shall not the light of the wicked be extinguished, and the flame of his fire not shine?
Nej, den ogudaktiges ljus skall slockna ut, och lågan av hans eld icke giva något sken.
6 The light shall be dark in his tabernacle, and the lamp that is over him, shall be put out.
Ljuset skall förmörkas i hans hydda, och lampan slockna ut för honom.
7 The step of his strength shall be straitened, and his own counsel shall cast him down headlong.
Hans väldiga steg skola stäckas, hans egna rådslag bringa honom på fall.
8 For he hath thrust his feet into a net, and walketh in its meshes.
Ty han rusar med sina fötter in i nätet, försåten lura, där han vandrar fram;
9 The sole of his foot shall be held in a snare, and thirst shall burn against him.
snaran griper honom om hälen, och gillret tager honom fatt;
10 A gin is hidden for him in the earth, and his trap upon the path.
garn till att fånga honom äro lagda på marken och snärjande band på hans stig.
11 Fears shall terrify him on every side, and shall entangle his feet.
Från alla sidor ängsla honom förskräckelser, de jaga honom, varhelst han går fram.
12 Let his strength be wasted with famine, and let hunger invade his ribs.
Olyckan vill uppsluka honom, och ofärd står redo, honom till fall.
13 Let it devour the beauty of his skin, let the firstborn death consume his arms.
Under hans hud frätas hans lemmar bort, ja, av dödens förstfödde bortfrätas hans lemmar.
14 Let his confidence be rooted out of his tabernacle, and let destruction tread upon him like a king.
Ur sin hydda, som han förtröstar på, ryckes han bort, och till förskräckelsernas konung vandrar han hän.
15 Let the companions of him that is not, dwell in his tabernacle, let brimstone be sprinkled in his tent.
I hans hydda får främlingar bo, och svavel utströs över hans boning.
16 Let his roots be dried up beneath, and his harvest destroyed above.
Nedantill förtorkas hans rötter, och ovantill vissnar hans krona bort.
17 Let the memory of him perish from the earth and let not his name be renowned in the streets.
Hans åminnelse förgås ifrån jorden, hans namn lever icke kvar i världen.
18 He shall drive him out of light into darkness, and shall remove him out of the world.
Från ljus stötes han ned i mörker och förjagas ifrån jordens krets.
19 His seed shall not subsist, nor his offspring among his people, nor any remnants in his country.
Utan barn och avkomma bliver han i sitt folk, och ingen i hans boningar skall slippa undan.
20 They that come after him shall be astonished at his day, and horror shall fall upon them that went before.
Över hans ofärdsdag häpna västerns folk, och österns män gripas av rysning.
21 These men are the tabernacles of the wicked, and this the place of him that knoweth not God.
Ja, så sker det med den orättfärdiges hem, så går det dens hus, som ej vill veta av Gud.
