Job 17
1 My spirit shall be wasted, my days shall be shortened, and only the grave remaineth for me.
Min livskraft är förstörd, mina dagar slockna ut, bland gravar får jag min lott.
2 I have not sinned, and my eye abideth in bitterness.
Ja, i sanning är jag omgiven av gäckeri, och avoghet får mitt öga ständigt skåda hos dessa!
3 Deliver me O Lord, and set me beside thee, and let any man’s hand fight against me.
Så ställ nu säkerhet och borgen för mig hos dig själv; vilken annan vill giva mig sitt handslag?
4 Thou hast set their heart far from understanding, therefore they shall not be exalted.
Dessas hjärtan har du ju tillslutit för förstånd, därför skall du icke låta dem triumfera.
5 He promiseth a prey to his companions, and the eyes of his children shall fail.
Den som förråder sina vänner till plundring, på hans barn skola ögonen försmäkta.
6 He hath made me as it were a byword of the people, and I am an example before them.
Jag är satt till ett ordspråk bland folken; en man som man spottar i ansiktet är jag.
7 My eye is dim through indignation, and my limbs are brought as it were to nothing.
Därför är mitt öga skumt av grämelse, och mina lemmar äro såsom en skugga allasammans.
8 The just shall be astonished at this, and the innocent shall be raised up against the hypocrite.
De redliga häpna över sådant, och den oskyldige uppröres av harm mot den gudlöse.
9 And the just man shall hold on his way, and he that hath clean hands shall be stronger and stronger.
Men den rättfärdige håller fast vid sin väg, och den som har rena händer bemannar sig dess mer.
10 Wherefore be you all converted, and come, and I shall not find among you any wise man.
Ja, gärna mån I alla ansätta mig på nytt, jag lär ändå bland eder ej finna någon vis.
11 My days have passed away, my thoughts are dissipated, tormenting my heart.
Mina dagar äro förlidna, sönderslitna äro mina planer, vad som var mitt hjärtas begär.
12 They have turned night into day, and after darkness I hope for light again.
Men natten vill man göra till dag, ljuset skulle vara nära, nu då mörker bryter in.
Nej, huru jag än bidar, bliver dödsriket min boning, i mörkret skall jag bädda mitt läger; (Sheol h7585)
14 If I have said to rottenness: Thou art my father; to worms, my mother and my sister.
till graven måste jag säga: »Du är min fader», till förruttnelsens maskar: »Min moder», »Min syster».
15 Where is now then my expectation, and who considereth my patience?
Vad bliver då av mitt hopp, ja, mitt hopp, vem får skåda det?
