< Job 15 >

1 And Eliphaz the Themanite, answered, and said:
Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
2 Will a wise man answer as if he were speaking in the wind, and fill his stomach with burning heat?
Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?
3 Thou reprovest him by words, who is not equal to thee, and thou speakest that which is not good for thee.
Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?
4 As much as is in thee, thou hast made void fear, and hast taken away prayers from before God.
Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.
5 For thy iniquity hath taught thy mouth, and thou imitatest the tongue of blasphemers.
Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.
6 Thy own mouth shall condemn thee, and not I: and thy own lips shall answer thee.
Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.
7 Art thou the first man that was born, or wast thou made before the hills?
Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?
8 Hast thou heard God’s counsel, and shall his wisdom be inferior to thee?
Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?
9 What knowest thou that we are ignorant of? what dost thou understand that we know not?
Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?
10 There are with us also aged and ancient men, much elder than thy fathers.
Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.
11 Is it a great matter that God should comfort thee? but thy wicked words hinder this.
Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?
12 Why doth thy heart elevate thee, and why dost thou stare with thy eyes, as if they were thinking great things?
Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,
13 Why doth thy spirit swell against God, to utter such words out of thy mouth?
i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?
14 What is man that he should be without spot, and he that is born of a woman that he should appear just?
Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?
15 Behold among his saints none is unchangeable, and the heavens are not pure in his sight.
Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;
16 How much more is man abominable, and unprofitable, who drinketh iniquity like water?
huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!
17 I will shew thee, hear me: and I will tell thee what I have seen.
Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,
18 Wise men confess and hide not their fathers.
vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,
19 To whom alone the earth was given, and no stranger hath passed among them.
ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:
20 The wicked man is proud all his days, and the number of the years of his tyranny is uncertain.
Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.
21 The sound of dread is always in his ears: and when there is peace, he always suspecteth treason.
Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.
22 He believeth not that he may return from darkness to light, looking round about for the sword on every side.
Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.
23 When he moveth himself to seek bread, he knoweth that the day of darkness is ready at his hand.
Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.
24 Tribulation shall terrify him, and distress shall surround him, as a king that is prepared for the battle.
Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.
25 For he hath stretched out his hand against God, and hath strengthened himself against the Almighty.
Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;
26 He hath run against him with his neck raised up, and is armed with a fat neck.
han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;
27 Fatness hath covered his face, and the fat hangeth down on his sides.
han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;
28 He hath dwelt in desolate cities, and in desert houses that are reduced into heaps.
han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.
29 He shall not be enriched, neither shall his substance continue, neither shall he push his root in the earth.
Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.
30 He shall not depart out of darkness: the flame shall dry up his branches, and he shall be taken away by the breath of his own month.
Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.
31 He shall not believe, being vainly deceived by error, that he may be redeemed with any price.
I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.
32 Before his days be full he shall perish: and his hands shall wither away.
I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.
33 He shall be blasted as a vine when its grapes are in the first flower, and as an olive tree that casteth its flower.
Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.
34 For the congregation of the hypocrite is barren, and fire shall devour their tabernacles, who love to take bribes.
Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.
35 He hath conceived sorrow, and hath brought forth iniquity, and his womb prepareth deceits.
Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.

< Job 15 >