James 4
1 From whence are wars and contentions among you? Are they not hence, from your concupiscences, which war in your members?
Varav uppkomma strider, och varav tvister bland eder? Månne icke av de lustar som föra krig i eder lemmar?
2 You covet, and have not: you kill, and envy, and can not obtain. You contend and war, and you have not, because you ask not.
I ären fulla av begärelser, men haven dock intet; I dräpen och hysen avund, men kunnen dock intet vinna; och så tvisten och striden I. I haven intet, därför att I icke bedjen.
3 You ask, and receive not; because you ask amiss: that you may consume it on your concupiscences.
Dock, I bedjen, men I fån intet, ty I bedjen illa, nämligen för att kunna i edra lustar förslösa vad I fån.
4 Adulterers, know you not that the friendship of this world is the enemy of God? Whosoever therefore will be a friend of this world, becometh an enemy of God.
I trolösa avfällingar, veten I då icke att världens vänskap är Guds ovänskap? Den som vill vara världens vän, han bliver alltså Guds ovän.
5 Or do you think that the scripture saith in vain: To envy doth the spirit covet which dwelleth in you?
Eller menen I att detta är ett tomt ord i skriften: "Med svartsjuk kärlek trängtar den Ande som han har låtit taga sin boning i oss"?
6 But he giveth greater grace. Wherefore he saith: God resisteth the proud, and giveth grace to the humble.
Men så mycket större är den nåd han giver; därför heter det: "Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka giver han nåd."
7 Be subject therefore to God, but resist the devil, and he will fly from you.
Så varen nu Gud underdåniga, men stån emot djävulen, så skall han fly bort ifrån eder.
8 Draw nigh to God, and he will draw nigh to you. Cleanse your hands, ye sinners: and purify your hearts, ye double minded.
Nalkens Gud, så skall han nalkas eder. Renen edra händer, I syndare, och gören edra hjärtan rena, I människor med delad håg.
9 Be afflicted, and mourn, and weep: let your laughter be turned into mourning, and your joy into sorrow.
Kännen edert elände och sörjen och gråten. Edert löje vände sig i sorg och eder glädje i bedrövelse.
10 Be humbled in the sight of the Lord, and he will exalt you.
Ödmjuken eder inför Herren, så skall han upphöja eder.
11 Detract not one another, my brethren. He that detracteth his brother, or he that judgeth his brother, detracteth the law, and judgeth the law. But if thou judge the law, thou art not a doer of the law, but a judge.
Förtalen icke varandra, mina bröder. Den som förtalar en broder eller dömer sin broder, han förtalar lagen och dömer lagen. Men dömer du lagen, så är du icke en lagens görare, utan dess domare.
12 There is one lawgiver, and judge, that is able to destroy and to deliver.
En är lagstiftaren och domaren, han som kan frälsa och kan förgöra. Vem är då du som dömer din nästa?
13 But who art thou that judgest thy neighbour? Behold, now you that say: Today or tomorrow we will go into such a city, and there we will spend a year, and will traffic, and make our gain.
Hören nu, I som sägen: "I dag eller i morgon vilja vi begiva oss till den och den staden, och där vilja vi uppehålla oss ett år och driva handel och skaffa oss vinning" --
14 Whereas you know not what shall be on the morrow.
I veten ju icke vad som kan ske i morgon. Ty vad är edert liv? En rök ären I, som synes en liten stund, men sedan försvinner.
15 For what is your life? It is a vapour which appeareth for a little while, and afterwards shall vanish away. For that you should say: If the Lord will, and if we shall live, we will do this or that.
I borden fastmera säga: "Om Herren vill, och vi får leva, skola vi göra det, eller det."
16 But now you rejoice in your arrogancies. All such rejoicing is wicked.
Men nu talen I stora ord i eder förmätenhet. All sådan stortalighet är ond.
17 To him therefore who knoweth to do good, and doth it not, to him it is sin.
Alltså, den som förstår att göra vad gott är, men icke gör det, för honom bliver detta till synd.
