< Isaiah 3 >
1 For behold the sovereign the Lord of hosts shall take away from Jerusalem, and from Juda the valiant and the strong, the whole strength of bread, and the whole strength of water.
Ty si, Herren, Herren Zebaoth skall borttaga, af Jerusalem och Juda, allt uppehälle, bröds uppehälle, vattens uppehälle;
2 The strong man, and the man of war, the judge, and the prophet, and the cunning man, and the ancient.
Starka och krigsmän; domare, Propheter, spåmän och åldersmän;
3 The captain over fifty, and the honourable in countenance, and the counsellor, and the architect, and the skillful in eloquent speech.
Höfvitsmän öfver femtio, och ärliga män; rådmän och visa ämbetsmän, och vältalande män;
4 And I will give children to be their princes, and the effeminate shall rule over them.
Och skall gifva dem ynglingar till Förstar, och barnslige skola råda öfver dem.
5 And the people shall rush one upon another, and every man against his neighbour: the child shall make it tumult against the ancient, and the base against the honourable.
Och plågare skola vara i folkena, den ene öfver den andra, och hvar öfver sin nästa; och den, som yngre är, skall vara stolt öfver den gamla, och en lösaktig emot den ärliga.
6 For a man shall take hold or his brother, one of the house of his father, saying: Thou hast a garment, be thou our ruler, and let this ruin be under thy hand.
Då skall en fatta sin broder utu sins faders hus: Du hafver kläder, var vår Förste, hjelp du detta ofallet.
7 In that day he shall answer, saying: I am no healer, and in my house there is no bread, nor clothing: make me not ruler of the people.
Men han skall på den tiden svärja, och säga: Jag är ingen läkare; i mino huse är hvarken bröd eller kläder; sätter mig icke till en Första öfver folket.
8 For Jerusalem is ruined, and Juda is fallen: because their tongue, and their devices are against the Lord, to provoke the eyes of his majesty.
Ty Jerusalem faller, och Juda ligger omkull; efter deras tunga och anslag är emot Herranom, så att de hans majestäts ögon emot sträfva.
9 The shew of their countenance hath answered them: and they have proclaimed abroad their sin as Sodom, and they have not hid it: woe to their souls, for evils are rendered to them.
De skyla intet sitt väsende, och berömma sig af sina synder, lika som de i Sodom, och dölja dem intet; ve deras själar; ty dermed föra de sig sjelfva på allt ondt.
10 Say to the just man that it is well, for he shall eat the fruit of his doings.
Prediker om de rättfärdiga, att de stå väl; ty de skola äta sina gerningars frukt.
11 Woe to the wicked unto evil: for the reward of his hands shall be given him.
Men ve dem ogudaktigom; ty de äro onde, och det skall varda dem betaladt, lika som de det förtjena.
12 As for my people, their oppressors have stripped them, and women have ruled over them. O my people, they that call thee blessed, the same deceive thee, and destroy the way of thy steps.
Barn äro mins folks plågare, och qvinnor råda öfver dem. Mitt folk, dine ledare förföra dig, och förderfva vägen den du gå skall.
13 The Lord standeth up to judge, and he standeth to judge the people.
Men Herren står der, till att gå till rätta, och är framgången till att döma folken.
14 The Lord will enter into judgment with the ancients of his people, and its princes: for you have devoured the vineyard, and the spoil of the poor is in your house.
Och Herren kommer till domen med sins folks äldsta, och med sina Förstar; ty I hafven förderfvat vingården; och rofvet ifrå de fattige är i edart hus.
15 Why do you consume my people, and grind the faces of the poor? saith the Lord the God of hosts.
Hvi förtrampen I mitt folk, och förkrossen dens fattigas person, säger Herren, Herren Zebaoth?
16 And the Lord said: Because the daughters of Sion are haughty, and have walked with stretched out necks, and wanton glances of their eyes, and made a noise as they walked with their feet and moved in a set pace:
Och Herren säger: Derföre, att Zions döttrar äro stolta, och gå med rakom hals, med färgadt ansigte; gå och svansa, och hafva kosteliga skor på sina fötter;
17 The Lord will make bald the crown of the head of the daughters of Sion, and the Lord will discover their hair.
Så skall Herren göra Zions döttrars hufvud skallot; och Herren skall bortrycka deras sköna hår.
18 In that day the Lord will take away the ornaments of shoes, and little moons,
På den tiden skall Herren borttaga prydningen af de kosteliga skor, och häkter, spänne,
19 And chains and necklaces, and bracelets, and bonnets,
Kedjor, armspänne, hufvor,
20 And bodkins, and ornaments of the legs, and tablets, and sweet balls, and earrings,
Flitter, bräm, snöre, desmoknappar, öronspann,
21 And rings, and jewels hanging on the forehead,
Ringar, ännespann,
22 And changes of apparel, and short cloaks, and fine linen, and crisping pins,
Högtidskläder, kåpor, hvifvar, pungar,
23 And looking-glasses, and lawns, and headbands, and fine veils.
Speglar, snöretröjor, bordor och sommarkläder.
24 And instead of a sweet smell there shall be stench, and instead of a girdle, a cord, and instead of curled hair, baldness, and instead of a stomacher, haircloth.
Och der skall vara stank för goda lukt, och ett löst band för bälte, och ett skallot hufvud för krusadt hår, och för en vid mantel en trång säck; allt detta i staden för din dägelighet.
25 Thy fairest men also shall fall by the sword, and thy valiant ones in battle.
Ditt meniga folk skall falla genom svärd, och dine krigsmän i strid.
26 And her gates shall lament and mourn, and she shall sit desolate on the ground.
Och hans portar skola sörja och gräma sig, och han skall sitta jämmerliga på jordene.