Genesis 8
1 And God remembered Noe, and all the living creatures, and all the cattle which were with him in the ark, and brought a wind upon the earth, and the waters were abated.
Då tänkte Gud på Noa och på alla de vilda djur och alla de boskapsdjur som voro med honom i arken. Och Gud lät en vind gå fram över jorden, så att vattnet sjönk undan;
2 The fountains also of the deep, and the flood gates of heaven were shut up, and the rain from heaven was restrained.
och djupets källor och himmelens fönster tillslötos, och regnet från himmelen upphörde.
3 And the waters returned from off the earth going and coming: and they began to be abated after a hundred and fifty days.
Och vattnet vek bort ifrån jorden mer och mer; efter hundra femtio dagar begynte vattnet avtaga.
4 And the ark rested in the seventh month, the seven and twentieth day of the month, upon the mountains of Armenia.
Och i sjunde månaden, på sjuttonde dagen i månaden, stannade arken på Ararats berg.
5 And the waters were going and decreasing until the tenth month: for in the tenth month, the first day of the month, the tops of the mountains appeared.
Och vattnet avtog mer och mer intill tionde månaden. I tionde månaden, på första dagen i månaden, blevo bergstopparna synliga.
6 And after that forty days were passed, Noe, opening the window of the ark which he had made, sent forth a raven:
Och efter fyrtio dagar öppnade Noa fönstret som han hade gjort på arken,
7 Which went forth and did not return, till the waters were dried up upon the earth.
och lät en korp flyga ut; denne flög fram och åter, till dess vattnet hade torkat bort ifrån jorden.
8 He sent forth also a dove after him, to see if the waters had now ceased upon the face of the earth.
Sedan lät han en duva flyga ut, för att få se om vattnet hade sjunkit undan från marken.
9 But she, not finding where her foot might rest, returned to him into the ark: for the waters were upon the whole earth: and he put forth his hand, and caught her, and brought her into the ark.
Men duvan fann ingen plats där hon kunde vila sin fot, utan kom tillbaka till honom i arken, ty vatten betäckte hela jorden. Då räckte han ut sin hand och tog henne in till sig i arken.
10 And having waited yet seven other days, he again sent forth the dove out of the ark.
Sedan väntade han ännu ytterligare sju dagar och lät så duvan än en gång flyga ut ur arken.
11 And she came to him in the evening, carrying a bough of an olive tree, with green leaves, in her mouth. Noe therefore understood that the waters were ceased upon the earth.
Och duvan kom till honom mot aftonen, och se, då hade hon ett friskt olivlöv i sin näbb. Då förstod Noa att vattnet hade sjunkit undan från jorden.
12 And he stayed yet other seven days: and he sent forth the dove, which returned not any more unto him.
Men han väntade ännu ytterligare sju dagar och lät så duvan åter flyga ut; då kom hon icke mer tillbaka till honom.
13 Therefore in the six hundredth and first year, the first month, the first day of the month, the waters were lessened upon the earth, and Noe opening the covering of the ark, looked, and saw that the face of the earth was dried.
I det sexhundraförsta året, i första månaden, på första dagen i månaden, hade vattnet sinat bort ifrån jorden. Då tog Noa av taket på arken och såg nu att marken var fri ifrån vatten.
14 In the second month, the seven and twentieth day of the month, the earth was dried.
Och i andra månaden, på tjugusjunde dagen i månaden, var jorden alldeles torr.
15 And God spoke to Noe, saying:
Då talade Gud till Noa och sade:
16 Go out of the ark, thou and thy wife, thy sons, and the wives of thy sons with thee.
"Gå ut ur arken med din hustru och dina söner och dina söners hustrur.
17 All living things that are with thee of all flesh, as well in fowls as in beasts, and all creeping things that creep upon the earth, bring out with thee, and go ye upon the earth: increase and multiply upon it.
Alla djur som du har hos dig, vad slags kött det vara må, både fåglar och fyrfotadjur och alla kräldjur som röra sig på jorden, skall du låta gå ut med dig, för att de må växa till på jorden och vara fruktsamma och föröka sig på jorden."
18 So Noe went out, he and his sons: his wife, and the wives of his sons with him.
Så gick då Noa ut med sina söner och sin hustru och sina söners hustrur.
19 And all living things, and cattle, and creeping things that creep upon the earth, according to their kinds, went out of the ark.
Och alla fyrfotadjur, alla kräldjur och alla fåglar, alla slags djur som röra sig på jorden, gingo ut ur arken, efter sina släkten.
20 And Noe built an altar unto the Lord: and taking of all cattle and fowls that were clean, offered holocausts upon the altar.
Och Noa byggde ett altare åt HERREN och tog av alla rena fyrfotadjur och av alla rena fåglar och offrade brännoffer på altaret.
21 And the Lord smelled a sweet savour, and said: I will no more curse the earth for the sake of man: for the imagination and thought of man’s heart are prone to evil from his youth: therefore I will no more destroy every living soul as I have done.
När HERREN kände den välbehagliga lukten, sade han vid sig själv: "Jag skall härefter icke mer förbanna marken för människans skull, eftersom ju människans hjärtas uppsåt är ont allt ifrån ungdomen. Och jag skall härefter icke mer dräpa allt levande, såsom jag nu har gjort.
22 All the days of the earth, seedtime and harvest, cold and heat, summer and winter, night and day, shall not cease.
Så länge jorden består, skola härefter sådd och skörd, köld och värme, sommar och vinter, dag och natt aldrig upphöra."
A Dove is Sent Forth from the Ark
