Genesis 49
1 And Jacob called his sons, and said to them: Gather yourselves together that I may tell you the things that shall befall you in the last days.
Och Jacob kallade sina söner, och sade: Församler eder, att jag må förkunna eder, hvad eder skall hända i den yttersta tiden.
2 Gather yourselves together, and hear, O ye sons of Jacob, hearken to Israel your father:
Kommer tillhopa, och hörer till, I Jacobs barn; hörer edar fader Israel.
3 Ruben, my firstborn, thou art my strength, and the beginning of my sorrow: excelling in gifts, greater in command.
Ruben min förste son, du äst min kraft, och min första magt, den öfverste i offret, och den öfverste i riket.
4 Thou art poured out as water, grow thou not: because thou wentest up to thy father’s bed, and didst defile his couch.
Han utlöper med hast som vatten: Du skall icke vara den öfverste; ty du hafver uppstigit i dins faders lägre, och der hafver du med det uppstigandet besmittat mina säng.
5 Simeon and Levi brethren: vessels of iniquity, waging war.
De bröder Simeon och Levi, de hafva handlat orättfärdiga med deras mordvapen.
6 Let not my soul go into their counsel, nor my glory be in their assembly: because in their fury they slew a man, and in their selfwill they undermined a wall.
Min själ komme icke i deras råd, och min härlighet vare icke i deras förbund; förty uti deras vrede hafva de dödat mannen, och uti deras öfverdådighet hafva de förderfvat oxan.
7 Cursed be their fury, because it was stubborn: and their wrath because it was cruel: I will divide them in Jacob, and will scatter them in Israel.
Förbannad vare deras vrede, att hon så styf är, och deras grymhet, att hon så hård är: Jag skall skingra dem i Jacob, och förströ dem i Israel.
8 Juda, thee shall thy brethren praise: thy hands shall be on the necks of thy enemies: the sons of thy father shall bow down to thee.
Juda, du äret, dig skola dine bröder lofva, din hand skall vara dina fiender på halsen; för dig skola dins faders barn buga sig.
9 Juda is a lion’s whelp: to the prey, my son, thou art gone up: resting thou hast couched as a lion, and as a lioness, who shall rouse him?
Juda är ett ungt lejon, du äst högt kommen, min son, genom stor seger: Han hafver nederböjt sig, och lägrat sig som ett lejon, och som en lejinna. Ho törs sätta sig upp emot honom?
10 The sceptre shall not be taken away from Juda, nor a ruler from his thigh, till he come that is to be sent, and he shall be the expectation of nations.
Spiran skall icke varda tagen ifrån Juda, ej heller en mästare ifrå hans fötter, tilldess Hjelten kommer; och honom skola folken tillfalla.
11 Tying his foal to the vineyard, and his ass, O my son, to the vine. He shall wash his robe in wine, and his garment in the blood of the grape.
Han varder bindandes sin fåla vid vinträt, och sine åsninnos son vid den ädla vinqvisten. Han skall två sin kläder i vin, och sin mantel i vinbärs blod.
12 His eyes are more beautiful than wine, and his teeth whiter than milk.
Hans ögon äro rödaktigare än vin, och hans tänder äro hvitare än mjölk.
13 Zabulon shall dwell on the sea shore, and in the road of ships, reaching as far as Sidon.
Sebulon skall bo vid hafshamnena, och vid skepphamnena, och sträcka sig intill Sidon.
14 Issachar shall be a strong ass lying down between the borders.
Isaschar skall vara en benåsne, och lägra sig emellan gränsorna.
15 He saw rest that it was good: and the land that it was excellent: and he bowed his shoulder to carry, and became a servant under tribute.
Och han såg rolighetena, att hon är god, och landet, att det är lustigt, och böjde sina härdar till att bära, och är vorden en skattskyldig tjenare.
16 Dan shall judge his people like another tribe in Israel.
Dan skall varda en domare ibland sitt folk, såsom ett annat slägte i Israel.
17 Let Dan be a snake in the way, a serpent in the path, that biteth the horse’s heels that his rider may fall backward.
Dan skall varda en orm på vägenom, och en huggorm på stigenom, och bita hästen i foten, att den derpå rider, skall till rygga falla.
18 I will look for thy salvation, O Lord.
Herre, jag väntar efter dina helso.
19 Gad, being girded, shall fight before him: and he himself shall be girded backward.
Gud, väpnad, skall föra hären, och åter igen föran.
20 Aser, his bread shall be fat, and he shall yield dainties to kings.
Af Asser kommer hans feta bröd, och han skall gifva Konungenom kräselig mat.
21 Nephtali, a hart let loose, and giving words of beauty.
Naphthali är en snar hjort, och gifver kosteligit tal.
22 Joseph is a growing son, a growing son and comely to behold; the daughters run to and fro upon the wall.
Joseph skall tillväxa; han skall tillväxa likavisst som vid en källo: Döttrarna träda fram uti regementet.
23 But they that held darts provoked him, and quarrelled with him, and envied him.
Och ändock skyttarne voro honom förbittrade, trätte med honom, och hatade honom:
24 His bow rested upon the strong, and the bands of his arms and his hands were loosed, by the hands of the mighty one of Jacob: thence he came forth a pastor, the stone of Israel.
Så är dock hans båge blifven fast, och hans händers armar äro förmannade, genom dess mägtiges händer i Jacob: Af honom äro komne herdar, stenar i Israel.
25 The God of thy father shall be thy helper, and the Almighty shall bless thee with the blessings of heaven above, with the blessings of the deep that lieth beneath, with the blessings of the breasts and of the womb.
Ifrå dins faders Gud är dig kommen hjelp, och af den Allsmägtiga äst du välsignad med välsignelse ofvan efter af himlenom; med välsignelse af djupet, som under ligger; med välsignelse på bröst och qved.
26 The blessings of thy father are strengthened with the blessings of his fathers: until the desire of the everlasting hills should come; may they be upon the head of Joseph, and upon the crown of the Nazarite among his brethren.
Den välsignelse, som dinom fader och minom föräldrom lofvad är, går mägteliga efter deras önskan, som höge äro i verldene. Utaf Joseph skola hufvuden varda, och de öfverste Nazareer ibland sina bröder.
27 Benjamin a ravenous wolf, in the morning shall eat the prey, and in the evening shall divide the spoil.
BenJamin är en glupande ulf. Om morgonen skall han äta rof, men om aftonen skall han utskifta rofvet.
28 All these are the twelve tribes of Israel: these things their father spoke to them, and he blessed every one, with their proper blessings.
Desse alle äro de tolf Israels slägter, och det är det, som deras fader hafver talat med dem, då han välsignade dem, hvar med sin besynnerliga välsignelse.
29 And he charged them, saying: I am now going to be gathered to my people: bury me with my fathers in the double cave, which is in the field of Ephron the Hethite,
Och han böd dem, och sade till dem: Jag skall samkas till mitt folk; begrafver mig när mina fäder, i den kulone på Ephrons Hetheens åker.
30 Over against Mambre in the land of Chanaan, which Abraham bought together with the field of Ephron the Hethite for a possession to bury in.
I den dubbelkulone, som ligger emot Mamre i Canaans lande, hvilka Abraham köpte till en arfgrift med åkrenom af Ephron den Hetheen.
31 There they buried him, and Sara his wife: there was Isaac buried with Rebecca his wife: there also Lia doth lie buried.
Der hafva de begrafvit Abraham och Sara hans hustru: Der hafva de ock begrafvit Isaac och Rebecka hans hustru: Der hafver jag ock begrafvit Lea;
I den åkrenom och de kulone, som af Heths barnom köpt är.
33 And when he had ended the commandments, wherewith he instructed his sons, he drew up his feet upon the bed, and died: and he was gathered to his people.
Och när Jacob hade lyktat buden till sin barn, lade han sina fötter samman på sängene, led af, och vardt samkad till sitt folk.
