Genesis 37
1 And Jacob dwelt in the land of Chanaan wherein his father sojourned.
Men Jakob bosatte sig i det land där hans fader hade bott såsom främling, nämligen i Kanaans land.
2 And these are his generations: Joseph, when he was sixteen years old, was feeding the flock with his brethren, being but a boy: and he was with the sons of Bala and of Zelpha his father’s wives: and he accused his brethren to his father of a most wicked crime.
Detta är berättelsen om Jakobs släkt. När Josef var sjutton år gammal, gick han, jämte sina bröder, i vall med fåren; han följde då såsom yngling med Bilhas och Silpas, sin faders hustrurs, söner. Och Josef bar fram till deras fader vad ont som sades om dem.
3 Now Israel loved Joseph above all his sons, because he had him in his old age: and he made him a coat of divers colours.
Men Israel hade Josef kärare än alla sina andra söner, eftersom han hade fött honom på sin ålderdom; och han lät göra åt honom en fotsid livklädnad.
4 And his brethren seeing that he was loved by his father, more than all his sons, hated him, and could not speak peaceably to him.
Då nu hans bröder sågo att deras fader hade honom kärare än alla hans bröder, blevo de hätska mot honom och kunde icke tala vänligt till honom.
5 Now it fell out also that he told his brethren a dream, that he had dreamed: which occasioned them to hate him the more.
Därtill hade Josef en gång en dröm, som han omtalade för sina bröder; sedan hatade de honom ännu mer.
6 And he said to them: Hear my dream which I dreamed.
Han sade nämligen till dem: "Hören vilken dröm jag har haft.
7 I thought we were binding sheaves in the field: and my sheaf arose as it were, and stood, and your sheaves standing about, bowed down before my sheaf.
Jag tyckte att vi bundo kärvar på fältet; och se, min kärve reste sig upp och blev stående, och edra kärvar ställde sig runt omkring och bugade sig för min kärve."
8 His brethren answered: Shalt thou be our king? or shall we be subject to thy dominion? Therefore this matter of his dreams and words ministered nourishment to their envy and hatred.
Då sade hans bröder till honom: "Skulle du bliva vår konung, och skulle du råda över oss?" Och de hatade honom ännu mer för hans drömmars skull och för vad han hade sagt.
9 He dreamed also another dream, which he told his brethren, saying: I saw in a dream, as it were the sun, and the moon, and eleven stars worshipping me.
Sedan hade han ännu en annan dröm som han förtäljde för sina bröder; han sade: "Hören, jag har haft ännu en dröm. Jag tyckte att solen och månen och elva stjärnor bugade sig för mig."
10 And when he had told this to his father and brethren, his father rebuked him, and said: What meaneth this dream that thou hast dreamed? shall I and thy mother, and thy brethren worship thee upon the earth?
När han förtäljde detta för sin fader och sina bröder, bannade hans fader honom och sade till honom: "Vad är detta för en dröm som du har haft? Skulle då jag och din moder och dina bröder komma och buga oss ned till jorden för dig?"
11 His brethren therefore envied him: but his father considered the thing with himself.
Och hans bröder avundades honom; men hans fader bevarade detta i sitt minne.
12 And when his brethren abode in Sichem feeding their father’s flocks,
Då nu en gång hans bröder hade gått bort för att vakta sin faders får i Sikem,
13 Israel said to him: Thy brethren feed the sheep in Sichem: come, I will send thee to them. And when he answered:
sade Israel till Josef: "Se, dina bröder vakta fåren i Sikem; gör dig redo, jag vill sända dig till dem." Han svarade honom: "Jag är redo."
14 I am ready: he said to him: Go, and see if all things be well with thy brethren, and the cattle: and bring me word again what is doing. So being sent from the vale of Hebron, he came to Sichem:
Då sade han till honom: "Gå och se efter, om det står väl till med dina bröder, och om det står väl till med fåren, och kom tillbaka till mig med svar." Så sände han honom åstad från Hebrons dal, och han kom till Sikem.
15 And a man found him there wandering in the field, and asked what he sought.
Där mötte han en man, medan han gick omkring villrådig på fältet; och mannen frågade honom: "Vad söker du?"
16 But he answered: I seek my brethren; tell me where they feed the flocks.
Han svarade: "Jag söker efter mina bröder; säg mig var de vakta sin hjord."
17 And the man said to him: They are departed from this place: for I heard them say: Let us go to Dothain. And Joseph went forward after his brethren, and found them in Dothain.
Mannen svarade: "De hava brutit upp härifrån; ty jag hörde dem säga: 'Låt oss gå till Dotain.'" Då gick Josef vidare efter sina bröder och fann dem i Dotan.
18 And when they saw him afar off, before he came nigh them, they thought to kill him.
När de nu på avstånd fingo se honom, innan han ännu hade hunnit fram till dem, lade de råd om att döda honom.
19 And said one to another: Behold the dreamer cometh.
De sade till varandra: "Se, där kommer drömmaren.
20 Come, let us kill him, and cast him into some old pit: and we will say: Some evil beast hath devoured him: and then it shall appear what his dreams avail him:
Upp, låt oss dräpa honom och kasta honom i en brunn; sedan kunna vi säga att ett vilddjur har ätit upp honom. Så få vi se huru det går med hans drömmar."
21 And Ruben hearing this, endeavoured to deliver him out of their hands, and said:
Men när Ruben hörde detta, ville han rädda honom undan deras händer och sade: "Låt oss icke slå ihjäl honom."
22 Do not take away his life, nor shed his blood: but cast him into this pit, that is in the wilderness, and keep your hands harmless: now he said this, being desirous to deliver him out of their hands and to restore him to his father.
Ytterligare sade Ruben till dem: "Utgjuten icke blod; kasten honom i brunnen här i öknen, men bären icke hand på honom." Han ville nämligen rädda honom undan deras händer och föra honom tillbaka till hans fader.
23 And as soon as he came to his brethren, they forthwith stript him of his outside coat, that was of divers colours:
Då nu Josef kom fram till sina bröder, togo de av honom hans livklädnad, den fotsida klädnaden som han hade på sig,
24 And cast him into an old pit, where there was no water.
och grepo honom och kastade honom i brunnen; men brunnen var tom, intet vatten fanns däri.
25 And sitting down to eat bread, they saw some Ismaelites on their way coming from Galaad, with their camels, carrying spices, and balm, and myrrh to Egypt.
Därefter satte de sig ned för att äta. När de då lyfte upp sina ögon, fingo de se ett tåg av ismaeliter komma från Gilead, och deras kameler voro lastade med dragantgummi, balsam och ladanum; de voro på väg med detta ned till Egypten.
26 And Juda said to his brethren: What will it profit us to kill our brother, and conceal his blood?
Då sade Juda till sina bröder: "Vad gagn hava vi därav att vi dräpa vår broder och dölja hans blod?"
27 It is better that he be sold to the Ismaelites, and that our hands be not defiled: for he is our brother and our flesh. His brethren agreed to his words.
Nej, låt oss sälja honom till ismaeliterna; må vår hand icke komma vid honom, ty han är ju vår broder, vårt eget kött." Och hans bröder lydde honom.
28 And when the Madianite merchants passed by, they drew him out of the pit, and sold him to the Ismaelites, for twenty pieces of silver: and they led him into Egypt.
Då nu midjanitiska köpmän kommo där förbi, drogo de upp Josef ur brunnen; och de sålde Josef för tjugu siklar silver till ismaeliterna. Dessa förde så Josef till Egypten.
29 And Ruben, returning to the pit, found not the boy:
När sedan Ruben kom tillbaka till brunnen, se, då fanns Josef icke i brunnen. Då rev han sönder sina kläder
30 And rending his garments he went to his brethren, and said: The boy doth not appear and whither shall I go?
och vände tillbaka till sina bröder och sade: "Gossen är icke där, vart skall jag nu taga vägen?"
31 And they took his coat, and dipped it in the blood of a kid, which they had killed:
Men de togo Josefs livklädnad och slaktade en bock och doppade klädnaden i blodet;
32 Sending some to carry it to their father, and to say: This we have found: see whether it be thy son’s coat, or not.
därefter sände de den fotsida livklädnaden hem till sin fader och läto säga: "Denna har vi funnit; se efter, om det är din sons livklädnad eller icke."
33 And the father acknowledging it, said: It is my son’s coat, an evil wild beast hath eaten him, a beast hath devoured Joseph.
Och han kände igen den och sade: "Det är min sons livklädnad; ett vilddjur har ätit upp honom, förvisso är Josef ihjälriven."
34 And tearing his garments, he put on sackcloth, mourning for his son a long time.
Och Jakob rev sönder sina kläder och svepte säcktyg om sina länder och sörjde sin son i lång tid.
35 And all his children being gathered together to comfort their father in his sorrow, he would not receive comfort, but said: I will go down to my son into hell, mourning. And whilst he continued weeping, (Sheol h7585)
Och alla hans söner och alla hans döttrar kommo för att trösta honom; men han ville icke låta trösta sig, utan sade: "Jag skall med sorg fara ned i dödsriket till min son." Så begrät hans fader honom. (Sheol h7585)
36 The Madianites sold Joseph in Egypt to Putiphar, an eunuch of Pharao, captain of the soldiers.
Men medaniterna förde honom till Egypten och sålde honom till Potifar, som var hovman hos Farao och hövitsman för drabanterna.
