Genesis 30
1 And Rachel, seeing herself without children, envied her sister, and said to her husband: Give me children, otherwise I shall die.
Då Rachel såg, att hon födde Jacob intet, afundades hon vid sina syster, och sade till Jacob: Skaffa mig ock barn, eljest dör jag.
2 And Jacob being angry with her, answered: Am I as God, who hath deprived thee of the fruit of thy womb?
Jacob vardt ganska vred på Rachel, och sade: Icke är jag Gud, som dig förmenar dins lifs frukt?
3 But she said: I have here my servant Bala: go in unto her, that she may bear upon my knees, and I may have children by her.
Men hon sade: Si, der är min tjenstepiga Bilha: lägg dig när henne, att hon må föda i mitt sköt, och jag varder dock uppbyggd genom henne.
4 And she gave him Bala in marriage: who,
Och gaf honom så Bilha, sina tjenstepigo, till hustru, och Jacob lade sig när henne.
5 When her husband had gone in unto her, conceived and bore a son.
Och så vardt Bilha hafvande, och födde Jacob en son.
6 And Rachel said: The Lord hath judged for me, and hath heard my voice, giving me a son, and therefore she called his name Dan.
Då sade Rachel: Gud hafver dömt mina sak, och hört mina röst, och gifvit mig en son: Derföre kallade hon honom Dan.
7 And again Bala conceived and bore another,
Åter vardt Bilha, Rachels tjensteqvinna, hafvande, och födde Jacob den andra sonen.
8 For whom Rachel said: God hath compared me with my sister, and I have prevailed: and she called him Nephtali.
Då sade Rachel: Gud hafver omvändt det med mig och mine syster, och jag får öfverhandena: Och hon kallade honom Naphthali.
9 Lia, perceiving that she had left off bearing, gave Zelpha her handmaid to her husband.
Då nu Lea såg, att hon hade vändt igen att föda, tog hon sina tjenstepigo Silpa, och gaf henne Jacob till hustru.
10 And when she had conceived and brought forth a son,
Så födde Silpa, Leas tjensteqvinna, Jacob en son.
11 She said: Happily. And therefore called his name Gad.
Då sade Lea: Rustig; och kallade honom Gad.
12 Zelpha also bore another.
Derefter födde Silpa, Leas tjensteqvinna, Jacob den andra sonen.
13 And Lia said: This is for my happiness: for women will call me blessed. Therefore she called him Aser.
Då sade Lea: Väl mig; förty döttrarna skola säga mig saliga: Och hon kallade honom Asser.
14 And Ruben, going out in the time of the wheat harvest into the field, found mandrakes: which he brought to his mother Lia. And Rachel said: Give me part of thy son’s mandrakes.
Ruben gick ut om hveteandena, och fann liljor på markene, och hade dem hem till sina moder Lea. Då sade Rachel till Lea: Gif mig en del af din sons liljor.
15 She answered: Dost thou think it a small matter, that thou hast taken my husband from me, unless thou take also my son’s mandrakes? Rachel said: He shall sleep with thee this night, for thy son’s mandrakes.
Hon svarade: Hafver du icke nog, att du hafver tagit min man bort, och vill desslikes taga min sons liljor? Rachel sade: Nu väl, låt honom denna nattena sofva när dig, för dins sons liljor.
16 And when Jacob returned at even from the field, Lia went out to meet him, and said: Thou shalt come in unto me, because I have hired thee for my son’s mandrakes. And he slept with her that night.
Då nu Jacob kom om aftonen af markene, gick Lea ut emot honom, och sade: När mig skall du ligga; förty jag hafver köpt dig för mins sons liljor: Och han låg när henne de nattena.
17 And God heard her prayers: and she conceived and bore the fifth son,
Och Gud hörde Lea, och hon vardt hafvande, och födde Jacob den femte sonen.
18 And said: God hath given me a reward, because I gave my handmaid to my husband. And she called his name Issachar.
Och sade: Gud hafver lönt mig, för det jag gaf minom manne mina tjenstepigo; och hon kallade honom Isaschar.
19 And Lia conceived again, and bore the sixth son,
Åter vardt Lea hafvande, och födde Jacob den sjette sonen.
20 And said: God hath endowed me with a good dowry: this turn also my husband will be with me, because I have borne him six sons: and therefore she called his name Zabulon.
Och sade: Gud hafver väl försett mig: Nu varder åter min man boendes när mig, ty jag hafver födt honom sex söner: Och kallade honom Sebulon.
21 After whom she bore a daughter, named Dina.
Derefter födde hon ena dotter, och kallade henne Dina.
22 The Lord also remembering Rachel, heard her, and opened her womb.
Men Gud tänkte på Rachel, och hörde henne, och gjorde henne fruktsamma.
23 And she conceived, and bore a son, saying: God hath taken away my reproach.
Då vardt hon hafvande, och födde en son, och sade: Gud hafver min smälek ifrå mig tagit.
24 And she called his name Joseph, saying: The Lord give me also another son.
Och kallade honom Joseph, och sade: Herren gifve mig ännu en son härtill.
25 And when Joseph was born, Jacob said to his father in law: Send me away that I may return into my country, and to my land.
Då nu Rachel hade födt Joseph, sade Jacob till Laban: Låt mig färdas, och resa hem till mitt, och i mitt land.
26 Give me my wives, and my children, for whom I have served thee, that I may depart: thou knowest the service that I have rendered thee.
Gif mig mina hustrur och min barn, som jag hafver tjent dig före, att jag må färdas; förty du vetst, hvad jag hafver gjort dig för en tjenst.
27 Laban said to him: Let me find favour in thy sight: I have learned by experience, that God hath blessed me for thy sake.
Laban sade till honom: Kan jag icke finna nåd för din ögon? Jag förnimmer, att Herren hafver välsignat mig för dina skull.
28 Appoint thy wages which I shall give thee.
Säg, hvad lön jag skall gifva dig?
29 But he answered: Thou knowest how I have served thee, and how great thy possession hath been in my hands.
Men han sade till honom: Du vetst, huru jag hafver tjent dig, och hvad boskap du hafver under mig.
30 Thou hadst but little before I came to thee, and now thou art become rich: and the Lord hath blessed thee at my coming. It is reasonable therefore that I should now provide also for my own house.
Du hade litet, förra än jag kom, men nu äst du riker vorden; och Herren hafver välsignat dig för mina skull: Och nu, när skall jag ock något bestyra till mitt hus?
31 And Laban said: What shall I give thee? But he said: I require nothing: but if thou wilt do what I demand, I will feed, and keep thy sheep again.
Laban sade: Hvad skall jag då gifva dig? Jacob sade: Du skall allsintet gifva mig; utan om du vill göra mig det jag säger, så skall jag ännu beta och vakta din får.
32 Go round through all thy flocks, and separate all the sheep of divers colours, and speckled: and all that is brown and spotted, and of divers colours, as well among the sheep, as among the goats, shall be my wages.
Jag vill i dag gå igenom alla dina hjordar, och skilj du derifrån all fläckot och brokot får, och all svart får ibland lamben och kiden: Hvad nu sedan brokot och fläckot blifver, det skall vara min lön.
33 And my justice shall answer for me tomorrow before thee when the time of the bargain shall come: and all that is not of divers colours, and spotted, and brown, as well among the sheep as among the goats, shall accuse me of theft.
Så varder mig min rättfärdighet betygandes i dag eller morgon, när dertill kommer, att jag skall taga min lön af dig, alltså, att hvad som icke fläckot eller brokot, eller ock hvad svart är ibland lamben och kiden, det vare en tjufnad med mig.
34 And Laban said: I like well what thou demandest.
Då sade Laban: Jag är till frids, blifve som sagt hafver.
35 And he separated the same day the she goats, and the sheep, and the he goats, and the rams of divers colours, and spotted: and all the flock of one colour, that is, of white and black fleece, he delivered into the hands of his sons.
Och han skilde i den dagen ut spräcklota och brokota bockar, och all fläckot och brokot kid, der som ju något hvitt var uppå, och allt det svart var ibland lamben; och fick det sin barn i händer.
36 And he set the space of three days’ journey betwixt himself and his son in law, who fed the rest of his flock.
Och lät blifva tre dagsleder långe emellan sig och Jacob. Så bette Jacob det öfver var af Labans hjord.
37 And Jacob took green rods of poplar, and of almond, and of plane trees, and pilled them in part: so when the bark was taken off, in the parts that were pilled, there appeared whiteness: but the parts that were whole remained green: and by this means the colour was divers.
Men Jacob tog gröna aspekäppar, hassel och castaneen, och barkade hvita ränder deruppå;
38 And he put them in the troughs, where the water was poured out: that when the flocks should come to drink, they might have the rods before their eyes, and in the sight of them might conceive.
Och lade käpparna, som han barkat hade, i dryckehoar för hjordarna, som der komma måste och vattnas, att de skulle hafvande varda, när de kommo till att dricka.
39 And it came to pass that in the very heat of coition, the sheep beheld the rods, and brought forth spotted, and of divers colours, and speckled.
Alltså vordo hjordarne hafvande öfver käpparna, och födde fläckot, spräcklot och brokot.
40 And Jacob separated the flock, and put the rods in the troughs before the eyes of the rams: and all the white and the black were Laban’s: and the rest were Jacob’s, when the flocks were separated one from the other.
Då afskiljde Jacob lamben, det icke brokot, och allt det svart var, och lät dem in till Labans hjord, och gjorde sig en egen hjord, den lät han icke till Labans hjord.
41 So when the ewes went first to ram, Jacob put the rods in the troughs of water before the eyes of the rams, and of the ewes, that they might conceive while they were looking upon them:
Men när den tidfödde hjorden lopp, lade han käpparna i hoar för hjordens ögon, så att de vordo hafvande öfver käpparna.
42 But when the latter coming was, and the last conceiving, he did not put them. And those that were lateward, became Laban’s: and they of the first time, Jacob’s.
Men när de senfödda lupo, lade han dem intet deruti. Så vordo då de senfödlingar Labans och de tidfödlingar Jacobs.
43 And the man was enriched exceedingly, and he had many flocks, maid servants and men servants, camels and asses.
Deraf vardt mannen öfvermåttan riker, så att han hade mycken får, tjenarinnor och tjenare, camelar och åsnar.
