Ezekiel 15

1 And the word of the Lord came to me, saying:

Och Herrans ord skedde till mig, och sade:

2 Son of man, what shall be made of the wood of the vine, out of all the trees of the woods that are among the trees of the forests?

Du menniskobarn, hvad är ett torrt vinträ för annat trä, eller en vinqvist för annat trä i skogen?

3 Shall wood be taken of if, to do any work, or shall a pin be made of it for any vessel to hang thereon?

Tager man dem och gör der något utaf? Eller är man der en nagla utaf, der man något på hänga kan ( såsom man gör af annat trä )?

4 Behold it is cast into the fire for fuel: the fire hath consumed both ends thereof, and the midst thereof is reduced to ashes: shall it be useful for any work?

Si, man kastar det i elden, att det förtärdt varder, så att båda dess ändar förtärer elden, och dess medelsta brinner upp. Hvartill skulle det nu doga, doger det ock till någors?

5 Even when it was whole it was not fit for work: how much less, when the fire hath devoured and consumed it, shall any work be made of it?

Si, då det ännu helt var, kunde man intet göra deraf; huru mycket mindre kan man nu härefter göra deraf, då elden det förtärt och uppbränt hafver?

6 Therefore thus saith the Lord God: As the vine tree among the trees of the forests which I have given to the fire to be consumed, so will I deliver up the inhabitants of Jerusalem.

Derföre säger Herren Herren: Lika som jag gifver de torra vinqvistar eldenom, till att förtära för annat trä, så skall jag ock göra med Jerusalems inbyggare;

7 And I will set my face against them: they shall go out from fire, and fire shall consume them: and you shall know that I am the Lord, when I shall have set my face against them.

Och skall sätta mitt ansigte emot dem, att de icke skola undkomma elden, utan elden skall uppfräta dem; och I skolen förnimma, att jag är Herren, när jag sätter mitt ansigte emot dem;

8 And I shall have made their land a wilderness, and desolate, because they have been transgressors, saith the Lord God.

Och gör landet öde; efter de hafva försmädat mig, säger Herren Herren.