Ecclesiastes 7
1 A good name is better than precious ointments: and the day of death than the day of one’s birth.
Ett godt rykte är bättre än god salva, och dödsens dag bättre än födelsedagen.
2 It is better to go to the house of mourning, than to the house of feasting: for in that we are put in mind of the end of all, and the living thinketh what is to come.
Bättre är gå i sorgahus än i gästabådshus; uti det ena är alla menniskors ändalykt, och den lefvande lägger det uppå hjertat.
3 Anger is better than laughter: because by the sadness of the countenance the mind of the offender is corrected.
Sörja är bättre än le; ty genom sorg varder hjertat förbättradt.
4 The heart of the wise is where there is mourning, and the heart of fools where there is mirth.
De visas hjerta är i sorgahuset, och dårars hjerta i glädjehuset.
5 It is better to be rebuked by a wise man, than to be deceived by the flattery of fools.
Bättre är höra dens visas straff, än att höra dårars sång.
6 For as the crackling of thorns burning under a pot, so is the laughter of a fool: now this also is vanity.
Ty dårars löje är såsom sprakande af törne under grytone; och det är ock fåfängelighet.
7 Oppression troubleth the wise, and shall destroy the strength of his heart.
En genvördig gör en visan oviljog, och förderfvar ett mildt hjerta.
8 Better is the end of a speech than the beginning. Better is the patient man than the presumptuous.
Änden på ett ting är bättre än dess begynnelse; en tålig ande är bättre än en hög ande.
9 Be not quickly angry: for anger resteth in the bosom of a fool.
Var icke hastig till vrede; ty vreden hvilar uti ens dåras hjerta.
10 Say not: What thinkest thou is the cause that former times were better than they are now? for this manner of question is foolish.
Säg icke: Hvad är det, att de förra dagar voro bättre än denne? Ty du frågar sådant icke visliga.
11 Wisdom with riches is more profitable, and bringeth more advantage to them that see the sun.
Vishet är god mild arfvedelen, och hjelper, att en kan glädja sig af solene.
12 For as wisdom is a defence, so money is a defence: but learning and wisdom excel in this, that they give life to him that possesseth them.
Ty vishet beskärmar; penningar beskärma ock; men visheten gifver lif honom, som henne hafver.
13 Consider the works of God, that no man can correct whom he hath despised.
Se på Guds verk; ty ho kan rätta det han gör krokot?
14 In the good day enjoy good things, and beware beforehand of the evil day: for God hath made both the one and the other, that man may not find against him any just complaint.
I goda dagar var glad, och den onda dagen tag ock till godo; ty denna skapade Gud jemte den andra, att menniskan icke skall veta hvad tillkommande är.
15 These things also I saw in the days of my vanity: A just man perisheth in his justice, and a wicked man liveth a long time in his wickedness.
Jag hafver allahanda sett i mine fåfängelighets tid: Det är en rättfärdig, och förgås i sine rättfärdighet; och det är en ogudaktig, som länge lefver i sine ondsko.
16 Be not over just: and be not more wise than is necessary, lest thou become stupid.
Var icke allt för mycket rättfärdig, ej heller för mycket vis, att du icke förderfvar dig.
17 Be not overmuch wicked: and be not foolish, lest thou die before thy time.
Var icke allt för mycket ogudaktig, och galnas icke, att du icke dör i otid.
18 It is good that thou shouldst hold up the just, yea and from him withdraw not thy hand: for he that feareth God, neglecteth nothing.
Det är godt att du detta fattar, och att du ock icke släpper det andra utu dina hand; ty den der Gud fruktar, han undkommer det allt.
19 Wisdom hath strengthened the wise more than ten princes of the city.
Vishet stärker den visa, mer än tio väldige, som i stadenom äro.
20 For there is no just man upon earth, that doth good, and sinneth not.
Ty det är ingen menniska på jordene, som godt gör, och icke syndar.
21 But do not apply thy heart to all words that are spoken: lest perhaps thou hear thy servant reviling thee.
Lägg ock icke på hjertat allt det man säger; på det du icke skall höra din tjenare banna dig.
22 For thy conscience knoweth that thou also hast often spoken evil of others.
Ty ditt hjerta vet, att du ock ofta androm bannat hafver.
23 I have tried all things in wisdom. I have said: I will be wise: and it departed farther from me,
Sådant allt hafver jag försökt visliga. Jag tänkte: Jag vill vara vis; men visheten kom långt ifrå mig.
24 Much more than it was: it is a great depth, who shall find it out?
Det är fjerran, hvad skall det varda? Och det är fast djupt, ho kan finnat?
25 I have surveyed all things with my mind, to know, and consider, and seek out wisdom and reason: and to know the wickedness of the fool, and the error of the imprudent:
Jag vände mitt hjerta till att förfara, och uppspörja, och uppsöka vishet och konst, till att förfara de ogudaktigas dårhet, och de galnas villfarelse;
26 And I have found a woman more bitter than death, who is the hunter’s snare, and her heart is a net, and her hands are bands. He that pleaseth God shall escape from her: but he that is a sinner, shall be caught by her.
Och fann, att en sådana qvinna, hvilkens hjerta är nät och snara, och hennes händer bojor äro, är bittrare än döden. Den Gudi täck är, han undkommer henne; men syndaren varder genom henne fången.
27 Lo this have I found, said Ecclesiastes, weighing one thing after another, that I might find out the account,
Si, det hafver jag funnit, säger Predikaren, hvart efter det andra, att jag måtte finna konst.
28 Which yet my soul seeketh, and I have not found it. One man among a thousand I have found, a woman among them all I have not found.
Och min själ söker ännu, och hafver intet funnit. Ibland tusende hafver jag funnit en man; men ingen qvinno hafver jag funnit ibland alla.
29 Only this I have found, that God made man right, and he hath entangled himself with an infinity of questions. Who is as the wise man? and who hath known the resolution of the word?
Allena skåda härtill: Jag hafver funnit, att Gud hafver gjort menniskona rätta; men de söka många konster.
