Ecclesiastes 3
1 All things have their season, and in their times all things pass under heaven.
Allting har sin tid, och vart företag under himmelen har sin stund.
2 A time to be born and a time to die. A time to plant, and a time to pluck up that which is planted.
Födas har sin tid, och dö har sin tid. Plantera har sin tid, och rycka upp det planterade har sin tid.
3 A time to kill, and a time to heal. A time to destroy, and a time to build.
Dräpa har sin tid, och läka har sin tid. Bryta ned har sin tid, och bygga upp har sin tid.
4 A time to weep, and a time to laugh. A time to mourn, and a time to dance.
Gråta har sin tid, och le har sin tid. Klaga har sin tid, och dansa har sin tid.
5 A time to scatter stones, and a time to gather. A time to embrace, and a time to be far from embraces.
Kasta undan stenar har sin tid, och samla ihop stenar har sin tid. Taga i famn har sin tid, och avhålla sig från famntag har sin tid.
6 A time to get, and a time to lose. A time to keep, and a time to cast away.
Söka upp har sin tid, och tappa bort har sin tid. Förvara har sin tid, och kasta bort har sin tid.
7 A time to rend, and a time to sew. A time to keep silence, and a time to speak.
Riva sönder har sin tid, och sy ihop har sin tid. Tiga har sin tid, och tala har sin tid.
8 A time of love, and a time of hatred. A time of war, and a time of peace.
Älska har sin tid, och hata har sin tid. Krig har sin tid, och fred har sin tid.
9 What hath man more of his labour?
Vad förmån av sin möda har då den som arbetar?
10 I have seen the trouble, which God hath given the sons of men to be exercised in it.
Jag såg vilket besvär Gud har givit människors barn till att plåga sig med.
11 He hath made all things good in their time, and hath delivered the world to their consideration, so that man cannot find out the work which God hath made from the beginning to the end.
Allt har han gjort skönt för sin tid, ja, han har ock lagt evigheten i människornas hjärtan, dock så, att de icke förmå att till fullo, ifrån begynnelsen intill änden, fatta det verk som Gud har gjort.
12 And I have known that there was no better thing than to rejoice, and to do well in this life.
Jag insåg att intet är bättre för dem, än att de äro glada och göra sig goda dagar, så länge de leva.
13 For every man that eateth and drinketh, and seeth good of his labour, this is the gift of God.
Men om någon kan äta och dricka och njuta vad gott är under all sin möda, så är också detta en Guds gåva.
14 I have learned that all the works which God hath made, continue for ever: we cannot add any thing, nor take away from those things which God hath made that he may be feared.
Jag insåg att allt vad Gud gör skall förbliva evinnerligen; man kan icke lägga något därtill, ej heller taga något därifrån. Och Gud har så gjort, för att man skall frukta honom.
15 That which hath been made, the same continueth: the things that shall be, have already been: and God restoreth that which is past.
Vad som är, det var redan förut, och vad som kommer att ske, det skedde ock redan förut; Gud söker blott fram det förgångna.
16 I saw under the sun in the place of judgment wickedness, and in the place of justice iniquity.
Ytterligare såg jag under solen att på domarsätet rådde orättfärdighet, och på rättfärdighetens säte orättfärdighet.
17 And I said in my heart: God shall judge both the just and the wicked, and then shall be the time of every thing.
Då sade jag i mitt hjärta: Både den rättfärdige och den orättfärdige skall Gud döma; ty vart företag och allt vad man gör har sin tid hos honom.
18 I said in my heart concerning the sons of men, that God would prove them, and shew them to be like beasts.
Jag sade i mitt hjärta: För människornas skull sker detta, på det att Gud må pröva dem, och på det att de själva må inse att de äro såsom fänad.
19 Therefore the death of man, and of beasts is one, and the condition of them both is equal: as man dieth, so they also die: all things breathe alike, and man hath nothing more than beast: all things are subject to vanity.
Ty det går människors barn såsom det går fänaden, dem alla går det lika. Såsom fänaden dör, så dö ock de; enahanda ande hava de ock alla. Ja, människorna hava intet framför fänaden, ty allt är fåfänglighet.
20 And all things go to one place: of earth they were made, and into earth they return together.
Alla går de till samma mål; alla have de kommit av stoft, och alla skola de åter varda stoft.
21 Who knoweth if the spirit of the children of Adam ascend upward, and if the spirit of the beasts descend downward?
Vem kan veta om människornas ande att den stiger uppåt, och om fänadens ande att den far ned under jorden?
22 And I have found that nothing is better than for a man to rejoice in his work, and that this is his portion. For who shall bring him to know the things that shall be after him?
Och jag såg att intet är bättre för människan, än att hon är glad under sitt arbete; ty detta är den del hon får. Ty vem kan föra henne tillbaka, så att hon får se och hava glädje av vad som skall ske efter henne?
