Acts 5
1 But a certain man named Ananias, with Saphira his wife, sold a piece of land,
Men en man benämnd Ananias, med Saphira sin hustru, sålde sina ägor;
2 And by fraud kept back part of the price of the land, his wife being privy thereunto: and bringing a certain part of it, laid it at the feet of the apostles.
Och hade lagt afsides något af värdet, med sine hustrus vetskap; och en del bar han fram, och lade för Apostlarnas fötter.
3 But Peter said: Ananias, why hath Satan tempted thy heart, that thou shouldst lie to the Holy Ghost, and by fraud keep part of the price of the land?
Då sade Petrus: Anania, hvi hafver Satanas uppfyllt ditt hjerta, att du skulle ljuga för dem Helga Anda, och undstinga somt af värdet för åkren?
4 Whilst it remained, did it not remain to thee? and after it was sold, was it not in thy power? Why hast thou conceived this thing in thy heart? Thou hast not lied to men, but to God.
Du hade väl kunnat behållan, då du honom hade; och då han såld var, var han ock i ditt våld. Hvarföre hafver du sådant företagit i ditt hjerta? Du hafver icke ljugit för menniskor, utan för Gudi.
5 And Ananias hearing these words, fell down, and gave up the ghost. And there came great fear upon all that heard it.
Då Ananias hörde dessa orden, föll han ned, och gaf upp andan; och en stor räddhåge kom öfver alla dem som detta hörde.
6 And the young men rising up, removed him, and carrying him out, buried him.
Då stodo unge män upp; togo honom af vägen, båro honom bort, och begrofvon.
7 And it was about the space of three hours after, when his wife, not knowing what had happened, came in.
Vid tre stunder derefter kom ock hans hustru, och visste icke hvad skedt var, och gick in.
8 And Peter said to her: Tell me, woman, whether you sold the land for so much? And she said: Yea, for so much.
Då svarade Petrus henne: Säg mig, hafven I ock för så mycket sålt åkren? Då sade hon: Ja, hafve vi så.
9 And Peter said unto her: Why have you agreed together to tempt the Spirit of the Lord? Behold the feet of them who have buried thy husband are at the door, and they shall carry thee out.
Då sade Petrus till henne: Hvarföre voren I öfverens, att I skullen fresta Herrans Anda? Si, deras fötter, som hafva begrafvit din man, äro för dörrene, och de skola ock straxt bära dig ut.
10 Immediately she fell down before his feet, and gave up the ghost. And the young men coming in, found her dead: and carried her out, and buried her by her husband.
Och straxt föll hon ned för hans fötter, och gaf upp andan. Då gingo de unge män in, och funno henne död; och båro henne ut, och jordade henne när hennes man.
11 And there came great fear upon the whole church, and upon all that heard these things.
Och en stor räddhåge kom öfver hela församlingena, och öfver alla dem som detta hörde.
12 And by the hands of the apostles were many signs and wonders wrought among the people. And they were all with one accord in Solomon’s porch.
Och igenom Apostlarnas händer gjordes mång tecken och under ibland folket; och de voro endrägteliga alle uti Salomons förhus.
13 But of the rest no man durst join himself unto them; but the people magnified them.
Men ingen annar djerfdes gifva sig intill dem; utan folket höll mycket af dem,
14 And the multitude of men and women who believed in the Lord, was more increased:
Och hopen växte mer till af dem som trodde Herranom, både män och qvinnor;
15 Insomuch that they brought forth the sick into the streets, and laid them on beds and couches, that when Peter came, his shadow at the least, might overshadow any of them, and they might be delivered from their infirmities.
Så att de utbåro på gatorna sjuka menniskor, och lade dem i sängar, och på bårar, att, då Petrus kom gångandes, måtte åtminstone hans skugge skygga på någon af dem.
16 And there came also together to Jerusalem a multitude out of the neighboring cities, bringing sick persons, and such as were troubled with unclean spirits; who were all healed.
Och församlade sig en stor hop af nästa städerna till Jerusalem, och förde dit sjuka, och de som besatte voro med de orena andar; och de vordo alle helbregda.
17 Then the high priest rising up, and all they that were with him, (which is the heresy of the Sadducees, ) were filled with envy.
Då stod den öfverste Presten upp, och alle de med honom voro, hvilke äro det parti, som kallas de Sadduceers; och vordo fulle med nit;
18 And they laid hands on the apostles, and put them in the common prison.
Och togo fatt på Apostlarna, och satte dem uti allmänneligit fängelse.
19 But an angel of the Lord by night opening the doors of the prison, and leading them out, said:
Men Herrans Ängel lät dörrena upp på fångahuset om nattena, och hade dem ut, och sade:
20 Go, and standing speak in the temple to the people all the words of this life.
Går, och står i templet, och säger folkena all de ord, som detta lifvet tillhöra.
21 Who having heard this, early in the morning, entered into the temple, and taught. And the high priest coming, and they that were with him, called together the council, and all the ancients of the children of Israel; and they sent to the prison to have them brought.
Då de detta hört hade, gingo de bittida om morgonen i templet, och begynte till att lära. Då kom den öfverste Presten, och de med honom voro, och kallade Rådet tillhopa, och alle de äldsta ibland Israels barn; och sände till fångahuset, att de skulle hemta dem.
22 But when the ministers came, and opening the prison, found them not there, they returned and told,
Då tjenarena kommo, och funno dem icke i fångahuset, kommo de igen, och bådade dem;
23 Saying: The prison indeed we found shut with all diligence, and the keepers standing before the doors; but opening it, we found no man within.
Sägande: Fångahuset funne vi ju granneliga igenläst, och väktarena ståndande utanför dörrene; men då vi uppläste, funno vi der ingen.
24 Now when the officer of the temple and the chief priests heard these words, they were in doubt concerning them, what would come to pass.
Då öfverste Presten, och templets föreståndare, och andre öfverste Presterna hörde detta talet, begynte de varda tvehågse om dem, hvad deraf varda ville.
25 But one came and told them: Behold, the men whom you put in prison are in the temple standing, and teaching the people.
Då kom en, och bådade dem: Si, de män, som I insatt haden i fångahuset, de äro i templet, stå och lära folket.
26 Then went the officer with the ministers, and brought them without violence; for they feared the people, lest they should be stoned.
Då gick föreståndaren med tjenarena, och hade dem fram utan våld; ty de räddes för folket, att de skulle stena dem.
27 And when they had brought them, they set them before the council. And the high priest asked them,
Och då de hade ledt dem dit, hade de dem fram för Rådet; och den öfverste Presten frågade dem,
28 Saying: Commanding we commanded you, that you should not teach in this name; and behold, you have filled Jerusalem with your doctrine, and you have a mind to bring the blood of this man upon us.
Sägandes: Hafve vi icke en tid och annan budit eder, att I icke skullen lära i detta Namnet? Och si, I hafven uppfyllt Jerusalem med edar lärdom, och viljen draga öfver oss denna mansens blod.
29 But Peter and the apostles answering, said: We ought to obey God, rather than men.
Då svarade Petrus, och Apostlarna, och sade: Man måste mer lyda Gud, än menniskor.
30 The God of our fathers hath raised up Jesus, whom you put to death, hanging him upon a tree.
Våra fäders Gud hafver uppväckt Jesum, den I dräpit hafven, och upphängt på träd.
31 Him hath God exalted with his right hand, to be Prince and Saviour, to give repentance to Israel, and remission of sins.
Den hafver Gud med sina högra hand upphöjt, för en Höfding och Frälsare, till att gifva Israel bättring och syndernas förlåtelse.
32 And we are witnesses of these things and the Holy Ghost, whom God hath given to all that obey him.
Och vi äro honom för vittne till det vi sågom; så ock den Helge Ande, den Gud gifvit hafver dem som honom lydaktige äro.
33 When they had heard these things, they were cut to the heart, and they thought to put them to death.
Då de detta hörde, skar det dem i hjertat, och de begynte rädsla, att de måtte dräpa dem.
34 But one in the council rising up, a Pharisee, named Gamaliel, a doctor of the law, respected by all the people, commanded the men to be put forth a little while.
Då stod en Pharisee upp i Rådet, benämnd Gamaliel, en lagkloker, den ibland allt folket mycket afhållen var, och bad att Apostlarna skulle som snarast gå afsides ut;
35 And he said to them: Ye men of Israel, take heed to yourselves what you intend to do, as touching these men.
Och sade till dem: I män af Israel, ser till hvad I gören med dessa män.
36 For before these days rose up Theodas, affirming himself to be somebody, to whom a number of men, about four hundred, joined themselves: who was slain; and all that believed him were scattered, and brought to nothing.
För dessa dagar hof Theudas sig upp, sägandes sig någon vara, honom föll en hop folk till, vid fyrahundrad; han vardt ihjälslagen, och alle de, som trodde honom, vordo förskingrade, och kommo till intet.
37 After this man, rose up Judas of Galilee, in the days of the enrolling, and drew away the people after him: he also perished; and all, even as many as consented to him, were dispersed.
Efter honom hof Judas sig upp af Galileen, i de dagar då beskattningen skedde; han afvände mycket folk efter sig; han blef ock borto, och alle de som honom lydt hade, vordo förskingrade.
38 And now, therefore, I say to you, refrain from these men, and let them alone; for if this council or this work be of men, it will come to nought;
Och nu säger jag eder: Kommer intet vid dessa männerna, utan låter dem betämma; ty är detta råd eller verk af menniskor, så varder det väl omintet;
39 But if it be of God, you cannot overthrow it, lest perhaps you be found even to fight against God. And they consented to him.
Men är det af Gudi, så kunnen I icke Slå det neder, såframt I viljen icke finnas strida emot Gud.
40 And calling in the apostles, after they had scourged them, they charged them that they should not speak at all in the name of Jesus; and they dismissed them.
Då föllo de alle intill hans råd; och kallade Apostlarna, läto hudflänga dem, och bödo dem, att de icke skulle tala i Jesu Namn; och läto gå dem.
41 And they indeed went from the presence of the council, rejoicing that they were accounted worthy to suffer reproach for the name of Jesus.
Men de gingo med fröjd ifrå Rådet, att de voro värdige lida smälek för hans Namns skull;
42 And every day they ceased not in the temple, and from house to house, to teach and preach Christ Jesus.
Och höllo hvar dag uppå, utan återvändo, att lära och predika Evangelium om Jesu Christo, uti templet, och i all hus.
