Acts 20

1 And after the tumult was ceased, Paul calling to him the disciples, and exhorting them, took his leave, and set forward to go into Macedonia.

Då nu upploppet vardt stilladt, kallade Paulus Lärjungarna till sig, och helsade dem, och for sina färde, till att draga in uti Macedonien.

2 And when he had gone over those parts, and had exhorted them with many words, he came into Greece;

Och när han hade vandrat genom de landsändar, och förmanat dem med mycket tal, kom han in i Grekeland;

3 Where, when he had spent three months, the Jews laid wait for him, as he was about to sail into Syria; so he took a resolution to return through Macedonia.

Och han blef der i tre månader. Och efter Judarna hade satt försåt för honom, när han skulle fara in i Syrien, fick han för råd att vända om igen genom Macedonien.

4 And there accompanied him Sopater the son of Pyrrhus, of Berea; and of the Thessalonians, Aristarchus, and Secundus, and Gaius of Derbe, and Timothy; and of Asia, Tychicus and Trophimus.

Och följde honom allt intill Asien Sopater af Bereen; och af Thessalonica Aristarchus, och Secundus, och Gajus af Derbe, och Timotheus; och af Asien Tychicus, och Trophimus.

5 These going before, stayed for us at Troas.

Desse foro framföre, och bidde oss i Troade.

6 But we sailed from Philippi after the days of the Azymes, and came to them to Troas in five days, where we abode seven days.

Men vi seglade af Philippis, efter Påskadagarna, och kommom till dem i Troade innan fem dagar; och töfvade der i sju dagar.

7 And on the first day of the week, when we were assembled to break bread, Paul discoursed with them, being to depart on the morrow: and he continued his speech until midnight.

På en Sabbath, då Lärjungarna kommo tillsammans, till att bryta brödet, hade Paulus ett tal för dem, efter han ville annan dagen färdas; och fördröjde han talet intill midnatt.

8 And there were a great number of lamps in the upper chamber where we were assembled.

Och mång ljus voro upptänd i salen, der de församlade voro.

9 And a certain young man named Eutychus, sitting on the window, being oppressed with a deep sleep, (as Paul was long preaching, ) by occasion of his sleep fell from the third loft down, and was taken up dead.

Så satt der en yngling uti ett fenster, benämnd Eutychus, och var förtyngd af svår sömn; och vid Paulus länge talade, tog sömnen honom så svårliga, att han föll ned af tredje bottnen, och vardt upptagen döder.

10 To whom, when Paul had gone down, he laid himself upon him, and embracing him, said: Be not troubled, for his soul is in him.

Då steg Paulus ned, och lade sig på honom, och tog omkring honom, och sade: Varer icke bedröfvade; ty själen är ännu uti honom.

11 Then going up, and breaking bread and tasting, and having talked a long time to them, until daylight, so he departed.

Sedan gick han upp igen, och bröt brödet, och åt; och talade sedan länge med dem, tilldess det dagades; och så färdades han.

12 And they brought the youth alive, and were not a little comforted.

Och hade de den ynglingen fram lefvandes; och voro deraf icke litet tröstade.

13 But we, going aboard the ship, sailed to Assos, being there to take in Paul; for so he had appointed, himself purposing to travel by land.

Men vi stegom till skepps, och forom dädan till Asson, aktande der intaga Paulum; ty han hade så skickat, och han ville fara landvägen.

14 And when he had met with us at Assos, we took him in, and came to Mitylene.

När vi tillhopakommom i Asson, togom vi honom in, och kommom sedan till Mitylenen.

15 And sailing thence, the day following we came over against Chios; and the next day we arrived at Samos; and the day following we came to Miletus.

Dädan seglade vi, och kommom dagen nästefter in mot Chium; och så dagen derefter kommom vi till Samum, och töfvade i Trogillio; och nästa dagen efter kommom vi till Miletum.

16 For Paul had determined to sail by Ephesus, lest he should be stayed any time in Asia. For he hasted, if it were possible for him, to keep the day of Pentecost at Jerusalem.

Ty Paulus hade satt sig före att segla framom Ephesus, på det att han icke skulle förtöfva sig i Asien; ty han hastade sig, om möjeligit hade varit, att han kunde varit i Jerusalem om Pingesdagarna.

17 And sending from Miletus to Ephesus, he called the ancients of the church.

Och sände han af Mileto båd till Ephesum, och kallade till sig Presterna i församlingene.

18 And when they were come to him, and were together, he said to them: You know from the first day that I came into Asia, in what manner I have been with you, for all the time,

När de kommo till honom, sade han till dem: I veten, huruledes jag hafver varit när eder alltid, ifrå första dagen jag kom in i Asien;

19 Serving the Lord with all humility, and with tears, and temptations which befell me by the conspiracies of the Jews;

Tjenandes Herranom med all ödmjukhet, och med många tårar och frestelser, som mig vederforos af Judarnas försåt;

20 How I have kept back nothing that was profitable to you, but have preached it to you, and taught you publicly, and from house to house,

Så att jag hafver intet försummat, det eder kunde vara till nytto, att jag ju hafver förkunnat eder, och lärt eder uppenbarliga och synnerliga;

21 Testifying both to Jews and Gentiles penance towards God, and faith in our Lord Jesus Christ.

Betygandes både för Judar och Greker den bättring som är inför Gud, och den tro som är till vår Herra Jesum Christum.

22 And now, behold, being bound in the spirit, I go to Jerusalem: not knowing the things which shall befall me there:

Och nu si, jag, bunden i Andanom, färdas till Jerusalem, icke vetandes hvad mig der öfvergå skall;

23 Save that the Holy Ghost in every city witnesseth to me, saying: That bands and afflictions wait for me at Jerusalem.

Utan den Helge Ande i alla städer betygar och säger, att bojor och bedröfvelse står mig före.

24 But I fear none of these things, neither do I count my life more precious than myself, so that I may consummate my course and the ministry of the word which I received from the Lord Jesus, to testify the gospel of the grace of God.

Dock aktar jag det intet, ej heller är mig sjelfvom mitt lif kärt; på det jag skall fullkomna mitt lopp med glädje, och det ämbete som jag anammat hafver af Herranom Jesu, till att betyga Evangelium om Guds nåd.

25 And now behold, I know that all you, among whom I have gone preaching the kingdom of God, shall see my face no more.

Och nu si, jag vet, att härefter fån I icke se mitt ansigte, I alle, der jag framfarit hafver och predikat Guds rike.

26 Wherefore I take you to witness this day, that I am clear from the blood of all men;

Derföre betygar jag eder på denna dagen, att jag oskyldig är för allas blod;

27 For I have not spared to declare unto you all the counsel of God.

Ty jag hafver icke försummat, med mindre jag hafver förkunnat eder allt Guds råd.

28 Take heed to yourselves, and to the whole flock, wherein the Holy Ghost hath placed you bishops, to rule the church of God, which he hath purchased with his own blood.

Så hafver nu akt på eder, och på allan hjorden, i hvilkom den Helge Ande hafver eder satt till Biskopar, att regera Guds församling, hvilka han hafver förvärfvat med sitt blod.

29 I know that, after my departure, ravening wolves will enter in among you, not sparing the flock.

Ty jag vet det att, sedan jag skiljs ifrån eder, skola komma ibland eder svåra ulfvar, de der hjorden icke spara skola.

30 And of your own selves shall arise men speaking perverse things, to draw away disciples after them.

Och af eder sjelfvom skola män uppkomma, som tala skola det orätt är, och draga lärjungar till sig.

31 Therefore watch, keeping in memory, that for three years I ceased not, with tears to admonish every one of you night and day.

Derföre vaker, och tänker uppå, att jag i tre år, natt och dag, icke hafver återvändt förmana hvar och en, med tårar.

32 And now I commend you to God, and to the word of his grace, who is able to build up, and to give an inheritance among all the sanctified.

Och nu, bröder, befaller jag eder Gudi, och hans nåds orde, hvilken mägtig är uppbygga eder, och gifva eder arfvedel ibland allom dem som helgade varda.

33 I have not coveted any man’s silver, gold, or apparel, as

Ingens mans silfver, eller guld, eller kläder hafver jag begärat.

34 You yourselves know: for such things as were needful for me and them that are with me, these hands have furnished.

Men I veten sjelfve, att dessa händerna hafva tjent till min nödtorft, och deras som med mig voro.

35 I have shewed you all things, how that so labouring you ought to support the weak, and to remember the word of the Lord Jesus, how he said: It is a more blessed thing to give, rather than to receive.

All ting hafver jag vist eder, att så måste man arbeta, och upptaga de svaga, och tänka på Herrans Jesu ord, som han sade: Saligare är gifva än taga.

36 And when he had said these things, kneeling down, he prayed with them all.

Och när han detta sagt hade, föll han på sin knä, och bad med allom dem.

37 And there was much weeping among them all; and falling on the neck of Paul, they kissed him,

Och vardt en stor gråt med allom dem; och de föllo Paulo om halsen, och kysste honom;

38 Being grieved most of all for the word which he had said, that they should see his face no more. And they brought him on his way to the ship.

Sörjande mest för det ordets skull, som han sagt hade, att de skulle icke mer få se hans ansigte. Och så följde de honom till skepps.