Acts 2
1 And when the days of the Pentecost were accomplished, they were all together in one place:
När sedan pingstdagen var inne, voro de alla församlade med varandra.
2 And suddenly there came a sound from heaven, as of a mighty wind coming, and it filled the whole house where they were sitting.
Då kom plötsligt från himmelen ett dån, såsom om en våldsam storm hade dragit fram; och det uppfyllde hela huset där de sutto.
3 And there appeared to them parted tongues as it were of fire, and it sat upon every one of them:
Och tungor såsom av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på dem, en på var av dem.
4 And they were all filled with the Holy Ghost, and they began to speak with divers tongues, according as the Holy Ghost gave them to speak.
Och de blevo alla uppfyllda av helig ande och begynte tala andra tungomål, efter som Anden ingav dem att tala.
5 Now there were dwelling at Jerusalem, Jews, devout men, out of every nation under heaven.
Nu bodde i Jerusalem fromma judiska män från allahanda folk under himmelen.
6 And when this was noised abroad, the multitude came together, and were confounded in mind, because that every man heard them speak in his own tongue.
Och när dånet hördes, församlade sig hela hopen, och en stor rörelse uppstod, ty var och en hörde sitt eget tungomål talas av dem.
7 And they were all amazed, and wondered, saying: Behold, are not all these, that speak, Galileans?
Och de uppfylldes av häpnad och förundran och sade: "Äro de icke galiléer, alla dessa som här tala?
8 And how have we heard, every man our own tongue wherein we were born?
Huru kommer det då till, att var och en av oss hör sitt eget modersmål talas?
9 Parthians, and Medes, and Elamites, and inhabitants of Mesopotamia, Judea, and Cappadocia, Pontus and Asia,
Vi må vara parter eller meder eller elamiter, vi må hava vårt hem i Mesopotamien eller Judeen eller Kappadocien, i Pontus eller provinsen Asien,
10 Phrygia, and Pamphylia, Egypt, and the parts of Libya about Cyrene, and strangers of Rome,
i Frygien eller Pamfylien, i Egypten eller i Libyens bygder, åt Cyrene till, eller vara hitflyttade främlingar från Rom,
11 Jews also, and proselytes, Cretes, and Arabians: we have heard them speak in our own tongues the wonderful works of God.
vi må vara judar eller proselyter, kretenser eller araber, alla höra vi dem på våra egna tungomål tala om Guds väldiga gärningar."
12 And they were all astonished, and wondered, saying one to another: What meaneth this?
Så uppfylldes de alla av häpnad och visste icke vad de skulle tänka. Och de sade, den ene till den andre: "Vad kan detta betyda?"
13 But others mocking, said: These men are full of new wine.
Men somliga drevo gäck med dem och sade: "De äro fulla av sött vin."
14 But Peter standing up with the eleven, lifted up his voice, and spoke to them: Ye men of Judea, and all you that dwell in Jerusalem, be this known to you, and with your ears receive my words.
Då trädde Petrus fram, jämte de elva, och hov upp sin röst och talade till dem: "I judiske män och I alla Jerusalems invånare, detta mån I veta, och lyssnen nu till mina ord:
15 For these are not drunk, as you suppose, seeing it is but the third hour of the day:
Det är icke så som I menen, att dessa äro druckna; det är ju blott tredje timmen på dagen.
16 But this is that which was spoken of by the prophet Joel:
Nej, här uppfylles det som är sagt genom profeten Joel:
17 And it shall come to pass, in the last days, (saith the Lord, ) I will pour out of my Spirit upon all flesh: and your sons and your daughters shall prophesy, and your young men shall see visions, and your old men shall dream dreams.
'Och det skall ske i de yttersta dagarna, säger Gud, att jag skall utgjuta av min Ande över allt kött, och edra söner och edra döttrar skola profetera, och edra ynglingar skola se syner, och edra gamla män skola hava drömmar;
18 And upon my servants indeed, and upon my handmaids will I pour out in those days of my spirit, and they shall prophesy.
ja, över mina tjänare och mina tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta av min Ande, och de skola profetera.
19 And I will shew wonders in the heaven above, and signs on the earth beneath: blood and fire, and vapour of smoke.
Och jag skall låta undertecken synas uppe på himmelen och tecken nere på jorden: blod och eld och rökmoln.
20 The sun shall be turned into darkness, and the moon into blood, before the great and manifest day of the Lord come.
Solen skall vändas i mörker och månen i blod, förrän Herrens dag kommer, den stora och härliga.
21 And it shall come to pass, that whosoever shall call upon the name of the Lord, shall be saved.
Och det skall ske att var och en som åkallar Herrens namn, han skall varda frälst.'
22 Ye men of Israel, hear these words: Jesus of Nazareth, a man approved of God among you, by miracles, and wonders, and signs, which God did by him, in the midst of you, as you also know:
I män av Israel, hören dessa ord: Jesus från Nasaret, en man som inför eder fick vittnesbörd av Gud genom kraftgärningar och under och tecken, vilka Gud genom honom gjorde bland eder, såsom I själva veten,
23 This same being delivered up, by the determinate counsel and foreknowledge of God, you by the hands of wicked men have crucified and slain.
denne som blev given i edert våld, enligt vad Gud i sitt rådslut och sin försyn hade bestämt, honom haven I genom män som icke veta av lagen låtit fastnagla vid korset och döda.
24 Whom God hath raised up, having loosed the sorrows of hell, as it was impossible that he should be holden by it. (questioned)
Men Gud gjorde en ände på dödens vånda och lät honom uppstå, eftersom det icke var möjligt att han skulle kunna behållas av döden.
25 For David saith concerning him: I foresaw the Lord before my face: because he is at my right hand, that I may not be moved.
Ty David säger med tanke på honom: 'Jag har haft Herren för mina ögon alltid, ja, han är på min högra sida, för att jag icke skall vackla.
26 For this my heart hath been glad, and any tongue hath rejoiced: moreover my flesh also shall rest in hope.
Fördenskull gläder sig mitt hjärta, och min tunga fröjdar sig, och jämväl min kropp får vila med en förhoppning:
27 Because thou wilt not leave my soul in hell, nor suffer thy Holy One to see corruption. (Hadēs g86)
den, att du icke skall lämna min själ åt dödsriket och icke låta din Helige se förgängelse. (Hadēs g86)
28 Thou hast made known to me the ways of life: thou shalt make me full of joy with thy countenance.
Du har kungjort mig livets vägar; du skall uppfylla mig med glädje inför ditt ansikte.'
29 Ye men, brethren, let me freely speak to you of the patriarch David; that he died, and was buried; and his sepulchre is with us to this present day.
Mina bröder, jag kan väl fritt säga till eder om vår stamfader David att han är både död och begraven; hans grav finnes ju ibland oss ännu i dag.
30 Whereas therefore he was a prophet, and knew that God hath sworn to him with an oath, that of the fruit of his loins one should sit upon his throne.
Men eftersom han var en profet och visste att Gud med ed hade lovat honom att 'av hans livs frukt sätta en konung på hans tron',
31 Foreseeing this, he spoke of the resurrection of Christ. For neither was he left in hell, neither did his flesh see corruption. (Hadēs g86)
därför förutsåg han att Messias skulle uppstå, och talade därom och sade att Messias icke skulle lämnas åt dödsriket, och att hans kropp icke skulle se förgängelse. (Hadēs g86)
32 This Jesus hath God raised again, whereof all we are witnesses.
Denne -- Jesus -- har nu Gud låtit uppstå; därom kunna vi alla vittna.
33 Being exalted therefore by the right hand of God, and having received of the Father the promise of the Holy Ghost, he hath poured forth this which you see and hear.
Och sedan han genom Guds högra hand har blivit upphöjd och av Fadern undfått den utlovade helige Anden, har han utgjutit vad I här sen och hören.
34 For David ascended not into heaven; but he himself said: The Lord said to my Lord, sit thou on my right hand,
Ty icke har David farit upp till himmelen; fastmer säger han själv: 'Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida,
35 Until I make thy enemies thy footstool.
till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.
36 Therefore let all the house of Israel know most certainly, that God hath made both Lord and Christ, this same Jesus, whom you have crucified.
Så må nu hela Israels hus veta och vara förvissat om att denne Jesus som I haven korsfäst, honom har Gud gjort både till Herre och till Messias."
37 Now when they had heard these things, they had compunction in their heart, and said to Peter, and to the rest of the apostles: What shall we do, men and brethren?
När de hörde detta, kände de ett styng i hjärtat. Och de sade till Petrus och de andra apostlarna: "Bröder, vad skola vi göra?"
38 But Peter said to them: Do penance, and be baptized every one of you in the name of Jesus Christ, for the remission of your sins: and you shall receive the gift of the Holy Ghost.
Petrus svarade dem: "Gören bättring, och låten alla döpa eder i Jesu Kristi namn till edra synders förlåtelse; då skolen I såsom gåva undfå den helige Ande.
39 For the promise is to you, and to your children, and to all that are far off, whomsoever the Lord our God shall call.
Ty eder gäller löftet och edra barn, jämväl alla dem som äro i fjärran, så många som Herren, vår Gud, kallar."
40 And with very many other words did he testify and exhort them, saying: Save yourselves from this perverse generation.
Också med många andra ord bad och förmanade han dem, i det han sade: "Låten frälsa eder från detta vrånga släkte."
41 They therefore that received his word, were baptized; and there were added in that day about three thousand souls.
De som då togo emot hans ort läto döpa sig; och så ökades församlingen på den dagen med vid pass tre tusen personer.
42 And they were persevering in the doctrine of the apostles, and in the communication of the breaking of bread, and in prayers.
Och dessa höllo fast vid apostlarnas undervisning och brödragemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna.
43 And fear came upon every soul: many wonders also and signs were done by the apostles in Jerusalem, and there was great fear in all.
Och fruktan kom över var och en; och många under och tecken gjordes genom apostlarna.
44 And all they that believed, were together, and had all things common.
Men alla de som trodde höllo sig tillsammans och hade allting gemensamt;
45 Their possessions and goods they sold, and divided them to all, according as every one had need.
de sålde sina jordagods och vad de eljest ägde och delade med sig därav åt alla, eftersom var och en behövde.
46 And continuing daily with one accord in the temple, and breaking bread from house to house, they took their meat with gladness and simplicity of heart;
Och ständigt, var dag, voro de endräktigt tillsammans i helgedomen; och hemma i husen bröto de bröd och åto med fröjd och i hjärtats enfald, och lovade Gud.
47 Praising God, and having favour with all the people. And the Lord increased daily together such as should be saved.
Och allt folket vad dem väl bevåget. Och Herren ökade församlingen, dag efter dag, med dem som läto sig frälsas.
