Zechariah 2
1 And I lifted up mine eyes, and saw, and behold a man with a measuring line in his hand.
Och jag hof min ögon upp, och si, en man hade ett mätesnöre i handene.
2 And I said, Whither goest thou? And he said unto me, To measure Jerusalem, to see what is the breadth thereof, and what is the length thereof.
Och jag sade: Hvart går du? Men han sade till mig: Till att mäta Jerusalem, och se huru bredt och långt det vara skall.
3 And behold, the angel that talked with me went forth; and another angel went forth to meet him,
Och si, Ängelen, som med mig talade, gick ut; och en annar Ängel gick ut emot honom;
4 and said unto him, Run, speak to this young man, saying, Jerusalem shall be inhabited as towns without walls for the multitude of men and cattle therein;
Och sade till honom: Löp bort, och tala till den unga mannen, och säg: Jerusalem skall besuttet varda utan murar, för mycket folks och fäs skull, som derinne vara skall.
5 and I, saith Jehovah, I will be unto her a wall of fire round about, and will be the glory in the midst of her.
Och jag vill, säger Herren, vara en eldsmur deromkring; och skall vara der inne, och bevisa mig härliga derinne.
6 Ho, ho! flee from the land of the north, saith Jehovah; for I have scattered you abroad as the four winds of the heavens, saith Jehovah.
O, o, flyr utu nordlandet, säger Herren; ty jag hafver förstrött eder uti fyra väder under himmelen, säger Herren.
7 Ho! escape, Zion, that dwellest with the daughter of Babylon.
O, Zion, du som bor när dottrene Babel, fly.
8 For thus saith Jehovah of hosts: After the glory, hath he sent me unto the nations that made you a spoil; for he that toucheth you toucheth the apple of his eye.
Ty så säger Herren Zebaoth: Han hafve sändt mig till Hedningarna, som eder beröfvat hafva; deras magt hafver en ända i den eder rörer, han rörer hans ögnasten.
9 For behold, I will shake my hand upon them, and they shall become a spoil to those that served them: and ye shall know that Jehovah of hosts hath sent me.
Ty si, jag vill upphäfva mina hand öfver dem, att de skola varda dem ett rof, som dem tjent hafva; att I skolen förnimma att Herren Zebaoth mig sändt hafver.
10 Sing aloud and rejoice, daughter of Zion; for behold, I come, and I will dwell in the midst of thee, saith Jehovah.
Fröjda dig, och var glad, du dotter Zion; ty si, jag kommer, och vill bo när dig, säger Herren.
11 And many nations shall join themselves to Jehovah in that day, and shall be unto me for a people; and I will dwell in the midst of thee, and thou shalt know that Jehovah of hosts hath sent me unto thee.
Och på den tiden skola månge Hedningar gifva sig intill Herran, och skola vara mitt folk; och jag skall bo när dig, att du skall förnimma, att Herren Zebaoth mig till dig sändt hafver.
12 And Jehovah shall inherit Judah [as] his portion in the holy land, and shall yet choose Jerusalem.
Och Herren skall ärfva Juda för sin del, uti de helga landena; och skall åter utvälja Jerusalem.
13 Let all flesh be silent before Jehovah; for he is risen up out of his holy habitation.
Allt kött vare stilla för Herranom; ty han är uppstånden ifrå sitt helga rum.
