Song of Solomon 1
1 The song of songs, which is Solomon's.
Sångernas sång av Salomo.
2 Let him kiss me with the kisses of his mouth; For thy love is better than wine.
Kyssar give han mig, kyssar av sin mun! Ty din kärlek är mer ljuv än vin.
3 Thine ointments savour sweetly; Thy name is an ointment poured forth: Therefore do the virgins love thee.
Ljuv är doften av dina salvor, ja, en utgjuten salva är ditt namn; fördenskull hava tärnorna dig kär.
4 Draw me, we will run after thee! — The king hath brought me into his chambers — We will be glad and rejoice in thee, We will remember thy love more than wine. They love thee uprightly.
Drag mig med dig! Med hast vilja vi följa dig. Ja, konungen har fört mig in i sina gemak; Vi vilja fröjdas och vara glada över dig, vi vilja prisa din kärlek högre än vin; med rätta har man dig kär.
5 I am black, but comely, daughters of Jerusalem, As the tents of Kedar, As the curtains of Solomon.
Svart är jag, dock är jag täck, I Jerusalems döttrar, lik Kedars hyddor, lik Salomos tält.
6 Look not upon me, because I am black; Because the sun hath looked upon me. My mother's children were angry with me: They made me keeper of the vineyards; Mine own vineyard have I not kept.
Sen icke därpå att jag är så svart, att solen har bränt mig så. Min moders söner blevo vreda på mig och satte mig till vingårdsvakterska; min egen vingård kunde jag icke vakta.
7 Tell me, thou whom my soul loveth, Where thou feedest [thy flock], Where thou makest it to rest at noon; For why should I be as one veiled Beside the flocks of thy companions?
»Säg mig, du som min själ har kär: Var för du din hjord i bet? Var låter du den vila om middagen? Må jag slippa att gå lik en vilsekommen kvinna vid dina vänners hjordar.»
8 If thou know not, thou fairest among women, Go thy way forth by the footsteps of the flock, And feed thy kids beside the shepherds' booths.
»Om du icke vet det, du skönaste bland kvinnor, så gå blott åstad i hjordens spår, och för dina killingar i bet vid herdarnas tält.»
9 I compare thee, my love, To a steed in Pharaoh's chariots.
»Vid ett sto i Faraos spann förliknar jag dig, min älskade.
10 Thy cheeks are comely with bead-rows, Thy neck with ornamental chains.
Dina kinder äro så täcka med sina kedjehängen, din hals med sina pärlerader.
11 We will make thee bead-rows of gold With studs of silver.
Kedjehängen av guld vilja vi skaffa åt dig med silverkulor på.»
12 While the king is at his table, My spikenard sendeth forth its fragrance.
»Medan konungen håller sin fest, sprider min nardus sin doft.
13 A bundle of myrrh is my beloved unto me; He shall pass the night between my breasts.
Min vän är för mig ett myrragömme, som jag bär i min barm.
14 My beloved is unto me a cluster of henna-flowers In the vineyards of Engedi.
Min vän är för mig en klase cyperblommor från En-Gedis vingårdar.»
15 Behold, thou art fair, my love; Behold, thou art fair: thine eyes are doves.
»Vad du är skön, min älskade! Vad du är skön! Dina ögon äro duvor.»
16 Behold, thou art fair, my beloved, yea, pleasant; Also our bed is green.
»Vad du är skön, min vän! Ja, ljuvlig är du, och grönskande är vårt viloläger.
17 The beams of our houses are cedars, Our rafters are cypresses.
Bjälkarna i vår boning äro cedrar, och cypresser vår väggpanel.»
