Psalms 9
1 To the chief Musician. Upon Muthlabben. A Psalm of David. I will praise Jehovah with my whole heart; I will recount all thy marvellous works.
En Psalm Davids, om den sköna, ungdomen, till att föresjunga. Jag tackar Herranom af allt hjerta, och förtäljer all din under.
2 I will be glad and rejoice in thee; I will sing forth thy name, O Most High.
Jag fröjdar mig, och är glad i dig; och lofvar ditt Namn, du Aldrahögste;
3 When mine enemies turned back, they stumbled and perished at thy presence:
Att du mina ovänner tillbakadrifvit hafver; de äro fallne och förgångne för dig.
4 For thou hast maintained my right and my cause. Thou sittest on the throne, judging righteously.
Ty du drifver min rätt och min sak; du sitter på stolen en rätt domare.
5 Thou hast rebuked the nations, thou hast destroyed the wicked; thou hast put out their name for ever and ever.
Du straffar Hedningarna, och förgör de ogudaktiga; deras namn utskrapar du till evig tid.
6 O enemy! destructions are ended for ever. — Thou hast also destroyed cities, even the remembrance of them hath perished.
Fiendernas svärd hafva en ända; städerna hafver du omstört; deras åminnelse är förgången med dem.
7 But Jehovah sitteth for ever; he hath ordained his throne for judgment.
Men Herren blifver evinnerliga; sin stol hafver han beredt till doms.
8 And it is he that will judge the world with righteousness; he shall execute judgment upon the peoples with equity.
Och han skall döma jordenes krets rätt, och regera folket rättsinneliga.
9 And Jehovah will be a refuge to the oppressed one, a refuge in times of distress.
Och Herren är dens fattigas beskärm; ett beskärm i nödene.
10 And they that know thy name will confide in thee; for thou, Jehovah, hast not forsaken them that seek thee.
Derföre hoppas till dig de som ditt Namn känna; ty du förlåter icke dem som söka dig, Herre.
11 Sing psalms to Jehovah who dwelleth in Zion; tell among the peoples his doings.
Lofver Herran, den i Zion bor; förkunner ibland folken hans verk.
12 For when he maketh inquisition for blood, he remembereth them; the cry of the afflicted ones hath he not forgotten.
Ty han kommer ihåg, och frågar efter deras blod; han förgäter icke de fattigas rop.
13 Be gracious unto me, O Jehovah; consider mine affliction from them that hate me, lifting me up from the gates of death:
Herre, var mig nådelig; se till mitt elände ibland ovänner, du som upphäfver mig utu dödsens portom;
14 That I may declare all thy praise in the gates of the daughter of Zion. I will be joyful in thy salvation.
På det jag skall förtälja all din pris uti dottrenes Zions portom; att jag öfver dina hjelp glad vara må.
15 The nations are sunk down in the pit [that] they made; in the net that they hid is their own foot taken.
Hedningarna äro försänkte uti den grop, som de tillredt hade; deras fot är fången i nätet, som de uppställt hade.
16 Jehovah is known [by] the judgment he hath executed: the wicked is ensnared in the work of his own hands. (Higgaion, Selah)
Så förnimmer man, att Herren skaffar rätt; den ogudaktige är besnärd uti sina händers verk, genom ordet. (Sela)
Ack! att de ogudaktiga till helvetet vände vorde, och alle Hedningar, som Gud förgäta. (Sheol h7585)
18 For the needy one shall not be forgotten alway; the hope of the meek shall not perish for ever.
Ty han skall icke så allstinges förgäta den fattiga; och de eländas hopp skall icke förtappadt varda evinnerliga.
19 Arise, Jehovah; let not man prevail: let the nations be judged in thy sight.
Herre, statt upp, att menniskorna icke få öfverhandena; låt alla Hedningar för dig dömda varda.
20 Put them in fear, Jehovah: that the nations may know themselves to be but men. (Selah)
Gif dem, Herre, en mästare, att Hedningarna måga förnimma att de menniskor äro. (Sela)
