Psalms 88
1 A Song, a Psalm for the sons of Korah. To the chief Musician. Upon Mahalath Leannoth. An instruction. Of Heman the Ezrahite. Jehovah, God of my salvation, I have cried by day [and] in the night before thee.
En Psalmvisa Korah barnas, till att föresjunga, om de eländas svaghet; en undervisning Hemans, dens Esrahitens. Herre Gud, min Frälsare, jag ropar dag och natt inför dig.
2 Let my prayer come before thee; incline thine ear unto my cry.
Låt mina bön komma inför dig; böj din öron till mitt ropande.
Ty min själ är full med jämmer, och mitt lif är hardt när helvetet. (Sheol h7585)
4 I am reckoned with them that go down into the pit; I am as a man that hath no strength:
Jag är aktad lik vid dem som i kulona fara; jag är såsom en man, den ingen hjelp hafver.
5 Prostrate among the dead, like the slain that lie in the grave; whom thou rememberest no more, and who are cut off from thy hand.
Jag ligger ibland de döda öfvergifven, såsom de slagne, de i grafvene ligga; på hvilka du intet mer tänker, och de ifrå dine hand afskilde äro.
6 Thou hast laid me in the lowest pit, in dark places, in the deeps.
Du hafver lagt mig i gropena neder, uti mörkret och i djupet.
7 Thy fury lieth hard upon me, and thou hast afflicted [me] with all thy waves. (Selah)
Din grymhet trycker mig, och tränger mig med allom dinom böljom. (Sela)
8 Thou hast put my familiar friends far from me; thou hast made me an abomination unto them: I am shut up, and I cannot come forth.
Mina vänner hafver du låtit komma långt ifrå mig; du hafver gjort mig dem till en styggelse; jag ligger fången, och kan icke utkomma.
9 Mine eye consumeth by reason of affliction. Upon thee, Jehovah, have I called every day; I have stretched out my hands unto thee.
Mitt ansigte är jämmerligit för vedermödos skull. Herre, jag åkallar dig dagliga; jag uträcker mina händer till dig.
10 Wilt thou do wonders to the dead? shall the shades arise and praise thee? (Selah)
Månn du då göra under ibland de döda? Eller månn de döda uppstå och tacka dig? (Sela)
11 Shall thy loving-kindness be declared in the grave? thy faithfulness in Destruction?
Månn man uti grafvena förtälja dina godhet; och dina trohet uti förderfvet?
12 Shall thy wonders be known in the dark? and thy righteousness in the land of forgetfulness?
Kunna då dina under uti mörkret kända varda; eller din rättfärdighet i de lande, der all ting förgätas?
13 But as for me, Jehovah, I cry unto thee, and in the morning my prayer cometh before thee.
Men jag ropar till dig, Herre, och min bön kommer bittida för dig.
14 Why, O Jehovah, castest thou off my soul? [why] hidest thou thy face from me?
Hvi förkastar du, Herre, mina själ; och förskyler ditt ansigte för mig?
15 I am afflicted and expiring from my youth up; I suffer thy terrors, [and] I am distracted.
Jag är elände och vanmägtig, att jag så bortkastad är. Jag lider ditt förskräckande, så att jag fulltnär förtviflar.
16 Thy fierce anger hath gone over me; thy terrors have brought me to nought:
Din grymhet går öfver mig, ditt förskräckande trycker mig.
17 They have surrounded me all the day like water; they have compassed me about together.
De omlägga mig dagliga såsom vatten, och omhvärfva mig tillsammans.
18 Lover and associate hast thou put far from me: my familiar friends are darkness.
Du gör, att mina vänner och näste, och mine kände draga sig långt ifrå mig, för sådana jämmers skull.
