Psalms 81
1 To the chief Musician. Upon the Gittith. [A Psalm] of Asaph. Sing ye joyously unto God our strength, shout aloud unto the God of Jacob;
För sångmästaren, till Gittít; av Asaf.
2 Raise a song, and sound the tambour, the pleasant harp with the lute.
Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.
3 Blow the trumpet at the new moon, at the set time, on our feast day:
Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.
4 For this is a statute for Israel, an ordinance of the God of Jacob;
Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.
5 He ordained it in Joseph [for] a testimony, when he went forth over the land of Egypt, [where] I heard a language that I knew not.
Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.
6 I removed his shoulder from the burden; his hands were freed from the basket.
Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:
7 Thou calledst in trouble, and I delivered thee; I answered thee in the secret place of thunder; I proved thee at the waters of Meribah. (Selah)
»Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.
8 Hear, my people, and I will testify unto thee; O Israel, if thou wouldest hearken unto me!
I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. (Sela)
9 There shall no strange god be in thee, neither shalt thou worship any foreign god.
Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!
10 I am Jehovah thy God, that brought thee up out of the land of Egypt: open thy mouth wide, and I will fill it.
Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.
11 But my people hearkened not to my voice, and Israel would none of me.
Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.
12 So I gave them up unto their own hearts' stubbornness: they walked after their own counsels.
Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.
13 Oh that my people had hearkened unto me, that Israel had walked in my ways!
Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.
14 I would soon have subdued their enemies, and turned my hand against their adversaries.
O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!
15 The haters of Jehovah would have come cringing unto him; but their time would have been for ever.
Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.
16 And he would have fed them with the finest of wheat; yea, with honey out of the rock would I have satisfied thee.
De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen. Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.»
