Psalms 81
1 To the chief Musician. Upon the Gittith. [A Psalm] of Asaph. Sing ye joyously unto God our strength, shout aloud unto the God of Jacob;
På Gittith, till att föresjunga, Assaphs. Sjunger Gudi gladeliga, den vår starkhet är; fröjdens Jacobs Gudi.
2 Raise a song, and sound the tambour, the pleasant harp with the lute.
Tager Psalmer, och för hit trummor, lusteliga harpor med psaltare.
3 Blow the trumpet at the new moon, at the set time, on our feast day:
Blåser med basuner i nymånaden, i våra löfhyddohögtid.
4 For this is a statute for Israel, an ordinance of the God of Jacob;
Ty detta är en sed i Israel, och en Jacobs Guds rätt.
5 He ordained it in Joseph [for] a testimony, when he went forth over the land of Egypt, [where] I heard a language that I knew not.
Det hafver han till ett vittnesbörd satt i Joseph, då de utur Egypti land drogo, och främmande tungomål hört hade;
6 I removed his shoulder from the burden; his hands were freed from the basket.
Och jag deras axlar ifrån bördone friade, och deras händer vid krukorna qvitta vordo.
7 Thou calledst in trouble, and I delivered thee; I answered thee in the secret place of thunder; I proved thee at the waters of Meribah. (Selah)
Då du åkallade mig i nödene, halp jag dig ut, och bönhörde dig, då tordönen öfverföll dig; och försökte dig vid trätovattnet. (Sela)
8 Hear, my people, and I will testify unto thee; O Israel, if thou wouldest hearken unto me!
Hör, mitt folk, jag vill betyga ibland dig; Israel, du skall höra mig;
9 There shall no strange god be in thee, neither shalt thou worship any foreign god.
Att ibland dig ingen annar Gud är, och du ingen främmande Gud tillbeder.
10 I am Jehovah thy God, that brought thee up out of the land of Egypt: open thy mouth wide, and I will fill it.
Jag är Herren din Gud, som dig utur Egypti land fört hafver. Låt din mun vidt upp, låt mig uppfylla honom.
11 But my people hearkened not to my voice, and Israel would none of me.
Men mitt folk hörde intet mina röst, och Israel är intet om mig.
12 So I gave them up unto their own hearts' stubbornness: they walked after their own counsels.
Så hafver jag låtit dem uti deras hjertas sinne, att de måga vandra efter sitt råd.
13 Oh that my people had hearkened unto me, that Israel had walked in my ways!
Om mitt folk ville mig hörsamt vara, och Israel på minom vägom gå,
14 I would soon have subdued their enemies, and turned my hand against their adversaries.
Så ville jag snart nederlägga deras fiendar, och vända mina hand emot deras motståndare.
15 The haters of Jehovah would have come cringing unto him; but their time would have been for ever.
Och de som Herran hata, skulle fela uppå honom; men deras tid skulle evinnerliga vara,
16 And he would have fed them with the finest of wheat; yea, with honey out of the rock would I have satisfied thee.
Och jag skulle spisa dem med bästa hvete, och mätta dem med hannog utu hälleberget.
