Psalms 80
1 To the chief Musician. On Shoshannim-Eduth. Of Asaph. A Psalm. Give ear, O Shepherd of Israel, thou that leadest Joseph like a flock; thou that sittest [between] the cherubim, shine forth.
För sångmästaren, efter »Liljor»; ett vittnesbörd; av Asaf; en psalm.
2 Before Ephraim and Benjamin and Manasseh, stir up thy strength, and come to our deliverance.
Lyssna, du Israels herde, du som leder Josef såsom din hjord; du som tronar på keruberna, träd fram i glans.
3 O God, restore us; and cause thy face to shine, and we shall be saved.
Låt din makt vakna upp till att gå framför Efraim och Benjamin och Manasse, och kom till vår frälsning.
4 Jehovah, God of hosts, how long will thine anger smoke against the prayer of thy people?
Gud, upprätta oss, och låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.
5 Thou hast fed them with the bread of tears, and given them tears to drink in large measure:
HERRE Gud Sebaot, huru länge skall du vredgas vid ditt folks bön?
6 Thou hast made us a strife unto our neighbours, and our enemies mock among themselves.
Du har låtit dem äta tårebröd och givit dem tårar att dricka i fullt mått.
7 Restore us, O God of hosts; and cause thy face to shine, and we shall be saved.
Du gör oss till ett trätoämne för våra grannar, och våra fiender bespotta oss.
8 Thou broughtest a vine out of Egypt; thou didst cast out the nations, and plant it:
Gud Sebaot, upprätta oss, och låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.
9 Thou preparedst space before it, and it took deep root, and filled the land;
Ett vinträd flyttade du från Egypten, du förjagade hedningarna och planterade det.
10 The mountains were covered with its shadow, and the branches thereof were [like] cedars of God;
Du röjde rum för det, och det slog rötter och uppfyllde landet.
11 It sent out its boughs unto the sea, and its shoots unto the river.
Bergen blevo betäckta av dess skugga och Guds cedrar av dess rankor;
12 Why hast thou broken down its fences, so that all who pass by the way do pluck it?
det utbredde sina revor ända till havet och sina telningar intill floden.
13 The boar out of the forest doth waste it, and the beast of the field doth feed off it.
Varför har du då brutit ned dess hägnad, så att alla vägfarande riva till sig därav?
14 O God of hosts, return, we beseech thee; look down from the heavens, and behold, and visit this vine;
Vildsvinet från skogen frossar därpå, och djuren på marken äta därav.
15 Even the stock which thy right hand hath planted, and the young plant thou madest strong for thyself.
Gud Sebaot, vänd åter, skåda ned från himmelen och se härtill, och låt dig vårda om detta vinträd.
16 It is burned with fire, it is cut down; they perish at the rebuke of thy countenance.
Skydda trädet som din högra hand har planterat, och den son som du har fostrat åt dig.
17 Let thy hand be upon the man of thy right hand, upon the son of man whom thou hast made strong for thyself.
Det är förbränt av eld och kringhugget; för ditt ansiktes näpst förgås de.
18 So will we not go back from thee. Revive us, and we will call upon thy name.
Håll din hand över din högra hands man, över den människoson som du har fostrat åt dig.
19 Restore us, O Jehovah, God of hosts; cause thy face to shine, and we shall be saved.
Då skola vi icke vika ifrån dig; behåll oss vid liv, så skola vi åkalla ditt namn. HERRE Gud Sebaot, upprätta oss; låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.
