Psalms 78
1 An instruction. Of Asaph. Give ear, O my people, to my law; incline your ears to the words of my mouth.
En undervisning Assaphs. Hör, mitt folk, min lag; böjer edor öron till mins muns tal.
2 I will open my mouth in a parable; I will utter riddles from of old,
Jag vill öppna min mun till ordspråk, och vill förtälja gamla hemligheter;
3 Which we have heard and known, and our fathers have told us:
De vi hört hafve och vetom, och våra fäder oss förtäljt hafva;
4 We will not hide [them] from their sons, shewing forth to the generation to come the praises of Jehovah, and his strength, and his marvellous works which he hath done.
Att vi det icke fördölja skulle deras barnom, som efter komma skulle; utan förkunna Herrans lof, och hans magt och under, som han gjort hafver.
5 For he established a testimony in Jacob, and appointed a law in Israel, which he commanded our fathers, that they should make them known to their children;
Han upprättade ett vittnesbörd i Jacob, och gaf en lag i Israel, den han våra fäder böd, till att lära deras barn;
6 That the generation to come might know [them], the children that should be born; that they might rise up and tell [them] to their children,
På det att efterkommanderna måtte det lära, och de barn, som ännu skulle födde varda; då de uppkommo, att de ock förkunnade det sinom barnom;
7 And that they might set their hope in God, and not forget the works of God, but observe his commandments;
Att de skulle sätta sitt hopp till Gud, och icke förgäta Guds verk, och hålla hans bud;
8 And might not be as their fathers, a stubborn and rebellious generation, a generation that prepared not their heart, and whose spirit was not stedfast with God.
Och icke varda, såsom deras fäder, en affällig och ohörsam art; hvilkom deras hjerta icke fast var, och deras ande höll sig icke troliga till Gud;
9 The sons of Ephraim, armed bowmen, turned back in the day of battle.
Såsom Ephraims barn, som väpnade voro och förde bågan, föllo af i stridstidenom.
10 They kept not the covenant of God, and refused to walk in his law;
De höllo icke Guds förbund, och ville icke vandra i hans lag;
11 And forgot his doings, and his marvellous works which he had shewn them.
Och förgåto hans verk, och hans under, som han dem bevist hade.
12 In the sight of their fathers had he done wonders, in the land of Egypt, the field of Zoan.
För deras fäder gjorde han under, i Egypti land, på den markene Zoan.
13 He clave the sea, and caused them to pass through; and made the waters to stand as a heap;
Han åtskiljde hafvet, och lät dem gå derigenom, och satte vattnet såsom en mur.
14 And he led them with a cloud in the daytime, and all the night with the light of fire.
Han ledde dem om dagen med en molnsky, och om nattena med en klar eld.
15 He clave rocks in the wilderness, and gave [them] drink as out of the depths, abundantly;
Han lät bergsklippona remna i öknene, och gaf dem dricka vatten tillfyllest;
16 And he brought streams out of the rock, and caused waters to run down like rivers.
Och lät bäcker flyta utu bergsklippone, att de flöto derut, såsom vattuströmmar.
17 Yet they still went on sinning against him, provoking the Most High in the desert;
Likväl syndade de ännu emot honom, och förtörnade den Högsta i öknene;
18 And they tempted God in their heart, by asking meat for their lust;
Och försökte Gud, i deras hjerta, att de spis beddes till deras själar;
19 And they spoke against God: they said, Is God able to prepare a table in the wilderness?
Och talade emot Gud, och sade: Ja, skulle väl Gud kunna bereda ett bord i öknene?
20 Behold, he smote the rock, and waters gushed out, and streams overflowed; is he able to give bread also, or provide flesh for his people?
Si, han hafver väl slagit bergsklippona, att vatten utflöt, och bäcker sig utgåfvo; men huru kan han gifva bröd, och skaffa sino folke kött?
21 Therefore Jehovah heard, and was wroth; and fire was kindled against Jacob, and anger also went up against Israel:
Då nu Herren det hörde, vardt han upptänd; och eld gick upp i Jacob, och vrede kom öfver Israel;
22 Because they believed not in God, and confided not in his salvation;
Att de icke trodde uppå Gud, och hoppades icke uppå hans hjelp.
23 Though he had commanded the clouds from above, and had opened the doors of the heavens,
Och han böd skyarna ofvantill, och upplät himmelens dörrar;
24 And had rained down manna upon them to eat, and had given them the corn of the heavens.
Och lät regna Man till dem till mats, och gaf dem himmelsbröd.
25 Man did eat the bread of the mighty; he sent them provision to the full.
De åto änglabröd; han sände dem mat tillfyllest.
26 He caused the east wind to rise in the heavens, and by his strength he brought the south wind;
Han lät blåsa östanväder under himmelen, och genom sina starkhet upprörde sunnanväder;
27 And he rained flesh upon them as dust, and feathered fowl as the sand of the seas,
Och lät kött regna uppå dem såsom stoft, och foglar såsom sanden i hafvet;
28 And he let it fall in the midst of their camp, round about their habitations:
Och lät dem falla i deras lägre, allestäds der de bodde.
29 And they did eat, and were well filled; for that they lusted after, he brought to them.
Då åto de, och vordo för mätte; han lät dem släcka sin lusta.
30 They were not alienated from their lust, their meat was yet in their mouths,
Då de ännu sin lusta icke släckt hade, och de ännu åto deraf,
31 When the anger of God went up against them; and he slew the fattest of them, and smote down the chosen men of Israel.
Så kom Guds vrede öfver dem; och drap de yppersta ibland dem, och nederslog de bästa i Israel.
32 For all this, they sinned still, and believed not in his marvellous works;
Men öfver allt detta syndade de ännu mer, och trodde intet uppå hans under.
33 And he consumed their days in vanity, and their years in terror.
Derföre lät han dem dö bort, så att de intet fingo, och måste i deras lifsdagar plågade varda.
34 When he slew them, then they sought him, and returned and sought early after God;
När han drap dem, sökte de honom, och vände sig bittida till Gud;
35 And they remembered that God was their rock, and God, the Most High, their redeemer.
Och tänkte, att Gud är deras tröst, och Gud den Högste deras förlösare;
36 But they flattered him with their mouth, and lied unto him with their tongue;
Och skrymtade för honom med deras mun, och lögo för honom med deras tungo.
37 For their heart was not firm toward him, neither were they stedfast in his covenant.
Men deras hjerta var icke fast intill honom, och höllo sig icke troliga intill hans förbund.
38 But he was merciful: he forgave the iniquity, and destroyed [them] not; but many a time turned he his anger away, and did not stir up all his fury:
Men han var barmhertig, och förlät missgerningarna, och förgjorde dem icke; och afvände ofta sina vrede, och lät icke alla sina vrede gå.
39 And he remembered that they were flesh, a breath that passeth away and cometh not again.
Ty han tänkte att de äro kött; ett väder, som bortfar, och kommer intet igen.
40 How oft did they provoke him in the wilderness, and grieve him in the desert!
De förtörnade honom ganska ofta i öknene, och bekymrade honom i ödemarkene.
41 And they turned again and tempted God, and grieved the Holy One of Israel.
De försökte Gud framgent, och rette den Heliga i Israel.
42 They remembered not his hand, the day when he delivered them from the oppressor,
De tänkte intet uppå hans hand, den dagen då han förlöste dem ifrå fienderna;
43 How he set his signs in Egypt, and his miracles in the field of Zoan;
Såsom han sina tecken gjort hade uti Egypten, och sina under i det landet Zoan.
44 And turned their rivers into blood, and their streams, that they could not drink;
Då han deras vatten i blod vände; så att de af deras bäcker icke dricka kunde.
45 He sent dog-flies among them, which devoured them, and frogs, which destroyed them;
Då han ohyro ibland dem sände, som dem åto, och paddor, som dem förderfvade;
46 And he gave their increase unto the caterpillar, and their labour unto the locust;
Och gaf deras frukt gräsmatkom, och deras säd gräshoppom.
47 He killed their vines with hail, and their sycamore trees with hail-stones;
Då han deras vinträ med hagel förderfvade, och deras mulbärsträ med stort hagel.
48 And he delivered up their cattle to the hail, and their flocks to thunderbolts.
Då han deras boskap slog med hagel, och deras hjordar med ljungande.
49 He cast upon them the fierceness of his anger, wrath, and indignation, and distress, — a mission of angels of woes.
Då han i sina grymma vrede sände ibland dem onda änglar, och lät dem härja och förderfva, och skada göra.
50 He made a way for his anger; he spared not their soul from death, but gave their life over to the pestilence;
Då han lät sina vrede gå, och icke skonade deras själom för dödenom, och lät deras boskap dö af pestilentie.
51 And he smote all the firstborn in Egypt, the first-fruits of their vigour in the tents of Ham.
Då han i Egypten allt förstfödt slog, de första arfvingar i Hams hyddom;
52 And he made his own people to go forth like sheep, and guided them in the wilderness like a flock;
Och lät sitt folk utdraga såsom får, och förde dem såsom en hjord i öknene.
53 And he led them safely, so that they were without fear; and the sea covered their enemies.
Och han ledde dem säkra, så att de intet fruktade sig; men deras fiendar öfvertäckte hafvet;
54 And he brought them to his holy border, this mountain, which his right hand purchased;
Och lät dem komma i sina helga gränsor, till detta berg, hvilket hans högra hand förvärfvat hafver;
55 And he drove out the nations before them, and allotted them for an inheritance by line, and made the tribes of Israel to dwell in their tents.
Och fördref för dem folk, och lät dem utskifta arfvet, och lät Israels slägter bo i deras hyddom.
56 But they tempted and provoked God, the Most High, and kept not his testimonies,
Men de försökte och förtörnade Gud, den Högsta, och höllo intet hans vittnesbörd;
57 And they drew back and dealt treacherously like their fathers: they turned like a deceitful bow.
Och föllo tillbaka, och föraktade all ting, såsom deras fäder; och höllo intet, såsom en lös båge;
58 And they provoked him to anger with their high places, and moved him to jealousy with their graven images.
Och förtörnade honom med sina höjder, och rette honom med sina afgudar;
59 God heard, and was wroth, and greatly abhorred Israel:
Och då Gud det hörde, vardt han upptänd, och förkastade Israel svårliga;
60 And he forsook the tabernacle at Shiloh, the tent where he had dwelt among men,
Så att han lät fara sina boning i Silo, den hyddo, der han ibland menniskor bodde;
61 And gave his strength into captivity, and his glory into the hand of the oppressor;
Och gaf deras magt uti fängelse, och deras härlighet uti fiendans händer;
62 And delivered up his people unto the sword, and was very wroth with his inheritance:
Och öfvergaf sitt folk för svärd, och var upptänd emot sitt arf.
63 The fire consumed their young men, and their maidens were not praised in [nuptial] song;
Deras unga män förtärde elden, och deras jungfrur måste ogifta blifva.
64 Their priests fell by the sword, and their widows made no lamentation.
Deras Prester föllo genom svärd, och inga enkor voro, de der gråta skulle.
65 Then the Lord awoke as one out of sleep, like a mighty man that shouteth aloud by reason of wine;
Och Herren vaknade upp, såsom en sofvande, och såsom en stark glad är, den ifrå vin kommer;
66 And he smote his adversaries in the hinder part, and put them to everlasting reproach.
Och slog sina fiendar baktill, och hängde en evig skam uppå dem;
67 And he rejected the tent of Joseph, and chose not the tribe of Ephraim,
Och förkastade Josephs hyddo, och utvalde icke Ephraims slägte;
68 But chose the tribe of Judah, the mount Zion which he loved;
Utan utvalde Juda slägte, det berget Zion, som han älskade;
69 And he built his sanctuary like the heights, like the earth which he hath founded for ever.
Och byggde sin helgedom högt, såsom ett land det evinnerliga fast stå skall;
70 And he chose David his servant, and took him from the sheepfolds:
Och utvalde sin tjenare David, och tog honom utu fårahusen.
71 From following the suckling-ewes, he brought him to feed Jacob his people, and Israel his inheritance.
Ifrå de däggande får hemtade han honom, att han hans folk Jacob föda skulle, och hans arf Israel.
72 And he fed them according to the integrity of his heart, and led them by the skilfulness of his hands.
Och han födde dem också med all trohet, och regerade dem med all flit.
