Psalms 69
1 To the chief Musician. Upon Shoshannim. [A Psalm] of David. Save me, O God; for the waters are come in unto [my] soul.
En Psalm Davids, om roserna, till att föresjunga. Gud, hjelp mig, ty vatten går allt intill mina själ.
2 I sink in deep mire, where there is no standing; I am come into the depths of waters, and the flood overfloweth me.
Jag sjunker ned i djup dy, der ingen botten uti är; jag är kommen i djup vatten, och floden vill fördränka mig.
3 I am weary with my crying, my throat is parched; mine eyes fail while I wait for my God.
Jag hafver ropat mig tröttan, min hals är hes, synen förgås mig; att jag så länge måste bida efter min Gud.
4 They that hate me without a cause are more than the hairs of my head; they that would destroy me, being mine enemies wrongfully, are mighty: then I restored that which I took not away.
De som mig utan skuld hata, äro flere än jag håren på hufvudet hafver; de som mig med oskäl förfölja och förderfva, äro mägtige; jag måste betala det jag intet röfvat hade.
5 Thou, O God, knowest my foolishness, and my trespasses are not hidden from thee.
Gud, du vetst min galenskap, och mina skulder äro dig intet förskylda.
6 Let not them that wait on thee, Lord, Jehovah of hosts, be ashamed through me; let not those that seek thee be confounded through me, O God of Israel.
Låt dem icke på mig till skam komma, som dig förbida, Herre, Herre Zebaoth; låt dem icke till blygd komma, som dig söka, Israels Gud.
7 Because for thy sake I have borne reproach; confusion hath covered my face.
Ty för dina skuld lider jag försmädelse; mitt ansigte är fullt med blygd.
8 I am become a stranger unto my brethren, and an alien unto my mother's sons;
Jag är minom brödrom främmande vorden, och okänd mins moders barnom.
9 For the zeal of thy house hath devoured me, and the reproaches of them that reproach thee have fallen upon me.
Ty dins hus nitälskan uppfräter mig, och deras försmädelser, som dig häda, falla uppå mig.
10 And I wept, my soul was fasting: that also was to my reproach; —
Och jag gret, och fastade bitterliga; och man begabbade mig dertill.
11 And I made sackcloth my garment: then I became a proverb to them.
Jag drog en säck uppå; men de gjorde der lek af.
12 They that sit in the gate talk of me, and [I am] the song of the drunkards.
De som i porten sitta, tassla om mig, och i dryckenskap qväder man om mig.
13 But as for me, my prayer is unto thee, Jehovah, in an acceptable time: O God, in the abundance of thy loving-kindness answer me, according to the truth of thy salvation:
Men jag beder, Herre, till dig, i behagelig tid; Gud, efter dina stora godhet, hör mig med dine trofasta hjelp.
14 Deliver me out of the mire, let me not sink; let me be delivered from them that hate me, and out of the depths of waters.
Upptag mig utu träcken, att jag icke nedersjunker; att jag må frälst varda ifrå mina hatare, och utu de djupa vatten;
15 Let not the flood of waters overflow me, neither let the deep swallow me up; and let not the pit shut its mouth upon me.
Att vattufloden icke fördränker mig, och djupet icke uppsluker mig, och gapet på gropene icke igentäppes öfver mig.
16 Answer me, O Jehovah; for thy loving-kindness is good: according to the abundance of thy tender mercies, turn toward me;
Hör mig, Herre, ty din godhet är tröstelig. Vänd dig till mig efter dina stora barmhertighet;
17 And hide not thy face from thy servant, for I am in trouble: answer me speedily.
Och bortgöm icke ditt ansigte för dinom tjenare; ty mig är ångest. Hör mig snarliga.
18 Draw nigh unto my soul, be its redeemer; ransom me because of mine enemies.
Nalka dig till mina själ, och förlossa henne; förlossa mig för mina fiendars skull.
19 Thou knowest my reproach, and my shame, and my dishonour: mine adversaries are all before thee.
Du vetst min försmädelse, skam och blygd; alle mine fiender äro för dig.
20 Reproach hath broken my heart, and I am overwhelmed: and I looked for sympathy, but there was none; and for comforters, but I found none.
Försmädelse bråkar mig hjertat sönder, och kränker mig; jag vänter, att någor ville varkunna sig, men der är ingen; och efter hugsvalare, men jag finner ingen.
21 Yea, they gave me gall for my food, and in my thirst they gave me vinegar to drink.
Och de gåfvo mig galla äta, och ättiko dricka uti minom stora törst.
22 Let their table become a snare before them, and their very welfare a trap;
Deras bord varde för dem en snara, till vedergällning, och till ena fällo.
23 Let their eyes be darkened, that they see not, and make their loins continually to shake.
Deras ögon varde mörk, så att de intet se; och deras länder låt städse ostadiga vara.
24 Pour out thine indignation upon them, and let the fierceness of thine anger take hold of them.
Utgjut dina ogunst uppå dem, och din grymma vrede gripe dem.
25 Let their habitation be desolate; let there be no dweller in their tents.
Deras boning varde öde, och ingen vare som uti deras hyddom bor.
26 For they persecute him whom thou hast smitten, and they talk for the sorrow of those whom thou hast wounded.
Ty de förfölja den du slagit hafver, och berömma att du slår dina illa.
27 Add iniquity unto their iniquity, and let them not come into thy righteousness.
Låt dem falla uti den ena synden efter den andra, att de icke komma till dina rättfärdighet.
28 Let them be blotted out of the book of life, and not be written with the righteous.
Utskrapa dem utu de lefvandes bok; att de med de rättfärdiga icke uppskrefne varda.
29 But I am afflicted and sorrowful: let thy salvation, O God, set me secure on high.
Men jag är elände, och hafver ondt; Gud, din hjelp beskydde mig.
30 I will praise the name of God with a song, and will magnify him with thanksgiving;
Jag vill lofva Guds Namn med en viso, och vill högeliga ära honom med tacksägelse.
31 And it shall please Jehovah more than an ox, — a bullock with horns and cloven hoofs.
Det skall bättre täckas Herranom, än en stut, den horn och klöfvar hafver.
32 The meek shall see it, they shall be glad; ye that seek God, your heart shall live.
De elände se det, och glädja sig; och de som Gud söka, dem skall hjertat lefva.
33 For Jehovah heareth the needy, and despiseth not his prisoners.
Ty Herren hörer de fattiga, och föraktar icke sina fångna.
34 Let heavens and earth praise him; the seas, and everything that moveth therein.
Honom lofve himmelen, jorden och hafvet, och allt det deruti röres.
35 For God will save Zion, and will build the cities of Judah; and they shall dwell there, and possess it:
Ty Gud skall hjelpa Zion, och bygga Juda städer; att man der bo skall, och besitta dem.
36 And the seed of his servants shall inherit it, and they that love his name shall dwell therein.
Och hans tjenares säd skall ärfva dem; och de som hans Namn älska, skola blifva derinne.
