Psalms 65
1 To the chief Musician. A Psalm of David: a Song. Praise waiteth for thee in silence, O God, in Zion; and unto thee shall the vow be performed.
En Psalm Davids, för en viso till att föresjunga. Gud, man lofvar dig i stillhet i Zion, och dig betalar man löfte.
2 O thou that hearest prayer, unto thee shall all flesh come.
Du hörer bön, derföre kommer allt kött till dig.
3 Iniquities have prevailed against me: our transgressions, thou wilt forgive them.
Vår missgerning trycker oss hardeliga. Förlåt oss våra synder.
4 Blessed is he whom thou choosest and causest to approach: he shall dwell in thy courts. We shall be satisfied with the goodness of thy house, of thy holy temple.
Säll är den du utväljer, och hafver honom till dig, att han skall bo i dina gårdar; han hafver en rik tröst af ditt hus, det helga templet.
5 By terrible things in righteousness wilt thou answer us, O God of our salvation, thou confidence of all the ends of the earth, and of the distant regions of the sea. ...
Hör oss, efter den underliga rättfärdigheten, Gud vår salighet; du, som äst allas hopp, på jordene, och fjerran på hafvet.
6 Who by his strength established the mountains, being girded with power;
Du, som bergen stadig gör i sine kraft, och begjordad äst med magt;
7 Who stilleth the raging of the seas, the raging of their waves, and the tumult of the peoples.
Du, som stillar hafsens fräsande, dess böljors fräsande, och folks buller;
8 And they that dwell in the uttermost parts are afraid at thy tokens; thou makest the outgoings of the morning and evening to rejoice.
Att de, som vid de landsändar bo, skola förskräcka sig för din tecken; du gläder allt det som röres, både om morgon och om afton.
9 Thou hast visited the earth, thou hast watered it; thou greatly enrichest it: the river of God is full of water; thou providest their corn, when thou hast so prepared it:
Du besöker landet, och vattnar det, och gör det mycket rikt; Guds källa hafver vatten tillfyllest; du låter dess korn väl trifvas; ty alltså brukar du landet.
10 Thou dost satiate its furrows, thou smoothest its clods, thou makest it soft with showers; thou blessest the springing thereof.
Du vattnar dess fårar, och fuktar det upplöjdt är; med regn gör du det blött, och välsignar dess växt.
11 Thou crownest the year with thy goodness, and thy paths drop fatness:
Du kröner året med ditt goda, och din fotspår drypa af fetma.
12 They drop upon the pastures of the wilderness, and the hills are girded with gladness.
De boningar i öknena äro ock feta, så att de drypa; och högarna äro allt omkring lustige.
13 The meadows are clothed with flocks, and the valleys are covered over with corn; they shout for joy, yea, they sing.
Hjordmarken är full med får, och dalarna stå tjockt med säd; så att man glädes dervid, och sjunger.
