Psalms 50
1 A Psalm. Of Asaph. God, Elohim-Jehovah, hath spoken, and called the earth from the rising of the sun unto the going down thereof.
En Psalm Assaphs. Herren Gud den mägtige talar, och kallar verldena, ifrå solenes uppgång, allt intill nedergången.
2 Out of Zion, the perfection of beauty, God hath shined forth.
Af Zion går upp Guds härliga sken.
3 Our God will come, and will not keep silence: fire shall devour before him, and it shall be very tempestuous round about him.
Vår Gud kommer, och tiger intet. Förtärande eld går för honom, och omkring honom en mägtig storm.
4 He will call to the heavens from above, and to the earth, that he may judge his people:
Han kallar himmel och jord, att han skall döma sitt folk.
5 Gather unto me my godly ones, those that have made a covenant with me by sacrifice!
Församler mig mina heliga, som förbundet mer akta än offer.
6 And the heavens shall declare his righteousness; for God executeth judgment himself. (Selah)
Och himlarna skola förkunna hans rättfärdighet; ty Gud är domaren. (Sela)
7 Hear, my people, and I will speak; O Israel, and I will testify unto thee: I am God, thy God.
Hör, mitt folk, låt mig tala; Israel, låt mig ibland dig betyga: Jag Gud är din Gud.
8 I will not reprove thee for thy sacrifices, or thy burnt-offerings, continually before me;
För ditt offers skull straffar jag dig intet; äro dock dine bränneoffer alltid för mig.
9 I will take no bullock out of thy house, [nor] he-goats out of thy folds:
Jag vill icke taga oxar utu ditt hus, eller bockar utu dine stall;
10 For every beast of the forest is mine, the cattle upon a thousand hills;
Ty all djur i skogenom äro mine, och boskapen på bergen, der de vid tusendetal gå.
11 I know all the fowl of the mountains, and the roaming creatures of the field are mine:
Jag känner alla foglar på bergen, och allahanda djur på markene äro för mig.
12 If I were hungry, I would not tell thee; for the world is mine, and the fulness thereof.
Om mig hungrade, ville jag intet säga dig deraf; ty jordenes krets är min, och allt det deruti är.
13 Should I eat the flesh of bulls, and drink the blood of goats?
Menar du, att jag oxakött äta vill, eller bockablod dricka?
14 Offer unto God thanksgiving, and perform thy vows unto the Most High;
Offra Gudi tackoffer, och betala dem Högsta ditt löfte.
15 And call upon me in the day of trouble; I will deliver thee, and thou shalt glorify me.
Och åkalla mig i nödene; så vill jag hjelpa dig, så skall du prisa mig.
16 But unto the wicked God saith, What hast thou to do to declare my statutes, or that thou shouldest take my covenant into thy mouth,
Men till den ogudaktige säger Gud: Hvi förkunnar du mina rätter, och tager mitt förbund i din mun;
17 Seeing thou hast hated correction and hast cast my words behind thee?
Efter du dock hatar tuktan, och kastar min ord bakom dig?
18 When thou sawest a thief, thou didst take pleasure in him, and thy portion was with adulterers;
När du ser en tjuf, så löper du med honom, och hafver din del med horkarlar.
19 Thou lettest thy mouth loose to evil, and thy tongue frameth deceit;
Din mun låter du tala det ondt är, och din tunga bedrifver falskhet.
20 Thou sittest [and] speakest against thy brother, thou revilest thine own mother's son:
Du sitter och talar emot din broder; dine moders son förtalar du.
21 These [things] hast thou done, and I kept silence; thou thoughtest that I was altogether as thyself: [but] I will reprove thee, and set [them] in order before thine eyes.
Detta gör du, och jag tiger. Det menar du, att jag skulle vara lika som du; men jag skall straffa dig, och sätta dig det under ögonen.
22 Now consider this, ye that forget God, lest I tear in pieces, and there be no deliverer.
Märker dock det, I som Gud förgäten, att jag icke en gång bortrycker, och är så ingen förlösare mer.
23 Whoso offereth praise glorifieth me; and to him that ordereth [his] way will I shew the salvation of God.
Den der tack offrar, han prisar mig; och der är vägen, att jag visar honom Guds salighet.
