Psalms 49
1 To the chief Musician. Of the sons of Korah. A Psalm. Hear this, all ye peoples; give ear, all inhabitants of the world:
För sångmästaren; av Koras söner; en psalm. Hören detta, alla folk, lyssnen härtill, I alla som leven i världen,
2 Both men of low and men of high degree, rich and poor alike.
både låga och höga, rika såväl som fattiga.
3 My mouth shall speak wisdom, and the meditation of my heart shall be of understanding:
Hin mun skall tala visdom, och mitt hjärtas tanke skall vara förstånd.
4 I will incline mine ear to a parable, I will open my riddle upon the harp.
Jag vill böja mitt öra till lärorikt tal, jag vill yppa vid harpan min förborgade kunskap.
5 Wherefore should I fear in the days of adversity, [when] the iniquity of my supplanters encompasseth me? —
Varför skulle jag frukta i olyckans dagar, när mina förföljares ondska omgiver mig?
6 They depend upon their wealth, and boast themselves in the abundance of their riches. ...
De förlita sig på sina ägodelar och berömma sig av sin stora rikedom.
7 None can by any means redeem his brother, nor give to God a ransom for him,
Men sin broder kan ingen förlossa eller giva Gud lösepenning för honom.
8 (For the redemption of their soul is costly, and must be given up for ever, )
För dyr är lösen för hans själ och kan icke betalas till evig tid,
9 That he should still live perpetually, [and] not see corruption.
så att han skulle få leva för alltid och undgå att se graven.
10 For he seeth that wise men die; all alike, the fool and the brutish perish, and they leave their wealth to others.
Nej, man skall se att visa män dö, att dårar och oförnuftiga förgås likasom de; de måste lämna sina ägodelar åt andra.
11 Their inward thought is, that their houses are for ever, their dwelling-places from generation to generation: they call the lands after their own names.
De tänka att deras hus skola bestå evinnerligen, deras boningar från släkte till släkte; de uppkalla jordagods efter sina namn.
12 Nevertheless, man being in honour abideth not: he is like the beasts that perish.
Men en människa har, mitt i sin härlighet, intet bestånd, hon är lik fänaden, som förgöres.
13 This their way is their folly, yet they that come after them delight in their sayings. (Selah)
Den vägen gå de, dårar som de äro, och de följas av andra som finna behag i deras tal. (Sela)
14 Like sheep are they laid in Sheol: Death feedeth on them; and the upright shall have dominion over them in the morning; and their comeliness shall be for Sheol to consume, that there be no habitation for them. (Sheol h7585)
Såsom en fårhjord drivas de ned till dödsriket, där döden bliver deras herde. Så få de redliga makt över dem, när morgonen gryr, medan deras skepnader förtäras av dödsriket och ej få annan boning. (Sheol h7585)
15 But God will redeem my soul from the power of Sheol: for he will receive me. (Selah) (Sheol h7585)
Men min själ skall Gud förlossa ifrån dödsrikets våld, ty han skall upptaga mig. (Sela) (Sheol h7585)
16 Be not afraid when a man becometh rich, when the glory of his house is increased:
Frukta icke, när en man bliver rik, när hans hus växer till i härlighet.
17 For when he dieth, he shall carry nothing away; his glory shall not descend after him.
Ty av allt detta får han vid sin död intet med sig, och hans härlighet följer honom icke ditned.
18 Though he blessed his soul in his lifetime, — and men will praise thee when thou doest well to thyself, —
Om han ock prisar sig välsignad under sitt liv, ja, om man än berömmer dig, när du gör goda dagar,
19 It shall go to the generation of his fathers: they shall never see light.
så skall dock vars och ens själ gå till hans fäders släkte, till dem som aldrig mer se ljuset.
20 Man that is in honour, and understandeth not, is like the beasts that perish.
En människa som, mitt i sin härlighet, är utan förstånd, hon är lik fänaden, som förgöres.
